Smuts, teckningar och risotto

Igår gick vi till skogen efter regnet och så fick jag ett samtal i skogen och barnen hitta ett strot fallet träd och börja klättra under rötterna. Lerigare barn har jag aldrig sett. När jag sprang in efter kameran passa Sander på att tvätta sig i vattenpölen... Men den begagnade reimatecen är super för den släppte inte in nåt vatten.

Så nöjda barn! Arthur vill idag igen till skogen. Och vår tvättmaskin tvätta allt rent tills idag och det hann bra torka över natten.

Arthur har ritat en bild för varje familjemedlem och skrivit namn och hur gammla vi är. Jag har nog sagt siffrorna och bokstäverna från köket och de är så härligt vinksin vonksin.

Min lunch idag. Rester från gårdagens middag. Mat så i min smak att det inte går att förklara. Älskar det! Och dethär ska jag satsa på när jag ska försöka amma. Massa energi och bra fetter från avokadon. Salladen var bara tomat, paprika, basilika, citronsaft och olja.

Sid 110 i rutiga kokboken. Superenkelt och snabbt.

Min hemmadag

Mitt föregående blogginlägg var nog ett av de mest korkade nånsin, speciellt med tanke på att jag skrota vartenda ett foto av Sander på lillagubben för de alla var så suddiga.

Men min dag har inte varit så värst fiffig heller. Jag steg upp med Sander halv 7, vi läste massor sagor, Sander fällde ut all mjölk när han åt yoghurt och mysli, jag fick Arthur väckt lite efter 7, det var morgonmålsyrsel och så blev det ännu mera sagor. Sen blev det dags att fara till dagis och Arthur var glad då bästa kompisen var där igen. Sander var lite snopen och ville komma med på jobb med mig, hoppas så att det blev bättre för honom sen. 10 över 9 körde jag bort från dagisgården och lämna snabbt in mina betyg på arbetskraftsbyrån. Sen till Prisma och handla mat för nästan 100 euro och hem och plocka upp allt. Börja med att gå igenom foton och åt ensam lunch. Micke var nog hemma till halv 2 men jag var störd på honom då han inte kan behaga och stiga upp på morgon så att barnen hinner se honom idag (han slutar först klockan 23). Sen kom installationsgubbar som installera vår nya spisfläkt. Vi måste ha nån special och det görs så få såna så 440 euro hamna jag betala för att få den bytt, den andra funka nog men endast då man hade en pusselbit som höll in knappen. Och sånt kan man ju inte sälja...
Fortsatte med foton, banksaker och att sätta in min CV på nån arbetskraftsbyrå sida. På min agenda idag före jag hämtar barnen var änn länk men det regnar just nu så det kanske uteblir.

Morgondagen är kanske lite mera givande för jag har rådgivningsläkare och så ska vi och se på ett hus igen. Vi gav ju anbud på ett som sku ha varit toppen men det var vilkorligt och nån annan fick det. Just nu ser det ut som om vi måste remonta vad vi än köper och jag har börjat anpassa mig till den tanken med. Nu är det frågan om vad och var och till vilket pris.

MIndre fotande

Just nu hatar jag mitt fotoprojekt. Jag borde lära mig att ta ett eller två foton av en sak och inte 10. Jag borde gå igenom fotona oftare. Under dethär ena året har vi varit på 5 bröllop och så var det sommar och så var där 2 födelsedagar och Stockholm och Tyskland och Thailand. Och av allt finns det miljoner foton. Som tex av Sander på lilla gubben. Jag raderar fyra och väljer en. Och så är det av allt.

Hemvårdsstöd och dagvårdsrätt

Barnbidragsdebatten "blowa" ju upp till helt otroliga proportioner. Kanske för att det berör alla som har barn som är under 17 och för att det är så konkret. Men det att media nästan fullständigt missat att hemvårdsstödet verkar ändra ganska mycket och att dagvårdsrätten ändrar för barn med föräldrar hemma är helt ofattbart. Sist var det stort, nu är det bara en liten, liten detalj. En sak som verkar säker är att med nästa barn kommer saker att vara väldigt annorlunda. Speciellt spännande ska det bli att se hur länge vem ska få sköta barnet hemma och vad för stöd fås om t.ex. mormor sköter barnet. 

