Hus i kris.

Gårdagens planer på den perfekta mamman och perfekta frun gick inte så bra. Kvällen satt jag nog inte vid datorn utan istället stred vi med Micke, orsaken kommer jag inte ihåg men hade säkert något att göra med varför vi strider, vems fel det är och hur den andra borde ändras. Arthur hade inte en bra dag heller, maten smakade inte över huvudtaget vilket resultera i att han åt 3 gånger inatt och vakna totalt 8. Dessutom är han flunssig och har rasslat hela natten. Kris i vårt hus just nu.

För att demonstrera det och gläda er mina läsare ska jag visa hur kaos vårt kök är. För om någon visar sitt kök på en blogg eller nånstans är det alltid så städigt. Hos oss är det sällan det. Speciellt när jag och Arthur äter hemma och jag lagar mat åtminstone 1 gång per dag.


Hur ser ditt kök ut?

Bättre imoron

Nu sover min lilla, goda famndocka. Fick pussa honom till sömns men han somna i egen säng några minuter före 7 så att jag hann se på matkaoppaat. Det måst ju kännas tryggt att bli pussad till sömns. Imorgon ska jag vara extrasnäll mot honom och ge honom megamassor uppmärksamhet. Jag ska inte bli irriterad, inte ens inne i skallen, på hans gnäll eller att inget är bra. Jag ska vara en gosig söt mamma som accepterar dåliga dagar och visa åt ungen att han ändå är helt superunderbar och speciell. Inga suckar eller "vännen va e d?"- uttryck, ingen halvarg ton för att han kniper mig eller gör något annat oönskvärt Jag ska leka och underhålla honom hela dagen och inte spendera så mycket tid vid datan och med bloggar.

Sen ska jag också vara jättesöt mot Micke och vara en toppenfru. Inte genast ge ungen åt honom när han kommer hem, inte klaga över vad han glömt/inte gjort eller över hur slut jag är, inte påpeka att han varit borta två kvällar i rad och att han får natta Arthur. Jag ska ha en vänlig ton, inte sucka när vi pratar, inte klaga över att vårt hus är kaos och på kvällen när Arthur sover ska jag inte sitta vid datorn utan spendera den tiden med min man. Jag ska inte heller på natten bli störd över att han inte hör Arthur vakna.

Morgondagen blir toppen!

Famndockan

Arthur och mössan. I famnen. Försöker ta kameran.

Oj jessus vad snabbt man vänjer sig vid en baby som är nöjd för sig själv på golvet och nu när babyn inte är det så är det ju jättejobbigt. De första månaderna bodde ju Arthur i famnen och kunde inte ens sova ensam, men nu har han länge klarat av att leka på golvet för sig själv och så. Inte nu. Dagens babycafe spendera Arthur i famnen, eller drog mig i håret eller gnällde. Men han har det ju inte så lätt, säkert en ny klängperiod och utvecklingsperiod, så jag är förstående. Trevligt var det iaf att träffa andra vuxna och klaga lite. För åt andra mammor kan man klaga utan att verka otacksam eller missnöjd.

Igår köpte jag en tunnare mössa åt Arthur för Barcelona. Men nu har jag hört att där har snöat. Som tur är här nu +7, så kan ju använda den här.

Ergo

Jee, jag har just huutat hem en ergo bärsele åt mig. Gårdagens shokladbruna vann jag inte men idag vann jag denna. Jee. Nu är vi klara för Barcelona och flygfält.

Sen gick jag och Arthur till Myyrmanni för att söka ut vårt Libero paket. Och vad glad jag blev över det. Där fanns engångs haklappar. Just vad jag behövde för Barcelona. Arthur premiärkör sina glasögon. Ända problemet med dem var att veta när han hade somnat. Måste lyfta upp dem för att kolla.

Efter mitt föregående negativa inlägg tog Arthur en lång tupplur och efter det var han på betydligt bättre humör. Så det var trevligt. Han åt tom av min broccoli, morot, potatis grej. Kanske det var nöten som var äcklig vid lunch. Vem vet. Fick nyaste kaksplus också (mammas julklapp åt oss) och där var det en mamma som en natt steg upp över 24 gånger, så då är nog 5 gånger inte så farligt.

Krisig, igen.

