Bloggala funderingar

Jag har inte klätt upp mig sen Arthurs dop typ. Det är 1 år sen. Imorgon är det bloggala och det är sånt jag faktiskt inte gör vanligtvis. Nu är det ju då lite problem med det.

- Det ska vara megakallt imorgon. Ska jag ha full vinterutrsutning på min klänning och är det ens nån idé att göra nåt åt håre när man behöver 2 mössor på sig?

- När börjar själva programmet? Är det 8 det öppnar eller börjar det då? Som sagt, jag gör inte sånahär grejer.

- Vad ska jag ha på mig? Har två alternativ. Ena en klänning jag köpt för typ 5 år sen, en fin dyr klänning som jag typ aldrig har möjlighet att använda. Den andra är en HM klänning som jag just beställt och sällan också sku använda eftersom jag inte göra sånahär grejer (men jag ska faktiskt på 50 års fest om 2 veckor). Så frågan är mera sofistikerat och passande åt mig eller mera kort och roligt och korvigt. Den meningen borde ju kanske ge svar på frågan åt mig då.

Så det blir säkert denhär. Och den var rätt väg just, men nu så är det ju mera spännande när man typ inte ser den.

-Och sen var det ju ännu smyckesproblematiken. Och väskan. Hoppas min väskgalning till mor kan hämta nåt åt mig.

Biljett har jag då köpt och också shoppat stay-ups/strumpbyxor.

Och denhär tomten är så söt. Vill inte ha på sig tomteluvan, men vill nog äta upp julgransbollarna och ta bort stjärnplasten från lamporna.

18+0 för andra gången

Så då är jag redan i 18e veckan (eller 19e som vissa säger och jag sa förr) gravid. Galet vad tiden går. För varje dag som går glädjas jag mera över att vi på riktigt med stor sannolikhet får ett till barn, alla små problem kommer nog att lösa sig. Ska bli spännande att se hurdan individ som kommer denhär gången. Det som gjort det mera verkligt är att jag nu i sådär en vecka kännt av små rörelser, och kan på riktigt förstå att där är nåt. Nåt som säkert nu är omkring 20 cm och sådär 200 gram. Galet!

Mår fortsättningsvis bra. Kände lite av foglossning (om det nu var det ordet) idag när jag sprang till bussen, men annars inget. Magen är rätt liten än och om jag sku ha någo kläder sku de ännu gå på mig helt bra.

Förra gången visste jag vilken vagn vi sku ha nu, jag visste typ var allt sku vara och vi sku ha kunna få hem ett barn i vecka 25. Nu har jag inte hunnit/orkat tänka nåt alls. Så mycket som hänger på hur saker ser ut då, nångång i slutet av april.

Det var det.

Teknikstatus

Vihuu. Äntligen har vi både diskmaskin och tvättmaskin som Micke så fint installerat.

På diskmaskinen gick ena benet av och den är nu alldeles för lågt nere eftersom den inte kan stå på tre ben så den står på inga ben alls och tvättmaskinens intagninsslang läcker på ett skumt ställe. Vi och teknik går så inte ihop!

Sötisen

Arthur har en favorittidning, det är en tidning med en massa leksaker för barn. Vi brukar i den titta på mjukishundarna, ekorrarna, barbapapana och allt annat man borde köpa till jul. Sen finns där också små ritade bilder, tex julklappar och djur med tomtemössor.

Sen peka jag på julklappen och sa julklapp och så börja den lilla sötisen klappa. Så varje gång vi pekar på julklapp så klappar han nu.

Annars så är han igen varit lite charmigare, vi väljer våra strider och det att han drar ut allt från min plånbok är inte så farligt eller att han tvättar tänderna i hela huset, alla har det bara så mycket lättare. Men vissa besvikelser måst han tyvärr tåla, som att man inte kan ta bort korken på jaffa flaskan, för då sku ju allt rinna ut.

Och sen kan han nu somna själv, man ska vara där och det tar en tid, men han behöver ingen pajning, sång eller hårdragande för att somna somna. Det är bara före han kommer till somna somna stadiet som han måste stiga upp en miljon gånger och sånt tar tid. Men man kan ju inte somna på kommando så bra såhär.

Och ja, nu är han 1 år och 2 månader.