 

"Päivähoito-oikeus rajataan osa-aikaiseksi niiden lapsien osalta, joiden vanhempi on kotona äitiys-, isyys-, vanhempain- tai hoitovapaalla tai kotihoidontuella. Kotihoidon tuki suunnataan kotona lastaan hoitavalle vanhemmalle ja oikeus tukeen jaetaan puoliksi molemmille vanhemmille."

Babysnack

En magbild från idag. Vecka 25+6.

Emmaljunga city cross med baby liggdel

Sittdelen

Idag hämta jag vår nya vagn och det börja kännas yttepytte verkligt att om lite på 3 månader så har vi kanske en liten baby här. Förr har den tanken inte alls känts verklig, mera bara som ett fakta. Väntar så på att få sätta babyn i vagnen och skurra fram och tillbaka och titta på sovande baby, som då hoppeligen sover ens lite. Med Arthur och Sander hade vi en mjuk vagnkass och det var då ett måste eftersom vi bodde i Helsingfors och hisshus. Nu sku det också säkert i nåt skede kunna vara bra att få med in babyn, men jag gillar när babyvagnar är riktiga babyvagnar, att det är som en säng, så jag ville denhär gången ha en skild sängdel till vagnen. Dessutom har jag tänkt att detta barn sover mera utomhus nu när vi bor på marken och då vill jag ha en ordentlig sängdel. Kanske den bara är i bruk nån månad men sen ska jag sälja den genast. Och det är inget jag ens kommer att fundera över för detta är sista babyn hos oss.

Och så la jag ut en magbild. Med rocken på är det svårt att tro att jag ens är gravid men med vanliga kläder börjar det nog nu märkas. Jag mår bra men jag börjar känna av foglossning speciellt här en dag när jag försökte länka. Och 1-2 gånger har jag haft halsbränna men överlag funkar allt utmärkt.

Doula har jag fixat. Kläder har vi av. Bilstol måste köpas men den måste vara smal eftersom jag vill att det ens i ena bilen ska rymmas 3 stolar på baksätet. Har tänkt isofix bältesstol, Sanders bakåtvända stol i mitten och sen en bältesfastsatt babystol på ändan. Sen ska det vara en som kan sättas fast till vår babyjogger resevagn med adaptrar för jag tycker det är så tungt att släpa på dendär bilstolen allestans. Sen sku jag villa ha ett stokke newborn set till Arthurs stockestol (och han sku få en juniorstol) och sen behöver vi ett babyalarm eftersom denhär babyn ska få sova ute. Sen behöver vi i nåt skede också ett babygym men det är ingen panik. Allt annat har vi här eller utlånat. Så ja, nu har jag ändå nån koll på dethär med babysakerna. Ja en vagga sku jag också villa ha, eller nån sorts babysängsgunga.

Hemma onsdag

Det bästa med att vara arbetslös och ändå ha barnen på dagis några dagar är att de dagar man har med barnen är så mycket roligare och orken och tålamodet är så mycket bättre. Jag konstatera nyligen att jag som människa är mycket mera introvert än vad jag tänkt och för att funka så behöver jag kunna fokusera på saker och ha tid för att tänka och när jag är med barnen ger jag dem så mycket och får inte vad jag behöver i tänkatid. Och sen när Micke är hemma så får han fixa barnen så att jag kan fixa tankesaker som matlistor och inköp, banksaker, kelapapper, bostadssaker,jobbsökning. Men nu så funkar det så bra för vår familj för Micke kan också få den vila han behöver (som igår när han egentligen sku vara hemma halv 12 men var hemma 3 för att det blev situation på jobbe) för jag behöver inte tänkatid eller göratid eller butikstid när jag nu får allt fixat när barnen är på dagis. Jag reflekterar massor över dethär eftersom jag aldrig trodde jag sku vara denhär föräldern som väljer såhär, men just nu så tror jag definitivt att det är bäst för vår familj.

