Oförutsägbart.

Nu är vi hemma och snart ska vi börja vår första natt som 5 personers familj. Ska bli spännande. För livet med nyfödd är ju så förutsägbart, man vet ju inget. Somna hon nu för en längre stund? Vill hon äta igen om 5 minuter? Vill hon bara vara nära? Är det nåt som snurrar i magen? Vill hon bara suga eller är hon hungrig?

Jag är glad att vi hölls på sjukhuset ända tills idag. Jag visste att första "riktiga" natten sku bli jobbig och i annan miljö är det lättare att orka. Ungen sov en längre stund till 8 tiden på kvällen och sen börja sugande. Det var sug, sug, sug och jag vet inte ens när det sluta. Kvart före 2 mitt i natten gick vi efter dricka och för att titta runt och sen blev Micke och gå lite med henne medan jag slockna för en kort stund tills hon igen ville suga. Lyckades få in bröstet liggande och nångång halv 4 vakna jag av att hon sov fint brevid mig. Sen sov hon väl till halv 7. Idag drog hon också megasovpass när vi kommit hem. Hon åt 1 tiden och sen sov hon tills nästan halv 6. Nå jag sov ju med en stund men om jag sku ha vetat att hon sovit så länge sku jag väl också gjort det längre.

Nu ska jag se om jag får henne flyttad till sängen och sen ska jag å försöka sova. Har ren 2 gånger trott att hon somna men det har hon ju då inte.

3 barns mammans rapport

Jee, får de å funka me Mickes telefon! Ligger på Lojo bb just nu med en gott sovande 20 timmars tös (!!!) brevid mig. Hon (ja Micke säger konstant han och honom) kom som Sander på beräknade dagen 40+0, 11.7, klockan 23.49. 3400 gram liten å 50 cm. Förlossningen va förstås hemsk å som tur föder jag aldrig mer barn. Men med massor vråål och vatten och jomppaboll klara jag igen det utan nåt extra, eller lite akupunkturnålar hade jag nog i huve... 2 timmar va vi inskrivna före hon kom men de va lååånga timmar! Vi kan inte sluta förundras över att det var en flicka som kom å den saken ha vi checka en miljon gånger. Nu kommer tröttheten på efter att jag va så uppspelt och lyclig förra natten. Lycklig är jag nu med, så enormt. Nu är familjen komplett!

Händer här

Snart ska jag och Micke fara hem till Lojo från stugan. Nu känns det inte alls så roligt mera och jag vill hem till dusch och wc och ett ställe utan barn. Jag vill inte prata under sammandragningen och jag går helt av på mitten i ryggen och har ren nu otroligt svårt att inte spänna hela kroppen. Alltså fy fan vad det kan göra ont. Motiverar mig med att det är sista gången och att det är det helvete som ska genomlevas för att få ut babyn. Hoppas den sku villa komma inatt så att jag inte behöver vaka hela natten med värkar för att försöka sova och sen bli överraskad är först hemskt. Och de är så långa mina sammandragningar, vill aldrig släppa känns det som och ryggvärken håller också i typ hela tiden. Bara vi kommer hem ska jag börja kolla upp hur ofta de kommer, men kanske det nu är med sådär 5-10 minuters mellanrum.

Måst nu bara vänta på mamma som ska komme hem från höåkern

Lite hoppfull.

Här är jag ännu på stugan. Idag i vecka 40+0. Men idag är tankarna inte så hopplösa som igår. På natten hade jag värkar som kändes i ryggen och var obehagliga och det var inte alls så trevligt så kanske förlossningen kan vänta lite... Och imorse har det varit vått och slemmigt och det känns trevligt att nåt händer för hittills har nog tecken på en förlossning varit så långt borta.

Så nu hoppas jag bara ungen sku villa titta ut före söndan eftersom mamma igen börjar jobba på måndag och då är det mycket svårare att hitta barnvakt. Så nu är det fortsättningsvis bara att vänta och se, men ändå med lite hopp.

La, la, la

Jag måste vara positiv. Nedstämdhet och negativitet leder ingenstans.

