Hårberoende

Nu måst jag igen skriva av mig. Gäller nattandet igen.

Micke ska ju börja natta typ hela tiden men idag är han borta, så jag sku göra det. Förr var det bara jag som kunde det och Micke inte, men nu är det andra vägen.

När jag nattar Arthur så vill han dra i mitt hår för att kunna somna. Har en massa gånger fått hänga med huvet över spjälsängen så att han ska kunna somna. Idag bestämde jag att det nu får vara slut med det, det är så jäkla obekvämt för mig! Nå först protestgrät han lite i sängen (fick ju lägga honom och ligga igen en sådär 50 gånger) men han lugna sig när jag överrösta honom med "sov du lilla videung" på repeat. När han var lugn börja jag bara berätta nån konstig story om sovande barn med sådär lugnande rytm (tyckte jag). Några gånger grät han igen men då sjöng jag högt igen. Tänkte att det nog måste gå i längde om jag inte ger upp, för olycklig var han ju ibland. Trodde många gånger att nu somna han, för han försökte ju nog jätteduktig, låg stilla och var lugn. Men sen, sen sket det sig, han klara väl inte bara av att få tag i sömnen. Han börja skrika ett otröstligt skrik och börja spänna hela kroppen och bara grät, grät så att han måste hosta slem, inget hjälpte, inga sånger, händer, visor, inget. Han var hysterisk. Så tog honom i famn och han tog tag i mitt bakhår med ena handen, stängde ögonen och var lugn, tyst och harmonisk.

Så det ser ut som att jag hänger med huvudet i spjälsängen framöver, har ingen aning hur jag ska få bort hans hårberoende.

Klippte bort hälften av mitt hår idag. Det var skönt.