32+0

Nu har jag 32 fulla veckor bakom mig i denna graviditet, och nu börjar jag bli trött på detta tillstånd. Jag känner mig klumpig och stor och allt är jobbigt eller gör lite ont. Att sova är helt hemskt, sku hellre låta bli att sova än att vakna flera gånger i natten, antingen på grund av wc-brått, konstiga drömmar (inatt drömde jag att jag födde en flicka, men det trodde jag ändå inte på, för vi hade ju inga namn) eller att min ställning är dålig. Ofta får jag också sammandragningar på natten när jag lägger mig raklång på rygg.

Magen är nu inte så stor så att den sku vara i vägen eller nåt, men foglossningen har blivit värre. Speciellt efter lördagen då jag måste springa för att inte bli under en bil så har det bara ilat till i bäckenbenen och jag går långsamt som en snigel. Dethär hala vårvintervädret hjälper inte heller till. Och inte heller det att jag ofta sitter med Arthur på golvet och han ska ha mig nånstans hela tiden. Min kvällströtthet är också helt förfärlig.

Nåja. Man ska väl njuta av denhär tiden (förstår inte riktigt varför). Det är ju härligt att känna en krabat böka i ens mage och att titta på hur magen flyttar på sig, kommer inte att uppleva det många gånger till.

Framtida träning

I september 2011 skall jag börja träna igen. Då kommer Micke att jobba och då har jag råd att betala gymmedlemskap. Jag tycker om att gå på timmar som dras av någon och där man först gör sig svettig till musik och sen tränar muskler, aerobic hette det nångång i tiden.

Nu har jag ju varit gravid och att träna har inte varit nåt jag kännt för. Förra våren bodde vi i Malmgård och då var allt trevligt långt borta. Och sen är jag ju lite konstig. För när Micke är hemma så är jag också så gärna hemma, sådär att hela familjen är hemma. Vi behöver inte göra nåt speciellt, det är bara trevligt att veta att båda är hemma. Och nästa höst så kommer Micke ju att vara borta helt megamycket (pga enkel arbetsresa på 1 timme) och jag kommer säkert att villa ha så myket familjetid som möjligt. Men jag borde börja träna, för jag sku orka och må så mycket bättre. Om vi ännu bor här då ska jag börja nånstans riktigt nära, så att 1 timme tar bort omkring 1,5h av min familjetid, istället för 2,5h. Och eftersom Micke jobbar skift kan jag kanske göra det när nåt av barnen sover och på förmiddagen. Så nu finns det i skrift. I september börjar jag träna.

Sockerpaus

Igår kväll efter att jag smällt i mig en påse med kolasmakande dödsskallar så fick jag Micke med på att vi i 5 dagar, måndag-fredag, inte ska äta godis, glass, bullar, kex, shoklad. Inget sött alltså. Om jag bryter det får jag ta alla nattningar och bryter Micke får han ta alla morgnar.

Idag morse börja Micke ren försöka dra sig ur hela dealen och om jag nu sku ringa och säga att jag vill ta en fastlagsbulle här i skolan för att de ser så goda ut, eller om jag sku föreslå att vi sku köpa lite glass, så sku han genast skrota i dealen.

Han är så snäll och absolut inte den som kan förbjuda nåt av mig. Jag är sen mycket bättre på att vara strikt så nu måste jag både bekämpa mitt egna sockersug och försöka hålla Micke med i vår deal.

Mina babyråd

På lördagens babyshower gav jag också några små tips/råd åt den blivande mamman som hon kana läsa när allt känns tungt.

Man ska ju inte ge råd och så, men här kommer de endå:

-Alla faser och jobbiga perioder går över
-Barn är olika
-Lyssna och lita på dig själv
-Läs boken "växa och upptäcka världen" om din baby blir som ombytt och du inte förstår varför
-Kräv inte för mycket av dig själv

Det mesta är självklart, men nu i efterhand ser jag dem iaf som tröstande och hoppgivande. Måste kanske själv ta till dem när jag vakar hela natten med en lessen baby.

Jag och bloggandet

1. Hur länge har du bloggat?

Börja blogga i januari 2008 som nyförlovad. Det är nu över 3 år sen.

2. Vad handlar din blogg om och vad skriver du i den?

Först handla den om bröllop, sen om graviditet, sen mycket babyyfunderingar och nu både graviditet och småbarnsfunderingar. För mig fungerar den som en dagbok för att minnas för framtiden och också som ett sätt att få ut mina tankar. Har ett stort pratbehov så bloggande stöder det.

3. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?

