Utveckla dagis

I dagens läge pratas det mycket om att få kvinnorna mera och längre ut i arbetslivet. Kvinnorna ska inte vara hemma och sköta sina barn utan de ska jobba, hämta in skattepengar, förbättra effektiviteten och tillväxten i Finland och samhället blir så också mera jämlikt och lönerna jämnar ut sig. Därför föreslår ju vissa att hela hemvårdsstödet bordet tas bort, så att kvinnorna sku måsta jobba. (Nå jag tror sen igen att om det slopas så slopar många kvinnor sin karriär helt och hållet). Att tänka på barnen är det få som verkar göra.

När jag nu i några dagar tänkt på vad man kunde göra åt situationen så har jag kommit fram till att dagvården definitvit borde utvecklas och dagispersonalens löner borde förbättras avsevärt så att arbetet börjar respekteras mera. I dagens hbl var det en bra insändare (hittar den inte på nätet nu). Den var faktiskt jättebra. I dagens läge ska man vara tacksam för att få en dagisplats och när man har den får man inte klaga. Dagis ska vara effektivt ur en ekonomisk synvinkel och man tänker inte (alls) på barnen. Grupperna är stora, personalen byts ut och det är aldrig fel på dagis. De konstatera också att kvaliteten varierar massor och att det förstås finns fina platser, men det finns också dåliga. Insändaren var alltså jättebra. Och jag tycker att istället för att tala om att kvinnorna ska jobba mera så borde man göra nåt så att kvinnorna sku villa jobba mera. Och annars också borde man definitivt se över dagissituationen. Jag tror inte att det är bra som det är nu.


Förutom att den borde utvecklas så borde också arbetsmöjligheterna ändras och så borde studerande uppmuntras (ekonomiskt) att få barn. Mer har jag inte ännu kommit på.

Den stora mannen

Imorgon far jag och denhär glada killen hem till mamma i Pojo. Ska bli skönt att komma bort. Just nu är jag också en hemsk fru och precis allt vad Micke gör irriterar mig, så det är säkert också roligt för honom att jag far bort för en stund. Vi har på sommaren bott tillsammans i 4 år (tror jag) och nu först har han börjat lämna vessaringen öppet, helt på sista tiden, och fast jag klagat om det en miljon gånger så glöms det endå hela tiden. Och det är helt jäkligt störande att sätta ner sig på en iskall vessastol mitt i mörka natten. Och sen kan han inte Arthurs socialskyddssignum och det är också helt oacceptabelt, tänk om nåt händer och jag inte är där.

Nå, för att inte bara vara negativ så var jag faktiskt glad på honom en kort stund igår. Det var när han bad att vi sku lämna lite spenatplättar åt honom när han for och klättra. Han har alltid sagt att han inte tycker om det och inte ätit då jag lagat åt mig, men nu, nu tycker han också om det. Finns helt jättemassor maträtter som han inte tyckte om och därför inte åt, men sen har jag fått honom att inse att det faktiskt är gott. Men har ännu mycket jobb kvar, han sku få börja gilla röda linser, kikärter, frestelser (fast det äter han nog ändå med god aptit) och soppor.

Har väldigt spökande hormoner är väl vad jag försöker säga. Rätt jobbigt faktiskt. Börja nästan gråta idag när Arthur gjorde nåt med tv:n just när jag sku lyssna på programmet om småbarns sömn i minmorgon, blev helt hysterisk. Jag är inte rolig att vara med just nu. Stackars Arthur. Fast han verkar inte lida.

Andra namnet

Arthur har ren i en halv timme suttit och ätit majs (såndär söt burkmajs) och han vill hela tiden ha till och till, så jag kan ju passa på och blogga brevid honom i matbordet för kommer ännu att sitta här en stund.

Namnet till den ofödda ja. Vi har ett förnamn, och bara ett, och vi är båda ok med det. Så det ser ut att bli det, men först måste ju den lilla titta ut och sen gör vi det slutliga beslutet.

Men sen till ett andra namn. Arthur har två namn, han heter Arthur Daniel Lönnblad, så nästa barn och sen nästa ska också ha två namn. Men beroende på hur vi gör nu, så bestämmer vi också hur vi gör med det tredje barnet (för jag är så säker att jag vill ha tre, men det tredje får komma sen när jag är 30 och jobbar). Alternativen nu är:

x Gabriel Lönnblad eller x David Lönnblad. Om det blir Gabriel så måste ett tredje namn heta nåt som också slutar på -el, och enda vi kommit på är Samuel. Det är helt ok. Om vi sku välja David sku vi välja det för Mickes andra namn börjar på D och också Arthurs och då borde ännu ett tredje barns namn börja på D, och då sku det bara finnas typ Didrick kvar, och det är tydligen inte okej. Så då måste det ju bli Gabriel. Jag föreslog också Eelis (fast sku villa skriva det med ett e) så att det inte finns nåt system, men det var helt otänkbart.