Nu har Arthur två nätter i rad endast ätit 1 gång. Vilket aldrig förr typ hänt. Inatt var det klockan 2 och natten före det först klockan 6 (hade nog försökt före det men han ville inte ha). Så det är ju väldigt positivt. Han äter också gröt gjort på 2dl ersättning före han går och sova så helt logiskt att han inte äter så mycket på natten, gröt på 2 dl är ju en vuxen portion.

Nå, men nu har vi då ett annat problem. Han vaknar bara annars på natten och tutten&pajning räcker inte, utan jag måst stiga upp, ta honom i famnen, vagga lite och så somnar han snällt om. Sen har han också börjat sova på mage vilket säkert inte har något med saken att göra. Inatt har jag stigit upp 4 gånger med honom och natten före likaså. Idag vakna han dessutom 6 och vägra somna om. Megabläh. Försökt allt, men no.

Från och med igår har han också varit megakinkig. Han kan inte ligga på golvet som förr och se på när jag lagar mat, nej, han vill vara i famnen. Han kan inte sitta i sittern och se på när jag hänger upp tvätt, nej han ska vara i famnen. Han hade just igen börjat äta min egna mat men idag så spotta han bara ut min potatis, morot, broccoli, nöt blanding och åt sen en helt burk grönsaker med broiler. Speciellt roligt är att han börjar med detta just när jag är ensam med honom största delen av hans vakna tid (allt förutom de två timmar från 5-7 när Micke är hemma).

Nåja, nu har jag klagat lite. Allt är inte perfekt hela tiden. Men är nog ändå så tacksam över honom. Det härliga lilla livet.

Inte bättre förr

Egentligen har jag haft det ganska lyxigt. Ända från och med julen tills idag har Micke inte haft mycket skola alls så han har varit hemma med oss, men idag börjar då hans 3 månaders praktik. Så nu kommer jag ju att vara påriktigt hemma mamma. Och får ta alla dagsnattningar själv. Blä!

Jag låna idag från biblioteket en bok om barnmat. Den stämmer så inte överens med något av dagens rekommendationer, den är skriven i sverige -92 och översatt-95 i Finland, så endå bara 15 år gammal. Där kan man från 6 månaders ålder tex ge salt, spenat, rödbeta. I dagens läge är rekommendationen 1 år. I boken står också att från 6 månader kan man börja ge mjölkprodukter. Idag är rekommendationen mellan 10-12. Så saker ändras. Men kanske jag ändå hittar några bra tips åt mitt matvrak där.

Men det jag egentligen mena med att saker ändras är att det ju är en bra sak. I dagens läge vet man mycket mera än för 15/20/30/40 år sedan. Man vet att barnen inte mår bra av att bli ensamlämnade och skrika sig till sömns. Man vet att det optimala inte är att sätta barnen i dagvård vid tidig ålder. Man vet att det bästa för barnet inte är att amma/mata det på bestämda tider utan när barnet vill det. Man vet så mycket mera nu. Och därför tycker jag att det dummaste argumentet nånsin är att så har det gjorts förr. Nå förr visste man inte bättre, men nu gör man det och då är det ju bara dumt att inte göra det som är bäst om man har möjlighet till det. Men få människor att förstå dethär!

Rumplösa pojken

Idag var jag lite rolig.

Jag sa att Arthur var rumplös.

Det jag sku säga är att han var strumplös.

Futuristisk Arthur

Har aldrig sett en fulare tutt (napp) och den får Arthur att se så konstig ut. Här ler han men ser ut som en alien. En söt alien förstås. Det var jag som köpte tutten men till mitt försvar måste jag säga att den inte var så ful i paketet. Den är av märket Nuby sku jag tro. Får väl hålla oss till mam tuttar.

Trevlig dag idag

Glad dag idag!

- Ska snart njuta av hemgjord, ja alltså mingjord, pizza
- Det är trevligt väder för vagnpromenad med den söta problemsovaren Arthur
- Arthur vakna 20 över 6 och var hur pigg som helst och mulvardera lite, MEN jag fick honom och somna om så att han sov till 8
- Vi ska troligen träffa Pedu, Tanja och Emil idag
- Jag har varit i duchen
- Om Micke nu sku få 1500 euro så sku han bjuda mig på dyr middag som det första. Lite sött!

Den enda förbättring som sku få ske är att Arthur antingen sku lära sig att vända tillbaka från mage, eller lära sig det som han nu tydligen inte kan. Vänder sig till mage och gör armhävningar där men efter en stund blir han så störd...

Nå nu sover han ju sen!

Sähär ser det ut i sovrummet just nu...