Följer med en massa blogga på bloglovin, vissa bloggar läser jag varje gång ett nytt inlägg ploppat upp, för andra läser jag en massa inlägg på en gång och sådana som intresserar. Har väl 5-10 bloggar som jag följer med riktigt, riktigt aktivt.

4. Vad gör din blogg speciell?

Det som jag gillar med min blogg är att den är ärlig, eller så ärlig som det går. Jag försöker att inte förfina vardagen utan bara skriva hur det är på riktigt, så som jag upplever det. Jag tycker inte om att hålla upp någon sorts fasad, jag vill vara äkta, men ibland kan man ju inte skriva exakt som det är. Om jag sku ha en anonym blogg (vilket inte sku funka, jag är en så öppen människa) sku det säkert bli mycket mera om mina och Mickes gräl och om hur idiotisk han ibland är =) Tycker också om att skriva åsikter och faktiskt ha en åsikt i frågan, det är också lättare för andra att komma fram till den egna åsikten om man läser riktiga åsikter.

Men slutligen så är min blogg inte så speciell, men för mig funkar det bra ändå.

5. Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?

De flesta är dagboksbloggar som är skrivna av mammor. Sku gärna läsa mera matbloggar men har på nåt vis inte hittat nån bra att följa. Därför tycker jag om bloggar där det ibland ploppar upp recepttips.

6. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Vet inte. Troligen. Micke läser inte den, men min mamma gör det. Hon tycker väl att jag är lite för öppen och ärlig och sen att mina tankar är konstiga, men det tycker hon annars också så... =) Jag skriver på rätt samma sätt som jag pratar. Mycket och med förklaringar. Sen skriver jag också rätt mycket som jag berättar åt människor eller som jag pratat om med nån.

7. Har du träffat folk IRL, efter att ha träffat dem via bloggen?

Inte många, men sku gärna göra det. Om nån vill träffa mig får man gärna bjuda in sig på kaffe till mig, jag träffar gärna nya människor. (Och nu förbereder säkert min mamma sig på att jag bjuder in nån sinnessjuk människa)

8. Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?

Inga nackdelar med det. Ibland frustrerande om jag vill sätta in mycket bilder och ibland tidskrävande om det är nåt jag riktigt funderar över.

Ibland tror jag också att jag vill ha en stor, bra blogg och massa läsare, och då blir jag lite nere, men sen konstaterar jag att det sist och slutligen är för mig jag gör detta. Billig terapi liksom, och då blir allt bra igen.

Linslasagne

Idag har jag lagat min andra lasagne nånsin (första var en tonfisklasagne nångång i högstadiet/gymnasiet och den var så god att jag ännu kommer ihåg den) och den blev jättelyckad!

Ser inte så aptitligt ut, men både jag och Arthur gilla. Micke var inte hungrig just då, men jag hoppas att han å sku gilla, fast han hatar linser, för den är faktistkt god.

Det är en lasagne med linser och tomatsås. Gjorde det i stora drag enligt detta recept. Men jag använde röda linser istället och satt lite egna mängder. Viktiga är att tomatsåsen blir god, och den är rätt lätt att få god med creime fraiche.

Såhär ser det förresten ut på vår "gård":

Där nere är Micke och Arthur med plasttraktor och lastbil.

Och en rolig detlaj är att vi bor på femte våningen och vår hiss är sönder och ända sättet man kan klaga på det är genom att göra en anmälan om det på nätet. Det är inte tillräckligt allvarligt. För mig är det allvarligt!

Och dethär åt jag idag när Micke och Arthur sov tupplur:

Min absoluta favorit när det kommer till vårens bakelser. Med sylt.

Doulafunderingar?

Igår var jag på mitt livs första babyshower. Det var roligt, men jag blev så otrolig trött där. Hade varit med Arthur på jomppa på förmiddagen och gått lite i Kampen efter det och sen när jag satt och åt blev jag så otroligt slut. Tycker synd om dem som försökte förstå nåt av min finska, kunde inte alls tänka, och eftersom jag annars också pratar så lite och aldrig om vad jag studerar så blev det helt råddigt. Suck.

När jag kom hem var jag helt död. Så död att Micke sköt upp sin spelkväll med några timmar. Förstås hängde Arthur fast i mig (det är det enda han gör nuförtiden, till och med efter att han ätit klart i sin stol så ska han i min famn och sitta) men det var endå skönt att inte vara helt ensam. När Arthur somnat klockan 9 gick jag också och sova.

