Denhär dagen blev inget som planerat men helt bra ändå. Vi sku fara till stan och barnens farföräldrar men jag störde mig på att Micke inte hade någon plan (utan att jag sku måsta planera och fundera och fixa så att speciellt bilresan sku bli så trevlig som möjlig eftersom Sander och längre bilfärder är lite jobbigt än) så jag sa att jag inte far med. Nå efter mycket gräl (eller kanske det inte var gräl utan bara tystnad och ignorans...) så beslöt Micke att ingen far och att de kommer hit imorgon istället. Vilket ju är helt bra det med.
Men när vi inte for nånstans så for Micke istället med barnen till parken och jag fick ha hela hemmet för mig själv i en timme. Så skönt. Och före det hade jag varit på en rekordlänk. Eventuellt närmare 9 km. Jogga iaf 1 h 5 minuter. Sen var jag nog rätt slut.
Till sist for vi till Prisma och Lindex och handla. Arthur fick sockor, i storlek 28-30 (passliga). De sockor som vi sist köpt åt honom och som han använt tills nu är från H&M och då var han typ 1 år, i storlek 23-25 om jag minns rätt. Iaf så märkte jag idag att helen var 2 cm in under foten och att de var alltför små. Stackarn.
Sen åt vi brödgrillsbröd till kvällsmål med grönsaker och dipp. Och jag och Micke var glada på varann igen. Och Sander och Arthur mammiga (de är alltid samtidigt i mammig fas!)
5 kommentarer:
Grattis till rekordlänk! Och vet du... de där gräl/tystnadsdagarna känner jag igen :) De kommer... och de går! Och man glömmer dem fort :) Varför antar karlarna alltid att det är kvinnsen som ska packa, planera och fixa? :) Iaf är det så hos oss :) Jag packar matsäck... pyssel osv!
Hos oss har det säkert inte ens bara med kön att göra utan jag är en planerare och kontrollerar och med bra minne medan han igen är helt motsatsen. Så då fixar jag ju alltid allt. Men ibland tycker jag ju sen att han också skall, och då slutar det alltid dåligt. Jag blir aldrig nöjd och han förstår inte typ ens vad problemet är eller vad jag vill. Men så är det. Kanske vi sen efter 20-30 år försår varann! Men roligt att höra att andra har liknande.
Känner så igen oss också i det där. Skönt att det är lika hos andra:) Jag är också planerarn, barnsaks packaren osv och det ska göras på mitt sätt annars blir det ju fel...
Jag tror det handlar om vilken roll man tar i familjen och då är det svårt att byta och göra den andras uppgifter (fast det sku vara hälsosamt). Som om jag försöker packa bilen, då ska allt ut och så ska d packas igen:)
Linn: Va roligt att du hittat min blogg så att jag kunde hitta din. För nu känner jag ju dig, eller vad?
Jepp det gör du:) Jo, det är roligt att kunna följa med vad ni sysslar med och hur dina pojkar växer. Glad sommar:)
Skicka en kommentar