Från min sida finns det två pojksläktnamn: Jarl och Sigfrid. Och de är absolut inte ok, och varför sku isf andra barnet få dem? Från Mickes sida finns inga speciella.

Dethär är alltså våra namnfunderingar just nu. Och som det märks så är jag helt säker på att vi kommer att få tre pojkar. Kan inte på nåt sätt föreställa mig att vi sku få en flicka, så flickalternativ är helt onödigt att fundera på. Fast endå, om jag sku ha fel och ett tredje barn sku vara en flicka så sku andra namnet självklart vara Isabel.

Riktiga livet och beslut

Såhär ser vår tambur ut i riktiga livet. Kanske det gör nån glad att se att andra också kan ha det kaotiskt. Men jag kom på ett problem med att få ett barn till, det rymms inte en till låda på hatthyllan så vart ska vi sätta hans mössa och vantar?!

Jag gjorde också äntligen ett beslut om Arthurs vårdräkt. Det blev en regnhalare från Lindex, eftersom den inte är i galontyg så hoppas jag att den endå andas lite och går helt bra i allt väder. Med lite rabatt blev den 22 euro och det känns som ett helt ok pris. Borde vara lätt att klä på också. Det är den turkosa/blåa som hänger.

The secret hope

Jag håller på med projektet kopiera bloggen till word för att sätta på hårdskiva (jag gjorde det också med Arthur men det har spårlöst försvunnit. Roligt!)

Men jag hitta nåt så bra från mars 2008, om hur mitt liv sku vara 2,5 år senare när jag blir 25:


"Micke turns 25 on Tuesday. I think that when you turn 25 you are getting older. I still have some years for that. But have no idea in what situation I will be when I turn 25. It is 2,5 years there. I am probably married. I am still studying, if I have not changed my mind. Secretly I maybe hope I have a baby. I don't want to be an old mom. The thing I hope for the most is to be with Micke then. I am so scared something will happen to him..."


Det bästa är ju att jag har ett barn och om allt går som jag önskar så också en liten baby. Livet är fint

Matvraket

Arthur är nu i en fas då han äter som en häst och allt går ner. Tidigare fasen var sån att han åt om det var gott och hela tiden dör emellan ville han ha riskaka/russin/banan....

Idag:

8 - Havregröt, blomkål och mjölk
10- Riks-raksisar (rice krispies) med mjölk och vindruvor (han visa att riksraksisar ville han ha då)
12- Stor portion blomkålssoppa, halv semla och mjölk. En massa paprika när jag laga middagen
15- 1 banan, halv semla och mjölk
17 - Broiler grönsakswok med nudlar och mjölk + lite apelsin och riskaka
19 (när jag fråga om Micke var hungrig sprang Arthur till köket) - 1 fil, halv banan, semla och en massa tomat och gurka.

Gissa om han skiter mycket? Därför är jag så otroligt, otroligt glad att han själv går och gör det på pottan och vi bara tömmer.

Ändra inre tiden eller ej?

Det eviga dilemmat igen.

Vill jag stiga upp 6.30 eller vill jag att min kväll börjar 8?

Idag vakna Arthur ny tid 7.30 (annars är det ju 6.30 typ) och om vi bara sku flytta hela rutinen fram en timme så sku han ju alltid vakna mellan 7 och 8. Då sku han äta lucnh lite före 12 och förmiddagen sku kunna innehålla mera program, också ute. Så ur ett förmiddagsperspektiv är det bra. Men sen sku han äta mellanmål 3, middag vid 5 och kvällsmål först halv 8. Och i säng först 9. Och det känns alltför sent. Nu har det varit kvällsmål efter buu-klubben och sen sängförberedelser. Vad ska vi nu göra den extra kvällstimmen?

Men sen om vi börjar lägga tidigar igen, så vaknar han säkert också tidigare och förmiddagen blit tråkig och invecklad. Och nu borde jag ju bara bestämma nåt och styra det dit, men när det är så svårt.

Valsnack

Dethär med val snart är så intressant, men det är ju också lite krångligt. Hur ska man rösta liksom?

Jag gjorde hs.fi valmaskin igår och mina 6 första alternativ var sfp:are. Inget fel i det, röstar gärna på sfp. På frågan vem jag vill se i regeringen så tycker jag de gröna, sfp och saml. Och som statsminister sku jag helst se Katainen, jag gillar honom. Men då är mitt dilemma att borde jag sen endå rösta på nån i samlingspartiet så att de sku bli störst (ja för min ena röst avgör ju!).