Jag får spendera sommardagar med mina finaste barn. Bara vara med dem och mamma på stugan och inte göra så värst mycket.

Jag har varit och simmat i både träsk och Lojo sjö.

Jordgubbar och glass är supergott och det kan jag nu äta utan att fundera på om baby får magknip.

Min lillebror är här och det är ju roligt, speciellt för barnen.

Jag kan hoppa trampolin utan att på nåt vis känna att jag är gravid. Jag kan egentligen göra nästan allt utan att känna av magen.

På lördagen är det 3 och 5 års kalas och i denhär takten kan vi alla ytterst bra fara dit.

Ecci och Arthur fäktas.

Kocken. Barnen var fundersamma över att nån annan också kan laga mat och vara kocken och dessutom riktigt kock.

Jag.

(Och egentligen vill jag ju bara svära. HUR jäkla svårt kan det vara för en unge att villa titta ut? Och hittills sku alla mina andra förlossnignar ren börjat! Varför ska en trea komma sist???? Fattar ej! Och sen så kommer det ju att vara megababy med, om Sander som nu är född om 18 timmar ren vägde 3,8, så när denhär kommer om en vecka eller två! så är den ju ren 4,5-5 kg. Neeeeej. Och så har ju mamma semester denhär veckan och då har ju barnen nån barnvakt, nästa vecka vet jag inte vad jag ska hitta på med dem. Jepp. Positiv är vad jag är!)

Gårdagens bilder nu då

Behöver lite sommarbilder för bloggen för att komma ihåg i december.

Picnic på stranden med kokt ägg och gurkasmörgås.

Bra strand vid "Palonniemi" i Lojo

Mina barn våga gå i vattenet, men inte simma.

Lite mera mellanmål: mandlar, riskakor och nektariner.

På stugan smällde jag i mig denna minimala glassportion. Och som jag njöt. Åt en likadan idag, men det var nog inte riktigt så stor.

Jordgubbstider!!! Jag bara älskar och kan inte sluta äta.

Arthur ritar nu indianer. Idag när jag vila så rita han mig som indian.

Igår medan jag vila rita han denhär.

Sommar, sommar, sommar. Härligt. Idag var barnen också i vattnet vid stugan ända tills Sander två gånger efter varann fallit av simringen och fallit pladask under vattnet. Allt var bra med babyn på  rådgivnignsbesöket. Lågt nere än, sf måttet hade vuxit, vikten hade gått ner 1 kg sen förra veckan, blodtrycket bra och precis allt annat också bra. Fick nästa besök till nästa vecka, 40+4, men det hoppas jag är onödigt. Fast det är ju skönt att njuta av sommaren, så kanske det är okej såhär. Kanske. Ännu i några dagar. Men på dagen är babyn så stilla och jag är hela tiden orolig att nåt händer med babyn i magen, sku villa ha ut den för att bättre kunna vakta och ta hand om den.

Jag har också börjat med ny härlig rutin. På dagen när Sander vilar (han fick återgå till det efter att jag försökte slopa dagsvilan men då har han varit alltför trött på kvällen) så vilar jag också. Stänger ögoenn i halv timme och samlar krafter. Arthur är superförstående och ritar eller läser Kalle Ankor brevid mig. Det ger mig superkrafter och jag känner mig i helt toppen skick.

Gårdagen som sku vara i bilder

Igår höll jag på med dethär (istället för att föda barn då).

Tydligen höll jag inte på med nåt igår för mammas data vill inte idag läsa mitt minneskort. Nå, men det var strand med barnen, jordgubbar, megaportion jordgubbar och glass och kinuskisås, bastu, promenad och tidningar.

Idag är det rådgivning och höåker.

Vääntar!

Här händer INGENTING!

Och nu en tredje gång sku jag ju vara vettigare. Det är ju ändå bara 39+2 och min egna uppskattning är ju att ungen föds typ 39+5 (på onsdag). Men ändå väntar jag ju, och väntar. Denhär sku ju kunna komma liite tidigare än de andra. Och sen sku 6.7 varit bra datum att födas eftersom Sander är 4.5 så sku det ha fortsatt. Nå 7.7 är ju också bra och nästa bra, bra blir ju sen 14.7 (vilket det säkert blir men det orkar jag inte vänta till!)