Men denhär dagen. Lugnt och trevligt med morgonmålshungriga barn (inte så vanligt). Sen blev Arthur lite vinksin vonks som han sa med egna ord på grund av att han vägra ha på sig vinterhalaren. Det var -3 så jag sa att han måste ha den (igår gav jag efter och han hade vårkläder och hade haft kallt på dagis) men han vägra. Han tjafsa i 20 minuter om dendär jävla halaren som han inte ville ha på sig. Han vill bara ha rock och byxor. Nå han satt till slut på den när jag hota lämna honom hemma men glad var han inte. Inte sku han försöka cykla med nya cykeln heller men sen när vi kom till loppiset blev det bra och på hemvägen gick cyklandet ren mycket smidigare. Jag har sist varit på loppis för halvt år sen och det funka så fint med barnen idag och var riktigt roligt. Sander hitta en påse med bilar och var salig över den och åt Arthur hitta vi en oöppnad Lego chima Eris figur som hoppar för 6 euro när samma oöppnade paket var 14 euro i citymarket. Så glada och nöjda och samarbetsvilliga barn jag hade efter det! Sen hitta jag nåt jag tänkt som skötväska för 1 euro, 4 fina svenskspråkiga böcker, ett 40 bitars pussel, tröjor i storlek 116/122 åt Arthur. Och sen det viktigaste förstås, en ljusgrön vinterrock med vita blommor åt Arthur för 3 euro. Nu behöver jag inte mera strida kalla morgnar om halaren utan han kan ha den på istället. Kan inte förstå att ungar ska vara så envisa med vad de ska ha på sig. Fast å andra sidan är jag nog lite stolt över att han har en egen vilja och att han vet vad han gillar....

På eftermiddagen spendera vi 2 timmar i parken medan jag bara babbla med parkmammor och efter middagen var vi ännu till Citymarket efter vårskor åt Sander (fast ska nog ännu föra viking-sko saken framåt, läste att skor och kläder borde hålla i 6 månader och fast det är 7 månader sen köpet så kan man ju inte räkna med att man går med höstskor också på vintern). Nattsagan hamna vi skippa för barnen lekte bara med de nya bilarna och Eris. Riktigt, riktigt lyckad dag!!!

Livskris

Nu börjar jag på nåt sätt landa. Hinna stanna och tänka upp och jag fattar inte alls vad som händer mera. Alltså va håller jag på med? På fredagen såg jag en huuto anons på en Emmaljunga city cross vagn och jag bestämde mig bara för att "huuta" på den. Igår så var det enda budet och jag fick den vilket ju förstås var trevligt men så som jag känner mig sku jag ha satt massa mera tid på vagnköpet för det är ju ändå den sista. Dessutom har jag ingen aning om var den ska förvaras eller var vi finns när den ska användas. Men kanske det var jag som panikera eftersom jag inte alls funderat någo babytankar, inte alls som förr. Om 3 månader kan vi ha en baby i huset.

Och där kommer det andra "problemet" upp. Om 3 månader föder jag kanske barn och nu håller vi på att sälja vårt hem. Var ska vi bo då? Tänk om nån köper det här? Tänk om jag måste flytta med nyfödd. Så ogenomtänkt som nåt kan vara. Jag sku denhär gången villa kunna fokuser på babyn och hoppeligen få amningen och funka bättre och där är stress nåt som inte hjälper.

Och jobbet. Nu efter att ha varit en lugn dag hemma är jag uttråkad. Saknar vuxet sällskap och sku villa göra nåt vettigt. Men är endå så tveksam till att söka långa tjänster, det känns så fel för jag kan ju ändå inte börja nu. Dessutom borde man i dagens läge vara socionom eller hälsovårdare för att få kortare jobb. Och jag är ju då tradenom och tradenomjobb finns det minimalt av. Och jag har ju aldrig funderat på jobbsituation när jag studerat utan bara vad jag vill göra och vad som passar mig.

