Före vi börja komma hemmåt hände nåt hemskt vid lekplatsen. 3 åriga Ada med vit rock försvann plötsligt. Hennes pappa hade kollat efter det yngre syskonet i rutchbanan och märkte mittiallt att andra barnet var borta. Han börja ropa och söka och springa av och an. Man såg hur paniken växte. Han hitta henne ingenstans. Sen börja mamman (nu antar jag ju bara vem som var vem) springa omkring och leta och ingenstans fanns hon. Vattnet var bara 20 meter från lekplatsen och det kan ju locka 3 åringar. Vi gick ner vid stranden och se om hon sku vara där och så gjorde också några andra föräldrar. Hela situationen vara i säkert 15-20 minuter och jag kan inte ens föreställa mig paniken hos föräldrarna, jag var också jätte orolig. Men just när vi sku börja gå så hörde vi att hon hittats, hon hade gått jättelångt in mot ön och var vid nåt cafe, ett ställe dit man aldrig kunde ana att hon hunnit.
Jättefint att hon hittades, men det bevisa bara hur snabbt nåt kan hända och hur jäkla försiktig man måste vara. Så nu skrota Micke mina planer om tre barn. Vi kan tydligen bara ha två så att ena föräldern alltid ser efter den ena, och andra andra.
Nå kanske han ändrar sig sen när Arthur börjar skolan och får egen telefon=) Är väl typ 31 år då så nu borde det ju ännu gå att få barn då.
Jättefint att hon hittades, men det bevisa bara hur snabbt nåt kan hända och hur jäkla försiktig man måste vara. Så nu skrota Micke mina planer om tre barn. Vi kan tydligen bara ha två så att ena föräldern alltid ser efter den ena, och andra andra.
Nå kanske han ändrar sig sen när Arthur börjar skolan och får egen telefon=) Är väl typ 31 år då så nu borde det ju ännu gå att få barn då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar