Inget dagis för äldre syskonet

Dethär kommer att bli ett svårt inlägg att skriva, för jag vill verkligen inte trampa någon på tårna, vill bara skriva fritt om MINA tankar för att senare veta var jag stod nu.

Arthur är hemma och kommer definitivt att vara det också när nummer 2 kommer. Det som jag nu har så otroligt svårt att förstå i vårt samhälle (ingen enskild, bara samhället överlag) är att så många har småbarn som blivit storasyskon på dagis medan man själv är hemma.

Jag har alltså bara jättesvårt med det, så otroligt svårt. Förklarade senast jag talade med min mamma att jag bara inte kan förstå det, varför vill man förvara sina små äldre barn på dagis när man själv är hemma, varför tycker man att det är så megaviktigt för ren småbarn att de har varierande spännande underhållning, varför räcker inte det bara med att hjälpa till och hänga byke, och varför skulle man inte orka ta med den nya babyn till olika aktiviteter som lämpar sig för äldre barnet, och varför överhuvudtaget "skaffa" flera barn om man inte själv orkar ta hand om dem fast man är hemma.

Nå min mamma försökte förklara att jag kommer att se själv när jag sitter med två barn, att människor saknar det nätvärket som förr fanns då mor och farföräldrar bodde i närheten och att man förr i världen inte satt och lekte med barnen utan de fick springa fritt.

Och egentligen så är det ju inget fel på dagis. Tycker att olika klubbar, också sådana där man lämnar 2-3 åringar ensamma i någon timme är helt ok, och då borde jag ju också tycka att det är helt ok att ha dem på dagis i nån timme. Men jag har ändå på nåt vis så svårt med just dagis, för åt mig är det en plats dit man för barnen när man själv inte har möjlighet att ta hand om dem på dagen.

Men sen måst jag tänka att det säkert för många barn är helt bra att fortsätta sin vanliga rutin och i och med det föras bort hemifrån på morgon fast mamma är hemma, eller att det för mamman och resten av familjen är bäst att mamman har lite mera lugn. Jag ställer säkert alltför höga krav på mammor, eller så är det bara så att mammor har alltför höga krav på sig själv och tror ren på förhand att de inte klarar det. Jag vet inte, blir bara inte klok på dethär över huvudtaget. Men jag märker tydligt att jag måste bli mera tolerant gällande dethär, för i dagens samhälle är det tydligen så man gör. Och det finns nog helt säkert saker som är mycket grymmare för barn än att vara på dagis några timmar när mamma är hemma med babyn.

Så nu har jag fått ut det ur mitt system och kan gå vidare. Barnen tar säkert ingen skada av det, och om de gör det så är de säkert fula och dumma barn (så tänker jag när jag tycker synd om nåt barn, det hjälper lite, fast jag vet att det inte finns fula och dumma barn).