Jag går definitvit igenom livskris nu och inga bitar finns på plats. Eller en bit är på plats. Mina barn är nu 80% på dagis 13 dagar i månaden ända tills nångång i juni. Det var sen sist och slutligen inte så svårt att avgöra. Men allt annat. Kaos. Och graviditetsmässigt är jag jätte känslig just nu och sku kunna gråta åt precis allt. Var kommer detta att sluta?!

Stor viking sko besvikelse

Nu ska vi tala barnskor, bara för att jag är milt upprörd.

På hösten köpte jag nya viking goretex skor åt Sander för att de förra han hade var inte goretex och de blev hela tiden våta. Det blev ju snabbt ganska kallt och så var det ju regnigt också i nåt skede så de var troligen i bruk 2 månader och ren då börja tarrorna ge upp. Jag putsa dem och satt bort dem. Och nu på våren när jag tog fram dem igen så har tarrorna konstant kommit upp och jag märkte just att de inte ens hålls fast mera, de tar inte ens emot. Hitta också ett gammalt par som är helt sönderslitet och där har tarrorna inget fel utan de håller fast, medan dehär tarrorna har blivit helt lösa där på mjuka sidan. Jag kontakta Viking. Inget hände. Förde dem till butiken där de tyckte att de får fara tillbaka. Men sen ringde dem idag och viking och butikschefen tyckte att det hade gått för lång tid sen köpet, så alltså Viking tarrorna borde inte ens hålla mer än några månader. Uruselt! För 70 euros skor. Så det var nog tack och hej Viking! Och jag har köpt alla barnens skor av det märke. Så nu till frågan. Finns det någo skor som har tarror som håller? Och tarra heter väl egentligen kardborreband eller nåt ditåt men ja. Viking är totalt out nu.

1 år sen

Jag har haft ett megaprojekt på min to-do lista i ett halvt år ren. Fotobok från våren 2013 tills idag. Det är inget litet projekt för det finns foton att gå igenom. (Och jo, jo, man borde säkert göra nåt vettigare när barnen är på dagis...) Men fotoböckerna är varje gång värt allt arbete för vi läser dem rätt ofta och det är så roligt att se vad man gjort och att följa med barnens utveckling.

Dethär var 1 april i fjol. Vi var ute och skida på isen och bilarna körde då ännu på isen.

1 april ifjol. I år är det inte en droppe snö kvar (förutom på en skuggig tomt vi var och titta på igår och den föll snabbt bort för snö har jag inte sett nån annenstans på en vecka)

Min förstfödde har växt så massor.

Dethär var 20 april!!!

Och gud så härliga Sanders lockar var!

Krig

Igår var Arthur inte riktigt sig själv (troligen för att han var trött efter en tung lördag och lite för lite sömn) och på kvällen ville han bara sitta i min famn. Börja fundera om det är hussökande och husvisningen som han oroar sig för och funderar på men det var inte det utan det var krig.

Och dethär med krig kom också upp på onsdagen när vi var ute och gå. De sprängde nåt i närheten och han tänkte att det var en bomb. Och när han berätta åt mig att vi ska fara till Thailand om det blir krig så visste jag genast varifrån han fått det. För när vi var i Thailand så börja ju hela Ukraina, Ryssland grejen och mamma var snabb att konstatera, åt mig då, att nu börjar tredje världskriget och att hon måste flyga Ecci (min bror) till Thailand och så blir vi där (hon är lite Ryssland paranoid). Men Arthur måste ha hört nåt men sen inte pratat om det tills han hörde smällen här ute och nu är han rädd för krig. Och jag har förklarat åt honom att det inte blir nåt krig i Finland, att i Finland vet man vem som ska bestämma och behöver inte kriga om det och att Finland haft sina krig och att det inte kommer igen. Men han är ändå inte säker märker jag och så fundera vi igår på vad han är mest rädd för med krig och det var då att han blir bortförd och då övertyga jag honom om att man inte gör så med barn. Men jag vet ju att det är precis så man gör, inte ens barn är heliga på denhär planeten och det är bara så förfärligt. Jag börja tänka på alla mammor med barn på krigsområden och vad de säger åt sina rädda barn. Världen är alltför grym (men det behöver inte min 4 åring ännu veta).

