Ifall nån missat hur Arthurs framtid ser ut så ska jag upplysa er.
Fick här en dag förslaget, samtidigt som vi berätta om grejen i magen, att vi ska sätta Arthur i dagis nu (och helst då på finska för vi är alltför svenskspråkiga). Orsaken sku vara att jag sku kunna koncentrera mig på studierna och njuta av graviditeten, och sen att han sku börja före nästa barn kommer. Jag meddelade väldigt strängt att vi inte kommer att göra så. Vi båda tycker att han är för liten för dagis och att det bästa ställe för honom som ett litet barn är hemma. För tillfället går det super för mig att studera, Micke hänger mest med honom för han har inga kurser utan borde bara ta sig i kragen å göra slutarbete (men kanske män inte kan ta hand om sina barn?!).
Och sen det att ett ungt äldre barn ska måsta börja på dagis tycker jag är sinnessjukt. Liksom varför skaffa flera barn för att sätta resten på förvar i dagis under dagen för att man inte själv orkar ta hand om dem?
I samma veva som det tipset kom så sades det att fast det kanske inte känns bra så är det bra för barnet, barnet får kompisar och den tycker om dagiset. Nåja. Barn anpassar sig ju rätt bra till allt, men är nog helt säker på att bästa stället är hemma (om man som förälder är någorlunda normal), och det att vår 13 månaders pojke sku få kompisar på dagis nu tycker jag låter skumt. Vi går ofta på barnaktiviteter och han träffar ofta samma barn, men aldrig att han sku springa fram till sin andra 13 månaders kompis och krama den och fråga hur har du det nu. Så ja. Kompisarna kan vänta, andra barn ser han nog helt tillräckligt, och ska också få göra sen med följande..
Så alltså. Arthur är hemma. Och det är så självklart för oss. Men tydligen inte för alla.
7 kommentarer:
Förstår inte heller varför någon tycker att ni ska lägga honom på dagis NU, när ni uppenbarligen KAN ta hand om honom hemma. En annan sak var det ju om du hade heldagar i skolan och Micke jobbade full tid men nu är det ju inte så.
Jag vill att Astrid ska få vara hemma så länge vi har möjlighet att ta hand om henne själva och har föräldradagar kvar förstås, aldrig att jag skulle sätta henne på dagis bara för att, om det inte är nödvändigt.
Ni gör helt rätt!
Jag tycker också att så länge alla mår bra av att vara hemma, eller så länge ingen blir tokig av att alla e hemma :) så ska barnen såklart få vara hemma.
Katharina: Hur funkar detdär med föräldradagar alltså? Kan man inte ändå pussla ihop så att man får studier och jobb och gå ihop någorlunda?
Milla: Du låter så diplomatisk!
Tycker också barn ska vara hemma så länge dom trivs hemma. En 13 månader gammal behöver sina föreldrar så mycket ännu. Och så sant.. inte får dom vänner på samma sätt som äldre barn.
Väntar också på den dagen som min nästa mammalediga börjar.. så får Erik spendera sin tid hemma med mig, inte med dagistanter!!!
Heja Heja! Du har så rätt. Arthur är så liten så liten och har det bäst hemma med er. Lekkamrater hinner han med senare. Då han närmar sig tre är det en annan sak, då börjar han antagligen leka tillsammans med andra barn och inte bara bredvid. Och det finns ju all möjlig verksamhet för föräldrar som är hemma med sina barn, där barnen ändå har möjlighet att se och träffa andra barn.
Min rådgivningstant tyckte att Marius och Celine skulle börja på dagis också. Och jag förklarade för henne att det var just därför vi "skaffade" ännu ett barn - så att i alla fall två av våra barn skulle få ha möjlighet att vara hemma länge. Min dröm vore att kunna studera lite hela tiden under mamma- och vårdledigheten och att vi tillsammans med pappan kan pussla våra dagar och timmar, så att de börjar på dagis (läs: förhoppningsvis förskola/skola), sen när vi börjar jobba.
Jag som inte ens orkat anmäla Marius till någon klubb, för att jag inte vill binda mig till några tider som jag måste lämna och hämta.
Jag är så glad när människor vill ha sina barn hemma. Förstår inte varifrån det kommit att man ska förvara barnen på dagis om man har möjlighet att ha dem hemma. Och det finns ju alltid aktiviteter för barn (om man bor på ett större ställe då, fast i Pojo så fanns det nog församlingens klubb där jag gick som liten).
Och Eva, er rådgivningstant verkar lite virrig.
Skicka en kommentar