söndag, januari 15

Åldern 2 år 4 månader


Världens sötaste buse! Det blonda lockiga håret och en ljusröd tröja. Så söt. Så otroligt söt.

Jag har länge haft lust att dokumentera hur vår två -åring är men inte bara fått det till text. Om allt går som vi nu funderat så börjar Sander på dagis just när han är 2 år 4 månader så det är ju bra att veta att det är en helt ok ålder för det. Arthur blir ju om en vecka 2 år 4 månader.

Arthur som först sa sitt första ord efter att han var 1 år 9 månader babblar på som en annan kvarn. Hela tiden säger han nåt och nya ord kommer hela tiden, han talar nog i meningar med massa ord och nu har han också börja sätta in ordet inte, tidigare börja alla negativa meningar med nej. Sen nån vecka bakåt hiffa han ordet "okej", nåt som vi använder alltför ofta, och nu säger han okej åt allt som man vanligtvis säger jo. "Vill du ha äppel?" "Keeej". Just hiffa han också ordet" också" å sätter in det allestans och idag kom "månne" när vi pussla. Det att två-åringar kan uttrycka sig och visa vad de vill och hur de har det tycker jag att underlättar så mycket.

Själv-period har inte Arthur kommit in i än. Äter själv gör han sämre och ofta matar vi honom, han kan ta bort sockorna själv och ibland kan han dra ner byxorna när han ska kisa, men annars så är påkläende helt på oss vuxna. Han klara en dag av att själv bygga ett 12 bitars pussel, men oftast ska man hjälpa med det. Han tycker om att modellera, måla, pussla och att man läser böcker åt honom. Ute går han, är i parken, åker pulka eller står på skrinskor.

Inom leken så har han för några månader sen börjat fantisera och "leka" saker. Byrålådan kan funka som ugn, legoklossen som kaka, ämbaret som paket, kalle anka som bro/tunnel och all mat som tåg. Man kan låtsas leka en massa och samtidigt prata med honom. Fantasi underlättar lekande och varande.

Han har varit blöjfri i halvt år och nuförtiden så klarar han själv av att säga när det kommer nåt (men ännu är det bråttom när det kommer, han kan inte hålla länge alls).

Han är en buse och gör mycket hyss, speciellt busar han med mjölken och sätter dit saker, häller ut, blandar någo i (han lagar ju kaka!). Men han börjar också förstå att man inte ska göra vissa saker och säger sen "Arthur tassi". Och om jag blir arg på honom för att han t.ex. rita annanstans än på papper så kramar han och säger förlåt och hoppas sen få pennorna tillbaka =)

Han har en kväll somnat själv så att vi inte varit inne i rummet och nu hoppas vi få det till en vana, han har nog ofta ropat på pappa men inte ännu fattat att han kan stiga upp. Vi har sagt att han ska vänta på att tutin kommer i sängen och om det är nåt så ska han ropa på pappa.

Och ännu tillbaka till dagis funderingarna. För ett halvt år sen sku jag inte ha kunnat tänka mig att sätta Arthur på dagis, med tanke på åldern, men nu tycker jag nog att han sku kunna klara av det helt bra. Inte för att han ska göra det så länge jag är hemma, men sen när Sander är lika gammal och börjar så kommer det att gå bra. Det är en bra dagisålder och barnet klarar ren lite själv och kan också uttrycka sig. Arthur sa t.ex. att han han är lessen efter att jag förklarat att pappa ska på jobb imorgon. Micke har nu varit ledig 4 dagar och Arthur har blivit så pappas pojke och så ble han helt nere när pappa ska på jobb...

2 kommentarer:

Johanna sa...

Mun mielestä oli myös ihana huomata, että Erikin mielikuvitus on alkanut ottamaan siipiä alleen. Näkkileivänpala on auto tai käsi roskisauton tai Erik itse kissa, leistäkin tulee moniulotteisempaa :)

Michaela sa...

Det är jättespännande och leken behöver så mycket mindre saker på det sättet!