Nu ska jag fortsätta på mina höstfunderingar.
För jag har insett att jag nog vill börja studera ren på hösten, speciellt eftersom den kurs som gjort att jag sökt dit, humanitär logistik, går på hösten och den brukar inte ens gå alla år. Så om jag inte går den nu så kan det gå 2 år tills den går nästa gång och det är den kursen jag sku villa ha som bas för allting.
Den kursen börjar i september och då är babyn nästan 2 månader, alltså yttepytteliten. Sku säkert kunna vara med (får man ha babyn med i skolor?) och bli ammad om han/(hon) är olycklig, men sen vet jag också med mig själv att jag inte kan koppla av och ta in nåt av en föreläsning om jag hela tiden ska gulla med en baby som sovit hela bilvägen till stan. Och det sku ju bara vara några timmar i veckan om jag går en kurs, max 4-6 i veckan. Och Micke sku säkert få fixat med jobbet och mamma sku kunna hjälpa och Arhtur och Sander sku vara på dagis så det sku funka och jag sku också kunna lämna babyn. Men då är det ju amningen, den som varit så jobbig hittills och som jag nu ska satsa massor på. Och om babyn inte är med mig så kan jag inte alltid vara där och amma och då går det säkert snabbt utför igen. Men sen igen, är amningen sist och slutligen så viktig att den går före precis allt annat? Ska jag vänta 2 år bara för att kunna sitta hemma och amma ? Och sen kan det ju ändå hända att det skiter sig fast jag försöker hur mycket som helst.
Så ja. Studier på hösten blir det nog. Tror jag.
4 kommentarer:
Heja, heja! Jag fick mitt första och enda barn för tre år sedan, när han var 2 månader gammal fortsatte jag mina universitetsstudier. Jag såg det som en investering både för mig själv och honom, eftersom jag inte skulle behöva ta den kursen senare och lägga honom alltför tidigt på dagis. Det var tre lektioner i veckan, och så några laborationstillfällen på fyra timmar. Jag fick högsta vitsord i kursen och min man fick träna på att vara ensam med honom, så det blev en riktigt win-win-win situation. Har man en kompetent partner så är det bara bra att man tränar på att lämna över barnet, är man ensamstående är det förstås en helt annan sak.
Och man kan alltid avbryta en kurs eller välja att inte påbörja den, så man får känna av hur det löper innan höstterminen börjar. Jag fortsatte sedan att studera hela baby-tiden, svårast var det då barnet närmade sig 1 år och blev så aktiv, då skulle jag ta det lite lugnare med nästa baby så man helhjärtat fokusera. Små babysar sover så mycket, så det finns gott om tid.
//Anna
Exakt! Hade du nångång med honom på nån kurs eller var han hela tiden med nån annan när du studera?
Sander var 4 månader när jag fortsatte på Arcada och det funka bra för vi bodde då i Helsingfors och det var nära. Tufft blev det sen när allt hände på en gång och vi flytta och remonta och jag studera och Micke jobba och jag drog nån kurs. Men det var ju också bara en kort (hemskt!) tid. Men det funka ännu bra då med studierna. Svårare blev det sen när Arthur fyllt 3 och inte mera sova på dagen och så var ren Sander 1½ och sov bara en gång. Så därför lönar det ju sig också att göra saker då de är så små att de sover (hoppeligen!) och inte sen när man hela tiden måste ha ögonen på dem, som just på en 1 åring.
Jag hade med honom några gånger, i vagn, när han skulle sova, men det var främst när vi inte fick ihop det med barnvakt. Jag studerade tekniskt på högskola, så jag kände att jag inte riktigt ville utsätta alla män för offentlig amning, allt var superopraktiskt för att ta med ett barn. Och förstås avlägsnade jag mig så fort han vaknade och grät, så jag kunde inte alls koncentrera mig för jag satt bara och väntade på att han skulle vakna.
//A
Jag sku nog vara helt lika! Men kanske vårt tredje barn älskar att sova och gillar att bara ligga och titta nöjt för sig själv....
Skicka en kommentar