Läkare v 28+3

Idag var dagen jag fasat för. Dags för första läkarbesöket. Mest har jag fasat för det med tanke på vikten. Och jag hade ju nog rätt. Har på 5 veckor och 3 dar lyckats gå upp 3 kg, och det är lite mer än 500 gram per vecka, alltså mer än det tillåtna. Men nu är det nu bara så att min matlust är större och det bor enligt läkaren och ultraljudet en 1146 grams klimp i mig just nu, så det att jag gått upp 3 kg kan nu inte vara alltför farligt. Nu sku det ju då bara vara att försöka hålla det nere.

Läkaren var en trevlig dam, alltid roligt det. Hon konstatera att jag nog inte kan ha haft många mensar (fast helt tillräckligt många enligt mig) och var överraskad när jag sa att det nog var helt planerat (ja inte planerat så att jag tänkte att det sku bli nåt som just nu sku vara 1 kg och ha ögon, näsa, mun, men chansen fanns ju alltid). Hon tyckte jag sku börja äta järn igen fast hemoglobinet är 125, nåt med att det tar 3 år för järnreserverna att återhämta sig från graviditet/förlossning. Sen fick jag igen en tredje gång förklara mitt val att inte göra sockerbelastningstestet. För mig är det slösande av tid och resurser. Endast min övervikt är inte för mig en giltig orsak att göra det, sen när urinen är konstig eller magen mega kan jag fundera på det.

Annars är det rätt tråkigt att gå på kollar när den andra graviditeten är typ identisk med den första, jag vet ju att allt är som det ska för allt är helt som sist. Enda som varit annarlunda är att jag nu inte ätit järntabletter och så var sf måttet större nu än sist, men det kan också vara fast i mätaren. Negativt med likadan graviditet är att jag förväntar mig en liknande förlossning och kommer att bli så besviken om det inte gå lika smidigt som sist.