Och sen lova jag ännu åt honom att om det sku bli krig här (vilket det inte blir) så sku jag ta med honom och Sander och pappa och fara till nåt ställe där det inte är krig och där sku jag hela tiden vara med och skydda dem. Och det är ju precis så en vettigt fungerande förälder sku göra. Fly och skydda. Och det är ju precis så de flesta människor försöker göra men det finns bara alltför många i denhär världen som inte har nånstans att ta vägen för de är inte välkomna. Och det är nog en så stor orättvisa!

Vårdagen utan bilder

När vi for iväg till stugan tänkte jag snabbt att jag borde ta med kameran men den tanken försvann lika snabbt och ingen kamera kom med. Men som jag sakna den igår. Igår var den perfekt vårdagen. Hela vår familj och mamma var på sommarstugan och det var soligt och vi kratta hela övre gården och brände en lövbrasa som brann bra och Micke satt upp trampolinen och så grilla vi korv och åt karelska piroger och det var bara så härligt hoppfullt och vårigt. Väntar så på att fara tillbaka igen. Men en våningssäng måste köpas dit. Vi sover i det enda sovrummet i huvudstugan och det är ganska exakt 9 kvadrat och har ett klädskåp och på sommaren borde vi rymmas 5 personer och sova där. Dessutom sover jag nog hellre med Micke än med barnen igen.

Barnbidraget

Jag blir så oändligt trött på denhär barnbidragsdebatten. Vi använder barnens barnbidrag och vi använder den till 100 %, inget går till nåt konto för barnen. Men, barnbidraget är nåt extra som staten nångån bestämt sig för att erbjuda barnfamiljerna. Det är inte nåt som ska ses som en absolut självklarhet som är varje barnfamiljs absoluta rättighet. Det att man väljer att försöka få barn ska inte ha nåt med barnbidraget att göra, inte heller hur stort barnbidraget är. Om man vill ha barn så ska man själv kunna stå för dem. Det är den utgångspunkten jag lever efter. Och därför känns det inte alls så farligt för mig att barnbidragen skärs med ca 7 euro/månad. Jo, det blir mera ju flera barn man har men summan men ännu får är ju enorm. Och som sagt, det är ju en summa som borde ses som en extra bonus för varför sku staten måsta finansiera det att nån får barn?! Och jo det är ju för att man vill att landet ska fortsätta befolkas och vill stöda det på nåt sätt, men jag tycker inte att det är den 100 euron som borde få avgöra om man vill ha barn eller ej. Och jag blev rent ut sagt chockad när jag märkte att vi sku få 365 euro/månad när vi får vårt 3:e barn. Det är ju en så otroligt stor summa.

Och jag utgår nu från att Finland staten måste spara. Och med den utgångspunkten så stör det mig inte ett dugg att man skär lite i barnbidraget. Jag tror att de familjer som har det jätteknappt ändå får utkomstöd (eller vad de nu sen heter, pengar iaf) och andra stöd och att den helheten borde hjälpa. Sen är jag ju också av den åsikten (i de flesta fall, finns undantag) att man kan göra nåt annat och genom att ändra vissa saker kanske man sku börja klara sig bättre ekonomiskt. För vår egen del är jag säker på att vi sätter 15 euro på onödigheter varje månad. Micke köper limsa och godis varje gång han har nattur och om de föll bort sku det sparas in. Eller 6 ciderflaskor eller en 12 pack öl. Eller 2 vinflaskor eller några chipspåsar med dip.

Och sen har jag inte hört ett ord om vad som händer med vårdbidraget och hur det ändras på. Kunde läsa i hbl att kristdemokraterna vill ändra på det men vad saken innebär vet jag inte. Kanske man med barnbidragsdebatten slopar över det för det är ju alltid så fördärligt om nån förmån skärs ned (samma är det ju om nån sku gå med på att sänka sin lön) medan ändringar eller höjda skatter inte är lika farliga. Och sen ännu om hbl: Det är ju jättefiffigt att ha nån som sätter allt barnbidrag in på barnens konto att säga barnbidraget är viktigt.