Förstå ditt barn

Eftersom boken växa och upptäck världen sluta vid 1 år så har jag svårt att förstå Arthur ibland, har ju ingen aning om vad som händer i hans värld just nu.

Men så hitta jag denhär artikeln, och nu förstår jag igen lite.

Vet du nån bra bok som förklarar barn efter att de fyllt 1?

Trevlig lillajul

Vi börja firande med lite räksmörgås och därefter var det dags för lite kalkon med några lådor. Arthur deltog i firande ända tills han smakat två skedor av lådorna och sen steg han upp i tripp trappen och sen var det slut. Sen gick han och åka på blöjpaketet.

Rödkindad som aldrig är han när vi var ute en stund för att vänja oss vid vintern och vinterkläderna och att röra sig ut med mycket kläder på. Gick sådär.

Annars så har vårt charmigaste lilla troll gått och blivit utbytt. Han är skrikig och inne i nån kris, eller så måst det ju vara, längesen det krisa sist. Vad har 1 år 2 månaders för kris?

Han blir så jättearg och skrikig genast han inte får som han vill och om nånting inget funkar. Han börjar väl känna egen vilja och besvikelse och vet inte riktigt hur det ska tacklas. Så vi ska fösöka vara förståndiga nu, inte tappa nerverna, och krama och trösta fast det han skriker åt är hur löjligt som helst.

Somna bättre

Arthur har krånglat med att somna i en halv evighet, men så länge Micke inte tagit problem med det och orkat natta i typ 45 minuter per kväll så har det inte varit ett problem.

Men nu har han börjat få nog. Så jag föreslog att vi har en klarare rutin före läggande med bokläsning och sen sätts han i egen säng och tas inte upp. Igår var första kvällen. Micke var inne cirka 1 timme tills han fick nog. Sen gick jag in dit och satt brevid en Arthur som nog försökte somna och inte skrek men inte bara fick tag i sömnen. 45 minuter in i mitt pass somna han i egen säng utan att varit upp en gång och med bara lite pajning som hjälp.

Ikväll är jag ensam och jag hade laddat mig för att vara där 2 timmar. 20 minuter tog det. Satt ner honom några gånger och paja när han pep men plötsligt sov han bara. Helt otroligt.

Nu ska vi hålla fast vi dethär och hoppas att nattningarna lättar.

-13

Såhär fint väder är det ute. Så jag tänkte, yes, vi går ut i vintersolen, köpte ju fleecehalre åt Arthur igår så -13 är inte så farligt. Tänkte att vi kan gå till Hagnäs Etola och köpa en pulka.

Jag ångra mig rätt snabbt. När 4:e lagret kläder och skorna sattes på Arthur så gallskrek han och det hjälpte inte att jag förklara att det är kallt ute och att han får ännu hetare när han skriker. Fick plocka med mig alla lösa saker och klä på dem vi ytterdörren. Vid ytterdörren skriker han. Vi går ut, utan vantar, skriker när vantarna ska på för han ska i famnen. Han vill inte gå själv alls, så jag bär honom hela vägen till Etola.

Köpte en riktig vanlig pulka, han kan ju sitta så bra så varför sku det inte gå. Nå, det funka inte riktigt så. Det gick bäst när han låg på rygg för han hölls inte sittande så bra. Kunde dra honom halva vägen i pulkan och han log kanske 2 gånger (höjdpunkten hittills idag). Sen fick jag igen bära unge OCH pulka, för gå sku han inte, då bara skrek han.

Sen kommer vi in i hissen. Arthur skriker, skriker, skriker. Vi kommer in och försöker genast börja klä av honom men det enda han gör är att gallskriker och ska i min famn, och inte ens famnen hjälper. Därför ser tamburen nu ut såhär:
Före och efter lunch skrek han om jag inte bar omkring på honom, men sen, sen somna han i mina knän i sin myshörna och nu är det lugn i huset:
Om det inte är den sista hörntanden som är påväg nu så vet jag inte vad som är så fel. För massor fel är det.

Och jag går inte mera ut när det är såhär kallt med honom. Mina nerver klarar inte av på och avklädande.

Hektsik dag

Här går det hektiskt till och med tanke på att jag ännu är helt snuvi med täppt näsa, sjuk hals och typ ingen röst, så är det inte så trevligt.

