Och ännu om mitt mående

Eftersom jag nu klarat av att låta bli att skriva om saken i 9-10 veckor så måst jag skriva massor om det nu. Har så mycket att ta igen.

Jag gillar (iaf hittills) min kropp som gravid. Jag visste typ 18 dagar efter sista mensen att det lyckats, kände lite mera hunger och illamående, sådär lite bara, som sist. Därför kunde jag också testa 25 dagar efter och få ett tydligt plus (då har jag längre cykel än 30 dar). Min kropp bara vet och är vänlig och meddelar åt mig. Var samma sak sist. Passar mig för jag är otålig.

Under några veckor i början, kanske sådär 4-8 så mådda jag lite dåligt om jag inte åt ofta, och så var jag jättetrött på eftermiddagarna, sov alltid med Arthur om jag var hemma och gick tidigt och sova. Sen mådde jag också dåligt av burkmat, hamna en gång springa till vessan när jag öppna en sån, och Micke fick sen ta över.

Men det mesta hade försvunnit vid vecka 9, och denhär gången har jag inte ens ömma bröst. Så just nu finns det inget jag känner att jag är gravid på. Är också rätt tålamodig och lugn så inga störande utbrott på grund av konsitga hormoner (okej, riktigt nån gång när Arthur vägrar somna). Den största skillnade från när jag var ogravid är att jag inte orkar laga mat. Sku själv helst leva på pizza, hamburgare eller sallader och det är inte riktigt lämplig mat för Arthur. Som tur gillar han pasta och det går snabbt att fixa sås till det.

Det var det. Hoppas jag får lika liten mage som sist och att jag inte får någo störande krämpor.