Arthurs mattider är rätt fasta, 11, 2, 5 och 7, för de kan jag påverka. Sovtiderna är det sen inte lika bra med. Försöker ju också påverka dem men tyvärr finns det ingen on/off knapp på ungar. Idealet sku vara att han vaknar 8, tar en 30 minuters tupplur kring 10, tar en 1,5-2 h tupplur halv 1 tiden och sen en 45 minuters tupplur en 4-tiden. Problemet är att han oftast vaknar efter 35-45 minuter (tycks vara vanligt för barn).
För att få min väg gick jag därför på promenad med honom på dagen så att han sku sova mera än 45 minuter, nå vad hände? Jo, han vakna sen ändå i vagnen efter 45 minuter och vägra somna om. Och vad gör han nu såhär på kvällskvisten? Joo, han har ren sovit 1 h 15 minuter. Om han inte vaknar snart får jag väcka honom... Detta är orsaken till att ingen dag ser lika ut som den andra. Man vet aldrig hur länge han sover.

Snart är det vår

Dagarna bara går framåt och min lilla baby blir bara större. I veckor är han redan 23 veckor. Galet. Var idag och tog ett otrevligt papa-prov och jag var jättespänd och äcklad inför det, att klä av sig endast alla byxor och gå upp i en stol och visa allt är faktiskt inte min grej, och sen ännu att laboratorietanten gör vad hon gör och för in vad hon för in gör inte saken bättre. Jag hatar det. Saken görs inte bättre av att jag haft en förändring och det har skurits bort och gjorts andra grejer, dessutom av en gammal gubbe. Nåja to the point. Efter en förlossning borde detta ju inte vara en så stor grej, en unge har ju trots allt kommit ut därifrån, men nää, jag tycker nog ändå att det nästan är värre än en förlossning. Förlossningen glömmer man och resultatet (ungen alltså) är positivt, medan detta andra bara är äckligt. Jobbigt att vara kvinna.

Annars är det helt härligt väder idag, speciellt med tanke på att miniman igen är inne i en fas när det inte alls lockar med att sova. Det finns 3 alternativ för tillfället:
A) Man sätter ner honom i sängen, drar igång speldosan och ger hans sovsaker. Efter en timme ligger han ännu vaken och man har fått vända på honom otaliga gånger. Sen är han så trött så han bara gråter och man måste ta upp honom.
B) Bär och vaggar honom i famnen. Tar en evighet eftersom han i något skede glömmer att han är trött och ska sova och börjar titta omkring. Detta är också vad man måste göra när A inte funkat.
C) Det snabbaste sättet är att klä på honom kläderna och gå ut på vagnpromenad. Somnar på några minuter.

Har alltså gått två gånger ut idag endast så att han ska sova. Nu lär han väl sen i något skede sig och sova.

Matvraket

Arthur. Han är ett matvrak. Han är lite på 5 månader. Idag har han fått ett fjärde mål mat, han har idag ätit:

11: 1 burk majs, halv burk äppelpäron
14.30: 1 burk egen äppelhallon och flera skedar banan
16.45: 1 burk egen morotmajs
18.45: Havregröt gjort på 1 dl ersättning och nästan halv burk plommon

Varje gång sku han dessutom ha kunnat äta ännu mera. Jag har slutat ge mat när jag tycker att nu är det alltför mycket, han har inte vänt bort huvet, stängt munnen eller spottat ut i slutet. Inte en enda gång. Har också ammat åtminstone 4 gånger nu på dagen. 5-6 dl riktig mat. Känns lite hemskt det med, som om jag inte ger tillräckligt med mjölk eller nåt, men han borde ju veta bäst själv. Sjukt!

5 månaders rådgivning

Idag hade vi 5 månaders rådgivning. Arthur är nu 68,8cm lång (växt 2,5cm) och väger 7925 (600 gram mera än sist). Mega pojke!

Nu har jag för första gången kommit på något negativt med vår trehjuliga vagn. När framhjulet kör fast i megablöt tung snö är det svårt att skuffa loss den och man måste backa och hålla på. Men jag hatar dethär vädret och är inte gärna så mycket ute så inte gör det något. Och om 16 dagar far jag, Arthur och mamma till Barcelona. Köpte solglasögon åt honom idag. Så det får se till att vara sol där.

Arthur idag

Har helt själv konstaterat att han har fötter, och helt själv, utan att jag gett dem, tagit tag i dem. Så sött!