Vakna 6.15, går på toaletten, kan inte somna om, stiger upp 7.15 för snart vaknar ändå Arthur å han ska ha mat genast, kokar gröt, har lugn moronmålstid i 1 timme före minimister slutligen vaknar och äter sin gröt, matar, tvättar, väcker Micke, leker med Arthur, går till tvättstugan och tvätta (jaa, vi har inte ännu installerat den jäkla maskinen), städar undan efter moronmålet, söker tvätt, hänger upp samtidigt som jag klär på Arthur som far till familjcafe med Micke, grälar med Micke som jomsar om att skötväskan inte är packad och något annat onödigt, klär på mig själv och nappar en banan på 5 minuter och rusar till bussen.

Från skolan far vi till Keskos centrallager och som tur får vi en bulle där, går intressant rundtur och kommer tillbaka till Arcada och rusar ivär på nästa föreläsning om farliga transporter, på den 15 minuters långa pausen vräker jag i mig en grekisk sallad, och efter föreläsningen diskusion med läraren om ett grupparbete.

Till Hagnäs med spåra och via R-kiosken och söka H&M paket (med 3 klänningar!), in via sokos för att nappa en fleecedräkt åt Arthur (gamla för liten), sku köpa färdigmat från S-market men kön var mega och de hade inget gott, så köpte bara sånt som behövdes hem. Bär tunga kassarna hemåt och kollar in en restaurang i närheten för att få färdig mat, bara skit. Det blåser, rocken har farit sönder, jag har megaont i halsen och alla tunga kassar, springer till närbutiken efter fryst pyttipanna, staplar mig hem och in genom dörren. Arthur kommer springande med en kram och jag kollapsar ihop på golvet och gråter en skvätt. Var så slut bara.

Allt blev bra, vi fick alla mat i oss ohälsosam pyttipanna, titta lite på galna brudar, sen skrev jag skoljuttun i 1 timme tills Arthur bara skrek vid datastolen och efter det hängde jag med en Arthur som tjöt typ konstant, allt var skit och bara bäras i famnen var bra. Micke diska, jag och Arthur läste böcker och nu nattar Micke. Och jag ska fortsätta skriva skoljuttun. Och jag är så trött, så. Och dethär blev megalångt. Var inte meningen. Måste bara skriva av mig.

Jag sku aldrig hinna med ett heltidsjobb och dagissökningar och sånt. Uj vad stressigt.

Natten

Arthur vakna 4 och kunde inte somna om. Han sku bort från vår säng. Jag var död och hade ont i örona och var helt stockad, Micke var döslut och tyckte jag sku bära på honom, vilket han nog insåg att inte var vettigt.

Kvart före 5 steg vi upp och drack mjölk och sen nångång efter 5 fick Micke äntligen honom vaggad till sömns. Som tur sover ännu båda så att jag hinner morgonfixa mig för att fara till skolan och leka med indesign, dokumentfixning.

Nätter man sku behöva sömn så då får man ju det inte!

Vill bli bra NU!

När man är sjuk så är det definitvit lättare att vara i skolan än hemma med ett krassligt barn. I skolan behöver man bara sitta och lyssna, kanske svara på några lätta frågor, klicka lite i indesign. Man kan sitta stilla och bara dricka en massa vatten och torka sig med vessapapper när snoret bara rinner (hade en hel rulle med idag eftersom ingen köpt näsdukar).

Hemma måst man lyfta, städa undan, höra på tjut och gnäll, byta blöjor, i vanliga fall inte alls störande, men när huvet och snoret håller på att explodera vill man helst vara stilla och ingens privata ridhäst eller lyftkran.

Jag vill så bli bra nu. Känner mig så onödig och som en usel mamma som bara slöar, och som en fru som inte gör nåt, bara råddar.

Och sen om jag sku kunna dricka finrexin, då sku allt vara så mycket lättare. Finrexin räddar vilken flunssa som helst. Nu är det bara halstabletter och lite värkmedicin som gäller.

Jag med

Å så var jag å död. Har inte åstadkommit nåt vettigt sen jag kom hem 4. Gick och sova 6 och nu ska jag gå och fortsätta, nu har jag tom lite sovsälskap, en krasslig liten man. Och så var det längsta skoldagen nånsin imoron 8-4. Yes.