Och jag fattar ju att ungen kommer när den är klar. När den är klar. Fast jag tänkte nog att nåt sku börja hända när jag igår: hoppa trampolin med barnen, klippte gräsmattan och fick raseriutbrott på gräsklipparen som inte gick att stanna så jag klippte ännu mera och for fram som en dåre (till sist fick vi försöka hälla ut bensin för den vägra stanna!), gick raskt i uppförsbackar med Sander sovande i vagn, skura insidan av roddbåten och till slut tog en riktigt, riktigt skön bastu helt för mig själv. Så ja. Jag kan väl inte få igång det själv utan nu ska jag njuta av en fin landedag. Ha lite sommar före babyn kommer. Hoppa trampolin och leka med mina barn. Inte vänta otåligt.

Igår var det soool! Och vi kunde äta ute alla gånger. Och så fira vi Nalles födelsedag. Sander älskar sin nalle och kramar den varje gång han sover. Här var nalle i lådan. (Och mina barn låg i ganska exakt 1 minut stilla där på soffsängen)

39+0

Arthur har fota!

Nu påbörjas hoppeligen den sista graviditetsveckan, eller iaf hoppas jag att förlossningen kommer igång under denna sista vecka. Men sen å andra sidan så mår jag ju så otroligt bra så jag har på det sättet ingen orsak att få slut på graviditeten. Jag mår bättre nu än för 1 månad sen för då var det tungt när magen var högt uppe. Jag mådde dåligt av att bygga ihop Ikea-skåp på golvet för jag fick inte luft, och jag kunde inte plocka ogräs (vilket resultera i att våra pioner på framgården blev upprivna som ogräs) och det var tungt att böja sig framåt. Men nu i några veckor har allt varit bra och lätt igen. Igår plocka jag ogräs och att böja och plocka och gå ner på huk och hugga ved och sånt är inget problem. Igår var det 4 personer som kommentera om att jag ännu cyklar när vi cykla till centrumparken med barnen men det är ju heller inget problem. Det enda irriterande jag kan komma på är att jag inte får sova på rygg och det är obekvämt att sova på sidan hela tiden (tydligen kan babyn bli utan luft om man sover på rygg).

Och lite mera spänning i när förlossningen kommer igång ger det när vi har en privat visning den 10 juli här och den beräknade dagen är den 11 juli. Men visningar går ju snabbt och förlossningar räcker länge och hoppeligen är jag ju då på sjukhuset med baby! Jag är så otålig, så otålig och sku så villa veta vem som bor i magen. Pojknamnet (från min sida då..) är helt klart också och för några dagar sen hitta jag det perfekta namnet efter att ha haft några halvbra före det.

Skateboardaren

Videokameran kom fram igår och då måste jag ju självklart filma när Arthur nu hålls stående en stund på skateboarden. Och fast han på just detta klipp faller en gång så hålls han oftast stående och jag kan inte sluta imponeras över hur hans balans har utvecklats. För liksom det är inte alls lätt att stå på en såndär, den gungar och far hit och dit och jag har lyckats flyga av den i riktig snigelfart när jag i nåt skede på våren försökte demonstrera. Och denhär veckan har han fått en sån iver för den, han bad själv efter den och sen vill han bara träna, träna, träna. Allt kommer inifrån och viljan att lära sig måste också komma därifrån. Och sen har vi ju nyasfalterad väg utanför huset så det hjälper ju också.

Energi, energilös och barnen

Igår sprudla jag av energi. Idag inte alls, bara trött idag.

Jag har promenerat de senaste dagarna. På måndag kväll sådär 3½ km, på tisdag förmiddag kanske 4 km och idag promenera jag i en timme runt Liessaari. Men idag var energin så borta, det tog mest emot och fanns ingen kraft i ben eller huvud. Bara slut. Natten var också halvjobbig och jag mådde dåligt när jag sku somna och kunde inte somna och på natten var jag vaken med. Micke for på jobb halv 2 idag och efter lunchen låg jag bara i sängen och så fick han sätta på film åt barnen och så sov jag en halv timme tills de ropa att den var slut. Men ändå sku jag helst bara ha stängt ögonen när vi körde till stallet för att se på Birres hästar... Kroppen säger väl till att vila nu, inom relativt nära framtid kommer den ju att hamna utså grym påfrestning.