Och sen om jag röstar på nån pytteperson i sfp som står bäst för mina åsikter, så inte kommer ju den personen in, utan det är ju de som får mest röster som får den rösten också (nu är det ju så att partiets röster delas ut på först den med mest röster och sen den med nästmest o.s.v ?). Så då borde jag ju ändå först och främst välja att vilket parti står slutligen bäst för mina åsikter och sen välja en person inom partiet.

Så krångligt är det. Men intressant, man får fundera på sina egna värderingar och vad man står för.

Kläderna tvättade

Arthur vakna 5 över 6 idag och vår första programpunkt för dagen var jomppan klockan 11.15. Med andra ord fanns det mcyket överloppstid på morgonen.

Micke fick fara ner till källaren och söka upp Arthurs babykläder så att jag kunde kolla och tvätta upp dem färdigt. Med Arthur var det så mysigt och roligt att gå igenom kläderna, det var nåt jag fick hålla mig från att göra. Nu är det ett rätt tråkigt måste. Men bra att få det gjort nu så är det ur vägen och jag kan göra nåt annat under min "lediga" 1½h per dag, t.ex. göra skoluppgifter.

Jag hade en bild av att Arthur inte hade så mycket pyttesmå kläder och sa det åt en mamma som tidigare fött en pojke. Jag fick en plastpåse full med fina kläder. Nå, nu när jag såg hur mycket vi egentligen har kan jag konstatera att magbabyn kommer att kunna ha olika uppsättningar kläder varje dag de första månaderna. Har mera saker upp till storlek 62 än vad Arthur ens närapå har nu, och nu har han ändå kunnat ha samma storlek i halvt år. Börja använda storlek 68 åt honom från sådär 3 månader. Och de flesta kläderna är ju halvt oanvända. Så baby, babykläder är nog nåt som inte behövs här. Vissa av Arthurs gamla kläder hade fått lite gula fläckar på sig, hur ska man få bort dem?

34+3

Fick fota själv när inget Micke tagit dög. Ja sängen i bakgrunden är obäddad.

En Micke fotad bild av magen framifrån

Jag bad Micke fota några magbilder. Han tyckte det var jobbigt och att jag är "obsessed" med det. Då var det kanske tredje gången jag bad, under hela graviditeten. Dessutom var bilderna han tog helt urusla från helt skumma vinklar. Det är en av orsakerna till så få magbilder. Men här är nu två.

Idag var det rådgivning igen. Allt var bra och för en gång skull var jag helt nöjd med viktuppgången. 600 gram under två veckor är helt ok, babyn måste ju också bli större och börja väga mer. Sist i samma veckor var det 1400 gram per två veckor, då var jag inte nöjd. Men nu äter jag ju bara sötsaker två dagar i veckan och sist åt jag säkert hela tiden (så som jag sku göra nu också om vi inte kommit på våra godisdagar). Men sist åt jag också en massa light produkter och motionera mera, nu dricker jag blå mjölk, sätter riktig grädde i maten och äter fetare margarin och bär omkring på Arthur nu som då.

En tråkig sak som börjat komma oftare och oftare är halsbränna till kvällen. Inte roligt, ska väl undvika rågbröd, paprika, lök och allt starkt.

Men nu när jag varit så duktig och inte gått upp för mycket ska jag fira kvällen genom att smälla i mig en stor portion vaniljglass med kinuskisås och doppa lite dops i kall mjölk. Megahälsosamt alltså.

Färgklickar

Tog med denhär färgklicken och for till centrum för att föra tillbaka reima dräkten. Borde på någo vis ha vetat att där pågick 3+1 dagar för om jag sku ha vetat det sku jag inte ha farit. Färgklicken for runt som en yr höna och att sitta i vagenen var inte mera ett alternativ. När vi vänta på att få tala bankärenden tog jag till nåt jag aldrig sku göra, jag öppna en abc-kexpåse och höll honom i vagnen med genom att mute med dem. Sen var vi ännu via jesper junior och prova byxor före Micke plocka upp oss för stort matinköp i gräsviken. I gräsviken åt vi också kvällsmål på subway och så köpte vi min nya leksak. I bilen på vägen hem orka jag igen inte med tjafs så jag tog till de sista kexen. Dåliga jag.

Min leksak som jag tittat på länge och länge velat ha, men endå kännt att det är så onödigt, det är ju inte nåt livsviktigt (såsom till exempel utekläder åt Arthur, trevligare mat åt oss alla eller en säng åt babyn). Micke har ju tyckt att jag ska köpa, och han ville egentligen köpa åt mig (egentligen ingen skillnad eftersom vi mest har gemensamma pengar). Han vill ha sin dator för sig själv =)

Så nu har jag en sånhär liten söt ljusgrön acer aspire one happy. Nu kan jag på sommaren sitta och surfa i nåt cafe när mina båda barn sover så sött i flera timmar i vagnen. Väldigt realistiska planer jag har... Men fin är den och roligt när den är så liten och lätt. Kan kanske börja muta Arthur med filmer istället. Dåliga jag.