Och bloggalan blir av. Mamma kommer hit.

Dagens lunch

Nu sover sjuklingen och jag ska snart fara till skolan. Maten smakar nog fast han är varm och dagens sjuklingsoppa var en hit. Själv håller jag också på att bli flunssig, och just nu har jag inte tid, helt fullt upp hela vecka.

Bakdag

Vi hade så bra planer för idag. Vi sku baka pepparkakor, lussekatter och julstjärnor hemma hos Oskar och Petter (lika gammal som Arthur) tillsammans med Hanna och Elias (lika gammal som Arthur). Jag hoppas att allt går som planen, men det är en jättevarm Arthur som har sovit fast i mig sen halv 3. Sådär febervarm. Men först måste han vakna och sen ser vi vad som händer. Men det sku ju vara så typiskt.

Senare:
38,5 graders temperatur och en snorig gubbe. Och jag som så gärna sku ha bakat.

Öppning av julgatan

Förutom att träna med photshop idag så var vi och se när det öppna julgatan här i Helsingfors.

Det är så härligt när man ser spänningen, förväntan och lyckan i ett litet barns ögen, så otroligt. Fast Arthur inte ännu hoppar och skuttar och tjoar så var han ändå så full av beundran när han såg brandbilarna, hundarna, hästarna, snögubbarna, pepparkakorna, tomtarna och alla andra. Och snön och julmusiken gjorde resten av stämningen.

Efter det gick vi och köpa ny vinterhalare och Arthur, han kunde inte röra sig mera i den gamla. Det blev en stjärn jonathan i storlek 92. Helt megalång i ärmar och ben men satt annars bra. Denhär ska han kunna ha hela vintern. Som tur fick vi hyresgarantin tillbaka från förra stället och det var mer än vad vi betala hit.

Efter det gick vi och äta på Rax. Micke ville. Och suck. Det är så hössligt, råddigt och högljutt, men ett trevligt salladsbord har de ju, och pizza är aldrig fel. Arthur var också nöjd med batatsoppan, jaa, ända tills riktigt i slutet när alla ärter och all majs var slut, då ville han ha pizza. Och det var ju typ det godaste nånsin!

Sen hade vi ännu trevligt barnbesök på kvällen och Arthur och 1 månad äldre Emil lekte så sött tillsammans. Så sött.

Laddat ned photshop

Jag har laddat ner photshop för jag har skoluppgifter som måste göras i det. Så nu kan jag börja leka. Sku ju helst bara sitta och leka, men det tar ju sån tid.

Allt har sin tid

Arthur har alltid varit rätt blyg för andra människor än mig och Micke. Om någon kommit för nära har han visat det och krävt att få komma i mammas famn. Det börja säkert när han var omkring 4 månader. Ibland har det varit värre, men aldrig att han varit gärna i andras famnar. På sommaren blev han kompis med min mamma för vi var så mycket tillsammans, men ingen annan har varit okej.

Har fått höra mycket om hur vi är för lite bland med människor, att vi skämt bort honom med närhet, eller att vi bara borde låta honom "lida" och så vänjer han sig.

Nå, så har vi inte gjort. Vi har alltid varit nära och om det har krävts så har vi tagit honom i våra famnar fast den andra blivit lessen för att inte få hålla honom längre. Tycker att man ska respektera barnet och om det nu inte vill sitta i släktingens/kompisens famn så ska man inte tvinga.

Men nu, sen några veckor tillbaka, så är han så nöjd med andra människor. Alla vuxna ska läsa böcker åt honom, han visar leksaker, han klättarar i famnarna, kramar, tvättar händer och är helt bekväm att vara nära.

Så allting har sin tid, tror situatione sku vara annarlunda om vi sku ha tvingat honom gilla att vara i andras famnar.

Graviditetsteckan

Okej.

Ett graviditetstecken. Sitter och störtgråter när jag ser på nån film om skrinnande tonårsflickor. Och jag kan inte sluta.

Ett annat är också ryggvärk när jag på Arthurs jomppa lyft honom upp och ner.

Subdate

Idag var jag och Micke på en kort date. Vi gick till subway och äta, sen till Sokos och köpa luftfuktare och via matbutiken hem. Ingen vagn och inget matande och inget sätta på och ta bort kläder. Helt som en date. Livet är nog smått annarlunda med barn än vad det var då nångång för hundra år sen. Sånthär är nu lyx. Gå i matbutik med sin man och inte skuffa vagn. Konstigt.