Han har ätit med god aptit. För att han inte sku leka med haklappen fick han en morot istället, sådär lära känna råvaror stil, men det var inte så lyckat, för han satt den bara i mun och jag kunde inte samtidigt sleva in mat.

Sen har han tränat på att skuffa sig famåt. Kanske att han inte gör de på natten/kvällen då. Nu i dagarna har han också börjat korta stunder att hålla upp sig på endast händerna.

Va ska det bli av mig?

Våren 2005 blev jag student. Samma vår, eller en vecka före studenten, träffade jag Micke. Den våren skrev jag endast ett inträdesförhör, i u-landsforskning vid Helsingfors universitet, sen for jag till Ecuador för hela sommaren. I Colombia var jag också två veckor.

Jag hade kämpat hela våren med inträdesförhörsboken i u-landsforskning, hade läst den en 7 gånger. Kom jag in? Nej. Men de tog ju endast in 10 å jag tävlade med hela Finland. Det var min dröm, att läsa u-landsforskning. Min plan B var att läsa det i Sverige, och plan C var ekonomi i Åbo akademi för dit kom jag in med endast studentbetyget, så jag visste att om allt annat sket sig sku jag komma dit. Jag kom in till Sverige, men då i Lund och jag ville helst till Uppsala, dessutom ville jag inte börja planera en flytt och söka lägenhet i Sverige när jag var i Ecuador. Dessutom hade jag nog ren hunnit falla för Micke genom hans smöriga mail.

Det blev alltså Åbo och ekonomi. Sku lika bra ha kunnat läsa statsvetenskap för till det sku jag också bara ha kommit in på papper, men jag valde ekonomi för det var väl mera matematiskt och jag gilla matematik. Året i Åbo var galet med en massa festande. Helt sjukt. Men studierna gick nog också bra eftersom jag bodde i ett litet rum med gemensam toalett i korridoren, hade ingen tv eller dator och gick och sova runt 10 varje kväll. Men jag gilla inte alls vad jag studera, men något måste jag ju göra det året.

På våren 2006 bestämde jag mig för att söka till Hanken (svenska handelshögskolan i helsingfors). Varför fattar jag inte riktigt. Nåja, Micke bodde i Helsingfors och då sku jag kunna läsa u-landsforskning som biämne (hade gett upp på att komma in dit) och hade större urval av huvudämnen i Helsingfors. Här gick studierna mycket sämre för här hade jag både dator, tv och Micke. Men fick igenom alla kurser jag gick. Sen gjorde jag kanske det dummaste beslutet hittills. Jag bestämde mig för att läsa nationalekonomi som huvudämne. Orsaken? Det verka som det mest avancerade, något som sku vara en utmaning, det var allmänbildande och matematiskt. Med andra ord bara svårt flum. Borde ha fattat bättre och läst tex redovisning eller logistik. Någonting var man lär sig något och inte bara lär sig analysera saker, för är inte ett dugg intresserad av det. U-landsforskning som biämne var iaf lyckat och det är något jag använt mig av i alla skolarbeten inom nationalekonomi. Helt som jag planerat lyckades jag bli klar ekonomie kandidat efter 3 år på Hanken. Fast det inte locka så ville jag inte ge upp när det var så lite kvar.

Nu är det bara fortsättningen som är problemet. Nationalekonomi tänker jag inte läsa, hatar det! Mina värderingar och drömmar har sakta men säkert förändrats rätt mycket och nu hör inte rädda världen och upptäck världen till mina högsta prioriteringar. Nu är nog familjen number one. I och med det vet jag inte om jag vill flytta till Sverige för att studera på magistersnivå utvecklingsstudier. Vi känner ju nästan ingen där och allt är ju så mycket lättare här. Sen är ju det också ganska flummigt och just nu sku jag villa lära mig något som jag kan jobba med. Tex logistik. Tror det är något jag ska satsa på. Kan tyvärr inte göra det vid Hanken av konstiga orsaker, så ska kanske söka in till yrkeshögskolan Arcada och påbörja en ny 3,5 årig utbildning. Isf sku jag iaf kunna vara mycket hemma med Arthur. Och det sku vara något konkret. Borde säkert ha gjort det från början, men då tyckte jag att yrkeshögskolor är så "low" och att självklart ska jag till universitet. Nu är ju bara problemet att man måste komma in dit. Och hur nolot sku det inte vara om jag som ekonomie kandidat inte kommer in till Arcadas företagsekonomi linje?!