Och mina barn. Finaste barnen mina. Våra kvällar som 3 funkar så fint. Och så blir de där i sina sängar och somnar själv, ropar eventuellt en gång efter vatten men inget mera och båda hålls fint i sina egna sängar och somnar där. Mina kvällar har blivit så långa efter att vi slutat natta dem och nu i efterhand så kan jag ju nog konstatera att det faktiskt var på tiden och så värt det, men ändå så förstår jag bra varför vi höll på så länge, fast kanske sen inte nästa gång....

Och Sander klippte hela framgårdens gräsmatta idag helt själv med skuffbar gräsklippare. Gräsa gräs säger han och så skufffar han på. Han blir så arg om nån annan gör det. Och Arthur rev ogräs och skatea. Idag funka skatande fint. Han sparkar fart en bit själv och sen glider framåt några meter. Hans balans har förbättrats massor och han hanterar ren brädet bättre än jag (och det är i och för sig inte svårt men han är ju ändå liten och brädet är stort).

Och så gillar jag Arthurs kreativitet. Igår bad han efter ljusrött papper, gult papper och vitt papper. Och jag är så dålig på att sitta med när de pysslar eftersom jag oftast gör nåt annat. Men efter en liten stund så hade han gjort en prinsessa, helt utan nåt stöd eller ens ide av mig, jag visste ju inte ens vad han höll på med! Och jag trodde först han sku ge den åt min kusin och fatta inget men sen kom jag på att på dagiset finns det en med samma namn. Så han ville skicka prinsessan till henne så att hon sku tycka om honom, och speciellt tycka mera om honom än om en annan dagiskompis. Så idag skicka vi iväg Arthurs första kärleksbrev. <3 att="" b="" bilar="" br="" det="" f="" ga="" han="" har="" j="" likna="" n="" nu="" och="" ocks="" p="" r.="" r="" rita="" ritar="" rja="" rjar="" rst="" s="" saker="" sander="" sig="" som="" t="" teroligt="" vad="">

Arthur har definitivt inte fått sin fantasi av mig. Jag sku aldrig komma på nåt såntdär och speciellt håret tycker jag är genialiskt! Och huvudet helt rätt form och så.

Dumma och snälla barn och babyn

Nu måste jag tycka en sak och det är en sak som kan vara lite trampande på tårna. Och det är dethär med "snälla babyn". Många i min närhet använder det men jag är ändå alltid lite fundersam, kanske för att jag inte fattar.

Så, man talar ju om snälla babyn. Med det menar man väl nån som sover gott, inte skriker mycket och är "snäll". Men vad är då babyn som inte är snälla? Jo, de är väl då dumma (för motsatsen till snäll är dum, väl?). Och här går det snett för mig. För en baby kan ju inte vara dum, för dum är man på flit och har då nåt inbyggt dumt i sig ren från födseln och det tror jag inte på. Omgivningen kan göra en dum, men som baby är man ren från sånt och har bara behov som man vill ha tillfredställda och kräver att få dem tillfredsställda. Sen är ju temperamenten på babyn olika men det att man har ett visst temperament gör ju inte heller en dum. Så om babyn inte kan vara dum så kan den inte heller vara snäll, för snällhet är för mig en avsiktlig handling och en baby gör saker enbart utgående från sitt egna behov.

Och annars också om ordet dum. Det finns på listan över ord jag undviker (likasom lyda). Ingen i vår familj är dum och ingen kommer nånsin att vara det. Jag undivker att säga att man gjort dumt utan säger att man gör fel. Barn gör ibland fel och förälderns roll är att lära vad som är rätt och fel. Om jag sku säga att man gjort nåt så säger jag kanske tokigt eller nåt som är lindrigare än dumt. Att vara dum måste kännas så eländigt och det vill jag inte att mina barn ska behöva känna eller tro för det är ju då inte sant.

