måndag, februari 14

Inget dagis för äldre syskonet

Dethär kommer att bli ett svårt inlägg att skriva, för jag vill verkligen inte trampa någon på tårna, vill bara skriva fritt om MINA tankar för att senare veta var jag stod nu.

Arthur är hemma och kommer definitivt att vara det också när nummer 2 kommer. Det som jag nu har så otroligt svårt att förstå i vårt samhälle (ingen enskild, bara samhället överlag) är att så många har småbarn som blivit storasyskon på dagis medan man själv är hemma.

Jag har alltså bara jättesvårt med det, så otroligt svårt. Förklarade senast jag talade med min mamma att jag bara inte kan förstå det, varför vill man förvara sina små äldre barn på dagis när man själv är hemma, varför tycker man att det är så megaviktigt för ren småbarn att de har varierande spännande underhållning, varför räcker inte det bara med att hjälpa till och hänga byke, och varför skulle man inte orka ta med den nya babyn till olika aktiviteter som lämpar sig för äldre barnet, och varför överhuvudtaget "skaffa" flera barn om man inte själv orkar ta hand om dem fast man är hemma.

Nå min mamma försökte förklara att jag kommer att se själv när jag sitter med två barn, att människor saknar det nätvärket som förr fanns då mor och farföräldrar bodde i närheten och att man förr i världen inte satt och lekte med barnen utan de fick springa fritt.

Och egentligen så är det ju inget fel på dagis. Tycker att olika klubbar, också sådana där man lämnar 2-3 åringar ensamma i någon timme är helt ok, och då borde jag ju också tycka att det är helt ok att ha dem på dagis i nån timme. Men jag har ändå på nåt vis så svårt med just dagis, för åt mig är det en plats dit man för barnen när man själv inte har möjlighet att ta hand om dem på dagen.

Men sen måst jag tänka att det säkert för många barn är helt bra att fortsätta sin vanliga rutin och i och med det föras bort hemifrån på morgon fast mamma är hemma, eller att det för mamman och resten av familjen är bäst att mamman har lite mera lugn. Jag ställer säkert alltför höga krav på mammor, eller så är det bara så att mammor har alltför höga krav på sig själv och tror ren på förhand att de inte klarar det. Jag vet inte, blir bara inte klok på dethär över huvudtaget. Men jag märker tydligt att jag måste bli mera tolerant gällande dethär, för i dagens samhälle är det tydligen så man gör. Och det finns nog helt säkert saker som är mycket grymmare för barn än att vara på dagis några timmar när mamma är hemma med babyn.

Så nu har jag fått ut det ur mitt system och kan gå vidare. Barnen tar säkert ingen skada av det, och om de gör det så är de säkert fula och dumma barn (så tänker jag när jag tycker synd om nåt barn, det hjälper lite, fast jag vet att det inte finns fula och dumma barn).

5 kommentarer:

Pia sa...

Håller med dig.

Ett barn som tidigare varit på dagis och börjar närma sig just typ 3 års ålder har sina rutiner på dagis, den har sina kompisar där och då kan jag tänka mig att det kan bli tråkigt hemma med mamma och babyn. Kanske man kan minska på dagisdagarna för att få det ekonomiskt me lönsamt i alla fall.
Sen ett barn som är under ca tre år förstår helt enkelt inte "på riktigt" vad vänner är för något. Dessutom om barnet alltid varit hemma innan babyn, kan den nog känna sig lite åsidosatt om det kommer ny baby som stjäl mamma och själv hamnar man bort till nåt nytt ställe med massa nya mänskor.

Men nåja, alla med sitt ;)

Mimmi sa...

Hej Michaela, länge sen sist och jag har då och då tittat in på din blogg. Jag kan inte låta bli att kommentera - VAD i hela friden menar du egentligen med sista stycket? :D :D jag har läst det om och om igen och får varken huvud eller fötter på det. Förlåt, hoppas jag inte nu faller in i trollkategorin. Men kanske du vill förklara lite hur det hjälper att tänka att det är bara fula och dumma barn som lider av dagis?

Michaela sa...

Pia:
Alla gör ju på det egna sättet, men det är så roligt att få ventilera tankar och kanske få nån att tänka till eller inse att man inte ensam är konstig.

Jag önskar bara att det sku finnas mera klubbverksamhet för äldre barn som är hemma, för jag tror det är jättebra för barn att träffa andra barn, men tycker bara att dagis är till för såna som inte har möjlighet att vara hemma.

Minna: Roligt att du tittar in ibland och du behöver inte alls vara rädd för att falla i nån trollkategori, man får ifrågasätta mig, det är bara bra. Och det blev ett eget inlägg, min förklaring sku bara ha blivit så mega.

Och jag tror nog inte sådär på en vettig nivå att barn lider av själva dagiset, bara kanske att de kan ha det bättre hemma.

åsa sa...

Jag undrar också över varför man skaffar flera barn om man inte orkar sköta om det första sen mera. Ok, jag vet att det kan vara tungt, depression osv.

Över tre åringar förstår jag att kan villa vara på dagis, men inte midre barn.

Jag har upplevt följande situation:
Pappan hämtar snart tre årigt barn till dagis. Barnet gråter: snälla pappa var inte så länge på jobb, kom snart och hämta mig.
Pappan svara: jag skall inte på jobb. Jag skall vara hemma med mamma och bebin.

Då undrar man bara att vad fan?!

Michaela sa...

Oj herre jess vad hemskt. Får riktigt gåshud, hur kan man göra nåt sånt? Sånt får mig just att må helt jättedåligt och inte över huvudtaget förstå vad som pågår i människors hjärna.