Bestämde mig för att testa gå ut med Jigi och Arthur samtidigt, för Arthur kan ju inte lämna hemma ensam. Jag ångrade mig en miljon gånger.
Först börja Arthur skrika när vi kom till andra vanten och efter det var inget bra, speciellt inte efter att mössan kom på. Jag sjöng och försökte, men no. För att kunna ge mat åt hunden satt jag honom i vagnkassen och gunga på den samtidigt som jag försökt få hunden att äta. No. Sen sku jag själv klä på mig och det var inte så lätt när jag sku gunga på vagnkassen. Resultatet var en skrikande unge på golve. Ännu mer skrek han när jag sku sätta halsbandet runt Jigis nos. När vi alla är någorlunda påklädda och vi går ut i trappan så skriker Arthur och Jigi far ner som en blå dåre. Sen ska jag ännu ha fram vagnen och in med ungen och få honom nerlugnad, samtidigt som hunden bara hoppar upp och ner. Kommer ut och bestämmer att hunden inte mera får komma på besök. Som tur somnar Arthur snabbt i vagnen och jag får mössa å halsduk på och rocken fast. Promenaden var inte heller trevlig för hunden är en stor oskolad rottweiler som far från ena sidan vägen till andra och dessutom var det halt och en massa snöklimpar på vägen. Gör det inte på nytt.
Det måste ju vara ganska lika att ha två barn. Ena bara far vart som helst medan den andra är ett smått missnöjt famnbarn. Absolut ingen nummer två före nummer ett förstår uppmaningar och följer dem. Och sen när män kan amma förstås :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar