Harmoniskt

Jag har lugnat ner mig och är harmonin själv. På söndagen då Micke kom hem från kryssningen var jag allt annat än det, jag var ett vrak. Helt förstörd och kraftlös och så låg jag och grät i en halv timme för jag var så slut. Det är så ofattbart att det suger alla krafter ur mig att vara själv med barnen längre stunder. Men det är så intensivt och hela tiden är något dåligt och hela tiden ska man kämpa och uppmuntra och hindra och helt enkelt vara en förälder. Jag är så mycket bättre på det när jag kan göra mitt och ibland ha någon att dela det med. Och nu har Micke haft semester sen söndagen och har det ännu 2 veckor och just nu känns allt bra. Jag är så redo att själv stiga in i arbetslivet och sen sku jag bra kunna se mig att Micke sku ta en större roll hemma, t.ex. jobba mindre.

Och just nu har vi haft det trevligt med Micke i 5 dagar, och det känns så skönt och alla har det så skönt hemma. Och det är ju så vad jag alltid vill, men när det inte är så lätt. Och i goda stunder har jag så svårt att fatta att det inte är lätt. Just nu tycker jag ju om min man, har t.o.m. för första gången på säkert ett år kunnat säga att "jag älskar dig" åt honom (och dessutom menat det), men när det är som jobbigast så känner jag mest av allt hat, vilket jag just nu har så svårt att förstå. Nu har vi då gått i parterapi i ca 8 månader och nu vet vi ju mycket om oss själva och vad det är som klämmer och vad som låser sig och i lugna stunder är det ju lättare att förhindra att hamna i eländigt mönster men då när det är stressigt och hektiskt är det ju svårt. Jag hoppas så på att vi blir bättre på att hålla det bra för man märker genast på barnen att de är mycket lugnare. Och barnen är så glada att pappa är hemma och jag är nu helt bra på att låta Micke vara som han vill med barnen. Jag har också insett att vi har styrkor som kompletterar varandra med barnen, jag reder upp saker och är bestämd med hur man beter sig mot andra, och funderar på känslor och bakomliggande saker och jag har koll över hur dem är och läser dem rätt bra. Medan Micke sen igen är super på att leka med barnen och vara med dem på ett lekfullt sätt. Busa, bygga legon, härja. Jag försöker ju nog också, men med mig är skrinnande alltid mera tråkigt och mitt legolekande går ut på att jag sorterar bitar eller något liknande.