Lång bildserie av allt möjligt

Dethär är jag.

Jag bor i huset som är bakom bron och till vänster om statyn. Helsingfors fulaste hus.
Hissen i detta hus är minimal. När vagnen är såhär går dörrarna inte fast, man måste ännu lyfta upp ryggstödet. Jag bor på femte vångingen.
Jag bor bland anna med detta tandtroll. Att tvätta tänderna med tandkräm är så gott så man måste suga på tandborsten länge.

I badrummet har vi ett sånthär snyggt förmånligt barnvänligt duschdraperi.

Vårt kök är rätt ljusblått och har lite arbetsytor

På betonggården är det lite snö och mycket is, så mycket att små människor faller hela tiden där. Liten är också vinterhalaren.

Ikväll får vi gäster och ska äta fetafyllda köttbullar, tzatzika, ugnsgrönsaker och fetasallad. Mums!

Bokklubben

Nu har vi gått och blivit medlemmar i barnens bokklubb. Och snart får vi hem bland annat denhär boken, passligt till jul:


Arthur älskar när man läser för honom och han har också själv börjat "berätta" vad det är för grejer. Så bra blir det fast det ju kostar lite. Och att uppmuntra läsning är ju alltid bra.

Bloggalan

Jag hade tänkt gå på bloggala för det blir säkert jätteroligt. och jag gör aldrig såna grejer men nu känns det som att tom jag kan göra nåt sånt.

Idag påminde Micke mig om att han ska till Köpenhamn från 1-3.12. Så typiskt. Hade helt glömt det. Och kan ju inte lämna Arthur ensam, eller ta med honom. Så..

Nu hoppas jag bara att mamma kan komma och leka med Arthur då så att jag kan gala lite.

Förbättring

Arthur sov hela natten i egen säng, enda till klockan 8. Och en gång satt jag in tutten. Halv 5. Bästa, bästa, bästa nånsin!!!

Överlag sover han längre tid i egen säng före han vaknar första gången men att somna har han så svårt med.

Grannen har haft det lättare, inga skrik efter första gången.

Inget smink

Första gången gravid var jag noggrann med vad jag åt, denhär gången kommer jag antingen inte ihåg att jag är gravid eller sen vet jag inte att det inte ska ätas. Hörde idag att creme bonjour inte är bra, och sen satt jag med gravad lax på min tallrik i vecka 7 utan att komma ihåg, och sen så åt jag i en vecka alltför mycket leverpastej, och inte att jag kollat om fetan är pastoriserad eller ej.

Men jag kompenserar väl det genom att sminka mig otroligt sällan. Så något gott med det också.

Sen finns det en attityd som stör mig i vårt land med tanke på dagens hbl och sminkgrejen, och det är att om något säljs eller tillåts, så kan det inte vara så farligt. Visst kan det ju de! Var och en bör själv ta sitt ansvar och inte lita på att myndighetern fixar allt.

Otåligt matvrak

Yoghurtvrak. Han äter några skedar själv, men sen tar jag gladeligen över, annars är det mat allestans.

Sen sku han ju ännu stiga i det...

Denhär pojken är företagsam. Han hitta en burkmat i skötväskan och sku ha. Jag sa att vi ska äta kvällsmål istället. Då rusar han till matbordet men hittar inget där och blir otålig. Jag häller upp youghurt och han springer mellan matbord och kök. Får i myslin och bestämmer att sätta den tillbaka i skåpet. Fel val. Under den sekunden bestämmer sig Arthur själv för att ta skålen, just idag när Micke inte är här och städa upp.

Färdig flyttat

Har huvudvärk, en missnöjd pojke, inga chokomuffins mer och Micke är borta för han ska snart på koncert.

Men vi har lämnat tillbaka nycklarna för Malmgård och snart får vi tillbaka vår hyresgaranti fast det var lite elaka fiskar i badrummet som inte ville försvinna.

Och just nu är nog Arthur sen endå gosig. Ligger nöjt i sin myshörna. Tror jag ska göra honom sälskap.

Gravid?

