Jag bodde i en vanlig familj med en mamma som var 10 år äldre än mig, en pappa och en 4 årig flicka. Senare har en liten pojke också kommit till familjen, han som gav mig babyfeber när jag och Micke var där över årsskiftet 07-08, det var också där vi förlovade oss och första gången tala baby.
Det var på nian i högstadiet som jag sökte att fara som utbyteselev och då var jag jätteintresserad av resande. Jag älskade att resa och hatade att vara i Finland. Jag ville uppleva nåt nytt och komma bort från det gamla. Tror att jag var rätt så missnöjd med mitt liv, eller osäker, eller nåt. Borde läsa igenom mina gamla dagböcker för att hitta svaret. Men iaf, jag ville något nytt, ville lära mig ett nytt språk, ville se världen. Mamma var som tur helt jättestödande och gav mig möjligheten till att fara, för billigt var det ju inte. Och det är något som jag är evigt tacksam för. Så värst smart var jag inte när jag var där och det är ett under att inget värre hände än att jag blev av med min lillebrors bärbara cd-spelare, men oj vad det gav mig. Utan det sku mitt liv aldrig vara vad det är nu.
Och lite foton från kusten... Var jag då inte bodde under ett år, utan bara besökte några gånger... tyvärr.
2 kommentarer:
Jag håller med dig, att fara utomlands ändrar massor, jag är verkligen glad att jag hade den möjligheten.
Jag hade liknande orsaker som du faktiskt, jag ville se något annat och var lite uttråkad på Finland och allt vad det innebar.
Alla har säkert rätt likadana orsaker. Man var ju ändå typ bara 15...
Skicka en kommentar