1½ år!

Idag blir Arthur 1½ år. Och han är ju absolut sötast.

Tålamodet är kort, den egna viljan blir starkar och lusten att göra saker själv växer sakta fram. Om mamma ger ett knäckebröd så duger det inte men om mannen får ta själv så går det kanske. Ibland bruker mamman ändå vara sträng och säga att om det hon inte ger duger så får han inget alls. Man kan också fråga saker av honom och så svarar han med huvudet, en skakning är nej och nickning eller ingen skakning är jo. Oftast är det skakningar och väldigt bestämda nej.

Han är rätt lika som för en månad sen, men nu är ofta nattblöjan våt så istället för att vara rädd att tygblöjan läcker igenom när megakisin kommer kör vi med engångs på natten. Sen sover han också största delen av natten brevid pappa i den egna sängdelen.

Han är så god och underhållande. Igår kommendera han pappa att komma dit var jag och Arthur var. Sen sku vi stå där och han sku upp i famnen (han talar inget men är väldigt tydlig med vad han vill) och vi sku ha familjekram. Då kramas och pussas vi alla. Men sen tyckte han att jag och Micke sku pussas mera, så han satt händerna runt varderas nacke och klämde ihop så att vi sku pussas. Det tyckte han sen var superroligt! Kanske han tycker att vi grälar för ofta och borde pussas mera.

Svårt med barnvårkläder

Varför är det såååå svårt med barn utekläder.

Är det bättre att köpa endast en vattentät halare, eller köpa vattentäta hängselbyxor och en fin rock? Halaren sku vara lätt att sätta på och hålla allt skit ute, men sen behövs det nog ändå en skild rock för butik och bilresor och svalare(ifall man tror sommaren blir varm)/varmare(ifall man utgår från att sommaren är iskall) sommardagar. Har sån beslutsångest. Det jag iaf beslutat är att föra reimadräkten tillbaka, ingen ide med nåt som inte tål vatten.

Min kropp kan nog

Allt i graviditeten är helt lika som sist (eller mitt hemoglobin har varit högre). Men en sak är helt annarlunda, och det är min inställning till förlossningen.

Just nu är jag helt jätte förlossningsinriktad, funderar hur jag vill ha det och läser på. Förra gången var min inställning att jag tar det som det kommer och på sjukhuset så vet de bäst vad jag ska göra och vad som är bäst. Inget fel i det. Men nu är min grundinställning helt annan. Jag har insett att det är min kropp som vet bäst, och om jag låter kroppen arbeta utan att ge den konstiga hjälpmedel som kanske förvränger prosessen, så kommer allt att gå bra. Denhär gången vet JAG bäst och min kropp säger vad som är rätt. Jag vill vara i sådan ställning som känns bra (har tänkt på att föda på knä) och krysta när min kropp säger att jag ska göra det och bara försöka lyssna till mig själv. Jag vill ha kontrollen över det hela.

Och det känns jättebra att jag nu insett att min kropp är gjord för att föda, och den behöver inga extra grejer. Ska träna lite på att slappna av men tror nog att jag klarar det. Jag är ju gjord för att klara det.

Hade första träffen med min doula idag. Det var helt toppen. Så härligt att diskutera förlossning och hur jag vill ha det och hur jag tänker och sen ha ett till stöd i förlossningen. Ser så fram emot den. Enda som lite oroar mig är hur jag ska klara smärtan. För det gör ju nog helt jäkla jäkla ont.

Tudelat

Jag tror långt på att kroppen berättar åt en vad som är bra och vad man borde göra. Just nu känner jag väldigt starkt att min kropp vill att jag ska vila, ta det lugnt och på nåt vis gå in i mig själv och förbereda för vad som ska komma. Min kropp sku tycka det var så bra om jag bara låg i sängen och läste eller i soffan framför tv:n, speciellt efter sådär klockan 4.

Men jag, säkert huvudet då, tycker att det inte alls är bra. Jag vill vara lika aktiv, tålamodig, flitig och engagerad som tidigare. Jag vill busa med Arthur, orka laga mat och städa och vara pigg och alert och inte en slö slapp soffliggare som suckar och stånkar när Arthur klättrar över en.

Nu är ju då frågan hur långt man kan lyssna på sin kropp?

Annars är min kropp också intressant nu. Den sku kunna äta spenatplättar hela tiden, helt så som sist i slutskedet. Annat kroppen vill ha är kolhydratrik mat, såsom gröt, bröd och pizza. Frukt och sallader är också sånt den vill ha. Och mjölk eller ost. Men annars så är den inte så matsugen.