Förra veckan och graviditetsstatus

Nu är vi i Lojo igen för omväxlingsskull. Hela förra veckan for vi hit och dit båda inom och utom Lojo. På måndag var det loppis och butiker och på tisdag kärde vi Lojo museum och bibliotek i centrum och på onsdag så var vi hela dagen i Helsingfors med Arthus gudmor Dannu (barnen lekte i deras park i säkert 2½ timme, vi åka spårvagn, åt thai buffe, gick i kapp ahl, gick på fazers cafe, gick in i domkyrkan, åka metro och slutligen tåg), på torsdagen hade vi lugn hemmadag och doulabesök på kvällen och på fredagen var vi hela dagen i Hangö på Mickes föräldrarsstuga och där sluta vi också dagen i Hangö parken. På lördagen var det så toppenväder så efter att jag lagat en rabarberpaj körde jag iväg med barnen i stugan och satt sen 4 timmar i en stol i solen och läste medan barnen lekte på hur fint som helst. Igår var det grymt regnväder och då for vi till Pojo för att ta bort lite från mammas osålda lägenhet och så for vi till barnens morfars grav, delitukku i Pojo och slutligen via Fiskarsparken och en barnklädsbutik där. Idag packa jag igen ihop oss från stugan för att komma hem till Lojo via stor Lidl butiksresa med barnen för jag hade rådgivning idag. 

Och nu är mina barn (varav ingen tydligen sover dagssömn idag) placerade framför tv:n med ärter medan jag ska försöka få ordning på vad jag borde göra. Men rådgivningen ja. Allt bra. Men hon verka lite fundersam över att sf måttet nu varit det samma i 5-6 veckor, alltså 32, och så konstatera hon att hon nog inte är orolig över att babyn sku vara för stor. Dessutom var vikten samma som sist nu och det kändes bra, det var nog bara nåt konstigt då förra gången. Så 2 kg plus på 4 veckor är ju bättre än 2 kg plus på 2 veckor. Men jag fick iaf en tid till för nästa vecka när sf måttet nu varit så lika, men hon konstatera nog också det jag tyckt, alltså att babyn är jättelågt nere med sitt huvud. Så jag hoppas att dethär är sista gången jag gick dit. Och det har jag ju hoppats förr med så troligtvis blir det nästa vecka och sen ännu en gång till!

Så högklassig bild igen. Magen 38+1

Och dethär är nu helt klart och tydligt blivit en graviditetsblogg!

37+4

Jag har lite svårt med att ha på mig byxor hemma... Men här är en rund mage.

Kulan uppifrån.

Dagens projekt! Sängbottnet på sängen lyftes upp och flyttades i hörnet. Den kommer säkert inte att vara i bruk men den är sådär bra skydd om babyn sover brevid mig i sängen. Sen har jag då tänkt att babyn kan sova mycket i sin hängmatta (en sista gång måste jag ju testa nåt gungande sovreskap!) och då är det bra att det finns plats för den. Sen kan vi inte förvara vagnen inne men dendär sovdelen kan man ju alltid lyfta in och ha i sängen.

Om dethär sku vara min första förlossning så sku babyn födas om exakt 2 veckor idag. Och nu är det ju så att man inte kan veta när ungen föds och om det sker efter vecka 40 eller före och då finns det ju en liten chans att det händer ren i vecka 38. Ingen vet. Men jag är i vecka 38+0 på fredag och eftersom vädret är halvruttet så kom vi hem från stugan och nu först börjar jag med det stora fixande. Är egentligen jätte överraskad över hur sent jag påbörjar detta projekt. Projektet som alltså är att tvätta kläder, fixa sängen, vagnen och allt det i sovskick och göra det klart för att sen bara nån dag, helst om sådär 2 veckor, bara bära hem baby och inte behöva fundera på var babytäcket finns. Igår fick också babyn sina första egna saker i klädväg: 2 par små vita vantar för att inte skrapa sig. Jag hade tänkt köpa nåt eget men eftersom nu könet är oklart och vi ändå har kläder i storlek 56 så känns det nu onödigt. Sen om det behövs nåt efteråt så kan vi då köpa.