Jag borde ju alltså vara gravid nu. I vecka 15+5 tror jag. Jag känner mig väldigt icke-gravid. Känns som om människor blivit lurade när de tror att jag är gravid, för jag känner mig över huvudtaget inte gravid. Har inga symptom över huvudtaget. Eller kanske min kvällsfrossa är det (alltid när det är sovdags för mig börjar jag frysa massor), men annars så inget. Magen ser kanske lite rundare ut, men absolut inte gravid, bara sådär i att jag nu njutit lite för mycket av maten. På moron känner jag lite av nåt som kan vara en babysäck men that's it. Lyckligt lottad är jag väl.

Just nu har jag väldigt svårt att se oss med en baby, och det känns väldigt främmande. Om jag nångång kommer ihåg, eller blir påmind över graviditeten så tycker jag bara att vi är galna. Arthur är ju så liten ännu. Och hur kommer det att gå med honom? Hur ska vi hinna lika mycket? Och inte bli störda om han inte gör som vi vill, eller om han är jobbig och gnällig. Hur ska jag kunna älska nån annan lika mycket som jag älskar Arthur? Hur ska vi alla rymmas och sova? Måst han avvänjas från tutt? Hur ska jag orka, för tyngst kommer det ändå att vara för mig.

Men jag tror att det är ett sätt att förbereda sig, jag måste gå igenom det. Jag är ju nog jätte tacksam och glad över att vara gravid och tänker överösa det nya livet med kärlek, men jag har jättesvårt att greppa hela situationen just nu. Men som tur är jag ju bara i vecka 15 och har ännu mycket tid.

Med Arthur var jag konstant orolig och förberedd på att nåt sku gå fel, men nu har jag inte haft tid med det. Med Arthur så var jag ledig typ hela sommaren förutom några jobbturer och på våren så skrev jag bara kandiavhandlingen och gjorde inget vettigt. Nu har vi flyttat, jag har studier och vi har Arthur. Och det tar tid. Som tur. Men snart är det väl mars-april och sen är det ju inte alls länge kvar. Kommer att bli konstigt, väntar nog lite, men är nöjd med att vara i just den situation jag/vi är nu.

Muffinsrecept

Nu ska jag berätta det bästa shokomuffinsreceptet ever åt er. Och det är så enkelt och går snabbt. Det som tar mest tid är att fylla formarna. Receptet är hittat nånstans på internet men kommer inte ihåg var. Det blir typ 12 muffins av receptet och det räcker helt bra åt två för en dag.
Muffinsarna är kladdiga inuti och om man kyler dem har de ett tunt täcke med hård choklad, helt som nån magnumglass.

Så:

Sätt ugnen på 200 grader.

Vispa 2 ägg och 3 dl socker poräst och vitt.

Smält 100 gram smör.

Blanda ihop 1,5 dl vetemjöl, 4 msk mörk kakao, 2 tsk vaniljsocker och 1 krm salt.

Blanda ner mjölblandningen och smöret i rater under omrörning i ägg-socker blandingen.

Smeten är klar. Klicka ut i muffinsformar, typ 1-1,5 msk är bra. Grädda 10-15 minuter. Jag bruker grädda i 10, eller 9, för då blir de riktigt kladdig inuti.

Sätt på en shokobit när de ännu är heta. När den smultit (efter typ 1 minut) brukar jag breda ut den smälta shokladen över hela muffinsen så att det blir ett tunnare lager, med en skedända typ. Sen är det klart. Och om man är otålig som jag kan man sätta en i frysen och vänta en stund och så har man en helt härlig shokomuffin. Mums!

Rekommenderar. Gör genast. Enkelt och sååå gott.

Vår dag

Ifjol var Mickes farsdagsfirande inte så värst speciellt. I år blir det inte heller sååå speciellt, men ändå bättre än ifjol. Jag är definitivt mera energiska i år. Ikväll när Micke var till gamla lägenheten och städa lite så fixa jag och Arthur det godaste Micke vet. Arthur var så gullig och hjälpsam (han titta noggrant på) och jag hann både baka, sätta undan och diska undan alla tecken på att det funnits nåt. Så nu kommer han att bli så överraskad imorgon.

Bästa muffisen nånsin, ska ätas iskalla. Mums!