Punktbloggandet

Jag gillar punktbloggande. Fortsätter med det.

• Jag har bestämt att vi inte ser på tv på vardagsmorgnar i detta hus mera (vi gjorde det en kort stund efter resan) och det är så mysigt att ligga i soffan med Sander på moron och leka "det kommer en mus" och bara gosa och låta honom vakna i lugn och ro. På dagismorgnar har vi aldrig sett på tv men då blir ju dagisdagar blää bara för att man inte på dem får se på tv. Så nu är det veckoslutstv som gäller. 
• Jag har börjat få en mage märkte jag igår. Det är en uttänjd boll på min mage. Nu i 25+0. Fattar inte vart tiden gått och min inställning och allt är så annarlunda än förr. Undrar hur det slutar och om jag kommer att vara helt i chock om det sen kommer en baby i juli. 
• Axas havreflingor är så goda så jag sku kunna äta upp ett helt paket på en gång.
• Min agenda för idag är att putsa köksskåp och wc-golv. Väldigt omotiverande.

Det sociala barnet

 

Min förstfödde har under sina 3-4 första år kunnat klassats som blyg, speciellt med nya vuxna. Som baby vägra han vara i nån annans famn och ville bara vara nära. Om nån såg på honom så gömde han sig i famnen. Han var inte bekväm i sociala situationer med nya vuxna. Men nu, nu har det hänt nåt och förändringen är ännu otroligt märkbar.

Dagis har hjälpt till massor men jag ser Thailand resan som förändringspunkten. På resan var alla asiater helt galet förtjusta i våra barn, speciellt på Koh Samet. De fota barnen och rörda dem och prata med dem. De flesta rikta sin uppmärksamhet till Sander men Sander fick nog, speciellt mot slutet. Han börja slå bort deras händer och visa bara sura miner och gömde sig i våra ben (helt förståelig reaktion). Arthur fundera varför de gullar mest med Sander och vi prata om att de gillar utländska barn med ljus hy och att Sander är yngst och därför gullar de mest med honom. Och efter det tycker jag det hände nåt i Arthur. Alltid när nån börja prata med barnen så sken Arthur upp som en sol. Han log bara när de rörde eller prata och så börja han få godis av personalen och han var så med på noterna. Satt upp sitt finaste leeende bara och var social. Och här hemma har det fortsatt. Om nån kommer till oss så kommer han och hälsa, han vill till och med öppna dörren, han svarar på frågor och berättar gärna vad han heter och hur gammal han är, både på finska och svenska. När vi hälsa på hos Anders och Heidi och Fanny så kunde han stå i centrum och berätta om sig själv och resan och allt möjligt (medan Sander gömde sig i mina ben). Han har plötsligt börja tala finska och svarar på finska att han heter "Arttu" och sen när han leker med finska kompisar så hör jag honom säga "minä löysin sinä" eller "mitä toi on?". Långt ifrån avancerat språk och långt ifrån perfekt men jag är så glad att han vågar uttrycka sig med det han kan. Och då är jag igen så tacksam över vårt något korkade projekt med att ha Micke och tala finska hemma. Micke glömmer jätteofta och när han blir upprörd eller barnen inte gör som han vill byter han snabbt till svenska, sen när han berätta nåt på finska så översätter jag ofta det och det är långt ifrån fungerande. Men när jag hör Arthur prata finska med andra så känns det så värt det. Han har fått redskapen och ens en liten grund och en positiv bild av språket. Det tror jag han kommer långt med.

Och ännu. När han var baby, eller när han som 3 åring sku börja klubben så trodde jag aldrig att han sku bli den han är idag. Jag är så glad att det har fått ta tid och att vi har låtit honom vara den han är utan att tvinga nåt som inte är bekvämt för honom.

Vårt hem

Köp vårt hem.