Sen har jag nu också skrivit ihop min förlossnings "önskelista" och en annan med tankar åt mig, Micke och doulan. Sen börja jag också idag fundera (först idag!!!!) på vad som ska med till sjukhuset. Det första på den listan är "slappa kläder åt Micke". Småroligt. Men vi har tänkt ta familjerum och vara där 1½ dygn (så att jag inte genast behöver laga mat genast) och då tänkte jag vila upp mig och då är det kul om Micke ockås kan vara där och inte klaga över obekväma byxor som det var med Arthur. Det andra är kamera och videokamera. Sen hygienartiklar åt mig. Och sen babykläder och filt och bilstol. Och till sist kläder åt mig att komma hem i. Inte behövs väl nåt annat?

Och namn. Jaa. Inget överenskommet namn än. Men jag hitta ett helt genialiskt namn i en dösanons: Leander! Och jag sku genast ta det om det inte var alltför lik Sander. Så jag ger det vidare. Jag tycker det är helt toppen.

Sammanfattning över tredje gången

Nu är det ju då 19 dagar kvar till beräknad dag och jag vill sammanfatta min troligen sista graviditet (och det är definitvit sista om allt går bra och om inget oväntat händer).

Jag och min kropp är menad att bli gravid och vara gravid. Jag har helt kunnat säga när ägglossningen sker utan nåt test eller liknande och jag har inom några dagar, alla 3 gånger, vetat att nu blev jag gravid. Jag har ju då alltid blivit gravid exakt då jag velat så jag har aldrig behövt fundera om jag möjligen är gravid och ändå inte varit det. Min kropp har helt enkelt skrikit efter att bli gravid och klart meddelat det åt mig.

Alla gånger har jag varit trött i början och mått lite illa. Jag tror jag mått mest illa denhär gången, i sådär 5 dagar riktigt hemskt, men sen har det lättat. Men jag har ätit hela tiden och lyssnat på kroppen. Tröttheten har också varit hemsk i början och speciellt denhär gången vilket berodde på så lågt hemoglobin, 91 i vecka 7. Med Arthur hade jag också under 100 i början men inte med Sander. Det som skilt denhär graviditeten från de andra två är att denhär gången har jag fått kämpa med hemoglobinet och det har inte velat stiga. Nu har det hela tiden varit krin 100-105 medan de med de andra två sen stigit till kring 140 och hållits högre.

Foglossning har jag känt av alla gånger men denhär gången har det lättat mot slutet, efter kanske vecka 33 eller nåt, tycker inte det varit så de andra gångerna utan då har det blivit värre mot slutet. Sen har jag inte ännu fått ryggont vilket jag haft tidigare. Halsbränna har jag haft sådär 2 gånger och det var också så med de andra. Denhär gången har jag haft mera benproblem och rätt mycket kramp av små saker (som att gå i Puuhamaa vattnet) men krampen går genast bort jag slutar med den dåliga rörelsen.

Utöver det kan jag inte komma på så mycket krämpor. Magen är lite i vägen när jag böjer mig och jag är långsammare och mera flåsig men annars är jag helt som förr. Jogga har jag inte kunnat men det har jag inte heller kunnat med de andra. Men jag har t.ex. igår hoppat trampolin, huggit ved, burit upp och ner på ved och det är absolut inget problem med det. På lördag var jag också på ca 4-5 km promenad med mamma och det kändes ingenstans. Jag har järntankat den senaste veckan och känner mig så mycket piggare ren.

Psykiskt har dethär varit den lättaste graviditeten, konstigt nog. Jag har accepterat att det som kommer så kommer och jag kan inte påverka det. Det kanske också beror på att jag har de två finaste barnen ren. Nu här de senaste dagarna har jag blivit mera orolig och försöker följa med rörelserna noggrant flera gånger per dag. Jag sku nog gå under om det nu sku hända nåt nu, denhär babyn känns ren så kär. Jag är nu också klar att föda och vet att jag klarar det. Jag vill igen föda så naturligt som möjligt och nu hoppas jag att jag eventuellt får möjlighet att föda i vatten, men det ser man sen.