Idag var vi också på Mickes mormors minnesstund. Det var fint. Arthur tog sig en megasömn på nästan 2½ h och vakna inte ens fast de börja spela piano 3 meter från honom. Vi hade före varit på jomppa så han var väl rätt slut, fast han nu på jomppan inte alls gör vad han borde, bara springer ut genom dörrar och ska leka med cd-spelaren.

Nyvaken äter mellanmål
Riskakskalas med pappa på stolen

Myshörnan och sömn

Arthur har nu en egen leksakshylla

Myshörnan

För Arthurs del är det absolut bästa i vårt nya hem allt utrymme och sen hans myshörna med stora nallen, kalle anka, dynor, mörökölli, rode och voffe (de sista inte med på bilden). Där läser vi böcker och där tar han sig en vilan ibland. Den är ännu under construction, men iden är helt klar.

Sen finns det problem med sömna på två fronter, både hos oss och grannarna ovanför. Det är inte så roligt. Arthur vill inte somna med mig. Han ligger snällt i sängen men somnar aldrig, sen ska jag hänga över med huvet i sängen och få sjuk rygg men ändå somnar han inte. Igår somna han först när jag gav upp och gick ut, sa att han får somna själv. Då börja han gråta och sen kunde han somna. Med Micke börjar han alltid gråta när de går och natta och då kan han sen somna snabbare. Så ska vi nu alltså låta pojken först gråta, och sen söva?! Suck.

Grannarna verka också ha problem att få deras lilla och somna och de kunde hantera det bättre. Vakna igår 20 före 11 av att jag hörde barntjut hela tiden, såntdär paniktjut, sånt tjut om man lämnar Arthur ensam och sova. Det sluta alltid emellanåt, säkert för att nån gick in dit, men så fortsatte det igen. Och höll på i en sådär halv timme. Nu funderar jag att meddela dem att det hörs helt sjukt bra (de kanske inte vet för de bor högst upp och har ingen ovanför) och att jag önskar att de inte genomför nån skrikskola, för jag kan inte somna och jag vill bara gå och trösta barnet. Jag som är så svag för barngråt. Micke förklara att barnet säkert var sjukt, hoppas hellre det var så.

Avundan

Jag är dålig på ords definition och avund är inte helt rätt, men hittar inte på nåt bättre. Med avund menar jag att det är nåt jag vill ha, men jag är inte bitter för att nån annan har det.

I alla fall så finns det en massa saker jag avundas andra människor, som jag skrev här i en kommentar tidigare, så avundas jag kvinnor som fött utan epidural. Inte för att jag ser ner på såna som inte göra det, eller upp på de som gör det, men det är bara nåt jag känner att jag vill göra.

Eller när jag avundas människor som har organiserade hem med en plats för allting. Eller vegetarianer som lagar intressant god mat. Listan är lång. Vissa saker känns viktiga för mig, men jag gör det inte, och då känner jag lite sådär att dethär vill jag å. Förstår nån?

Nå, men iaf så har jag bestämt mig att det är onödigt att gå och fundera över att nån annan lyckats göra det man själv tycker att är viktigt och roligt och därför försöker jag göra sånt som är viktigt för mig.

Jag har börjat sortera bioavfall, jag tillreder oftare köttsnåla rätter och grönsaksrätter, jag har som mål att föda naturligt, vi har i vårt nya hem en massa lådor så att det ska vara så organiserat som möjligt och Micke får inte spara nåt onödigt skräp.

Nu e det väl helt normalt att tänka såhär?

Maskinhelsiken

Äntligen har vi fått internet hem, dethär med sonera och hoas fungerar över huvudtaget inte. Halv timme sku det ta och tre dagar tog det. Undrar hur länge det ska ta för oss att installera tvättmaskinen och sen ännu om vi köper diskmaskin så tar det väl evigheter innan det är klart. Att handdiska är faktiskt inte roligt. Men en maskin kostar pengar, och det är det lite knappt om nu. Och sen sku vi ju ännu behöva en luftfuktare, luften är torrare här och det är inte bra för Arthurs kliande röda hud och jag är hela tiden törstig.

Och sen ska jag gå och rädda vårt hem, och min dator, från Arthurs klor. Han är lite busig här på nya stället och gör bara sånt som han inte får.

Äntligen internet

Vi har flyttat och vårt nya internet har inte ännu kommit igång. Suck! 3 dagar utan internet är alltför länge.

Vi trivs bra i vår nya lägenhet fast där ännu är lite kaos, det är så rymligt. Vi har på flit gjort så att där finns spring och lekutrymme och det är så skönt. Lite städande ska vi ännu göra i andra lägenheten men annars är det klart.

Arthur var ensam med mamma i Pojo lördag-söndag natten och det hade ju gått helt bra. Själv hade jag inte ens tid att fundera över det eftersom speciellt uppbyggande av vår säng på lördag kväll tog alltför länge. Men nu är Arthur helt som en annan unge. Och det är ju stressande att ha flytta och så, men han har väl fått nån slags vilja och om han vill nåt så använder han kroppen för att få det. Om han tex i Ikea ska se på brandsläckaren men inte får så slänger han sig så att han blir och sitta på golvet. Ja, nu ska jag photoshopa.

En sak till, jag känner en liten, liten magväxning, sådär i hårt under napan. Konstigt. Är inte alls förberedd, tycker mera att vi är sinnessjuka med ett till barn snart (och så får man inte säga). Nå. Nu är det första 15 veckorna förbi. Vart far tiden?

Finlandssvenskan

Jag beslöt mig för en tid sen att alltid börja tala svenska då jag ska köpa nåt eller fråga nåt eller ringer nånstans. Kom på att det är viktigt att finlandssvenskar försöker först på svenska så att det märks att det finns svenskspråkiga i Finland. Inte är det ju nån ide att ha personal som kan svenska om ingen ens talar med personalen svenska. Själv har jag varit jättedålig på det och alltid börjat på finska när jag varit i Helsingfors, i Karis är det ju en annan grej. Det är så lätt att ta det på finska och alla förstår.

Nå, idag var jag modig och fråga damen i vr om hon talar svenska. Lite var svaret. Så jag köpte tågbiljetter på svenska. Ena vägen bad jag att få barnvagnsplats, för Arthur sover när vi far, då fick jag plats på andra våningen vid lekhörnan. Hem kommer jag ensam på lördagen klockan 10 för att flytta, lite överraskad var jag när det stod på biljetten att jag kommer hem från karis klockan 16. Men det fixa sig snabbt, och tom på svenska, fast jag nog var väldigt nära att byta språk.

Börjar du alltid på svenska?

Blandat om dagen

Önskar att flytten var över snart och speciellt städande. I själva flyttväg gör jag ju lite, hänger med Arthur och packar lådor medan Micke bär ner till bilen, kör bilen och packar upp på nya stället. Men har sån städstress. Alla ytor som ska putsas, golv som ska damsugas och moppas, kylskåp som ska städas och dedär jäkla fönstrena (som jag tvätta ett idag när det regna ute, smart!)

Idag hade jag skola på moron och på eftermiddagen träffa jag och Arthur hans kompisar och mina mammkompisar från familjeförberedelsekursen. Det är ett så härligt kaos när vi träffas! Det var jätteroligt.
Sen bestämde jag mig för en utmaning på hemvägen, nämligen att ta oss från skatudden hem till malmgård utan vagn men nog med kollektivtrafik (Micke hämta honom åt mig med bil). Det gick helt ok. I bussen och spåran läste vi bok och utanför sokos gick han och vinka åt alla bilar. I tåget ville han inte sitta stilla, så då fick jag muta med russin och då klara vi oss helt bra ända hem. Vill uppmuntra honom att gå själv och vi går ofta till butiken utan vagn också och försöker lära honom att man får titta men inte röra i butiken.

Nu sku jag kunna somna, men Arthur verkar helt pigg. Sen ska jag se på Grey's anatomy.

Blivande konstnär!?

Det var målning med rödbetssaft, mangopure, blåbärspure och blå livsmedelsfärg

Idag var jag med Arthur och gjorde något kulturellt. Det var färgbad på familjecentret. Först var han skeptisk och förstod sig inte riktigt på det, men sen när de andra barnen börja tröttna och gå och äta (vi åt ju lunch före, klockan 10, vi är inte riktigt anpassade till ny tid än) så då börja han måla, leka med bilarna och äta på penseln. Efter det lekte han ännu i 1 timme och nu bara sover han. Har snällt försökt väcka, men inget liv.