Men tillbaka till babyshowern. Där blev det tal om att ha med en doula på förlossningen. Och jag tycker om iden, så mycket att jag nu kontaktat folkhälsan. Det är kanske alltför sent och kanske inte nåt som går igenom men just nu känns det som en toppen ide. Det sku ställa mindre krav på Micke och jag sku säkert lättare klara av att inte ta epidural. Och jag sku inte ha nåt emot att ha en extra person där, speciellt inte om hon talar svenska. Barnmorskorna är ju ändå så lite med en så de är ju inte riktigt så uppmuntrande.

Min natt

Vårt sovarrangemang funkar utmärkt. Arthur vaknar inte och behöver nåt av en vaken människa utan ifall han vaknar kryper han tätt intill mig och sover vidare. Tror t.o.m. vi ska ha det så med nyfödingen också. Kanske köpa en till spjälsäng och sätta på andra sidan, eller så får den sova i mammalådan till först tills vi vet hurdan sovare det är.

Nå men iaf. Min natt:
-Gått 2 gånger på wc
-Vaknat när Micke kommit hem
-Stigit upp och dricka vatten
-Vaknat av att Arthur kom nära, nära
- Haft en hemsk mardröm och vaknat av att jag skrikit: Mammaa!

Jag drömde att jag hade hängt med Evas familj (läser säkert för mycket bloggar!) och Arthur var hos min mamma (tala med henne på riktigt igår och hon saknar honom och vill ha dit honom). Men sen var min mamma där och vi var på vår stuga och efter en tid fråga jag med vem Arthur var (var inte alls så intresserad av honom i drömmen), och så svara hon bara att hon lämna honom med Jigi (hunden) att hon hade satt mat åt honom. Och hon var helt seriös och tyckte att det var normalt. Hon hade lämnat en 1,5 åring ensam och tyckte att hunden var en tillräckligt bra barnvakt. Jag sprang till bilen gråtande och skrikande och visste att det sku ta 45 minuter före vi kom dit och att han säkert gråtit i flera timmar ren och känt sig övergiven.
Det var så hemskt.

Fredagseftermiddagen

Micke är på jobbtur idag från 14-00 i Lojo så jag och Arthur har haft tumisfredageftermiddag (egentligen också förmiddag för då var han i skolan). Efter att Arthur vakna 13.45 har vi:

-Ätit mellanmål
-Gått till Hagnäs för att handla mat och mjölk
-Städat undan i köket
-Lagat semledeg
-Ätit middag. Idag åt sig också Arthur för engångsskull mätt och gnällde inte efter mat igen 1,5 h senare. Han åt åtminstone 1 dl gräddfilssås och för övrigt hela portion förutom lite morot.

-Bakat morotssemlor
-Gjort blomkålssoppa för imorgon
-Städat badrummet
-Haft två tvättmaskiner på
-Tittat som förstelnade på buu-klubben. Han rörde inte en min. Bara satt och titta. Han verka slut. Jag var också slut, så det blev inget damsugande idag mera.
-Kvällsmål och kvällstvätt och tillslut tog jag och natta.

Jag blev helt slut av nattande, inte för att han krångla utan för att jag är så trött. Så trött att jag inte ens orkar äta daimen jag köpte åt mig i butiken.

Tråkig shopping

Klicka just hem lite grejer från HM. Och där finns endast underbyxor och ett realinne åt mig. Inget annat. Så tråkigt att shoppa när man har en mage som försvinner efter 2 månader. Sku så villa shoppa lite byxor, shorts, klänningar.
Hoppas nu att Micke och Arthur blir glada i alla fall.

2 månader kvar

Arthur vakna från dagssömnen men var ännu dåsig och ville mysa i min famn. Han måste ha varit så trött för han somna om i famnen och sov en halvtimme till. Och det var bara alltför mysigt, att kunna titta ner på sitt sött sovande barn. Månne jag nånsin mera kommer att ha Arthur sovande i min famn på dethär sättet?

Idag är det två månader kvar till den beräknade födseln. Har lite blandade känslor. Å ena sidan väntar jag så på att få träffa bökaren och se hurdan krabat det är (och sen känns det också tryggare att få ut den lilla ur magen) men sen är jag lite sorgsen för Arthurs skull. Sku ju villa att allt sku vara som förr för honom och att inte alltför mycket sku ändra, men nu är det ju ändå en stor förändring. Just nu är han så mega famnsjuk. När han vaknar kommer han genast i famnen, på morgonnatten kryper han tätt intill mig och fortsätter sova nära, nära, när han ser på tv vill han vara i famnen, han vill hela tiden att man kommer nånstans med honom och tar en i fingret.

Hur ska jag räcka till? Jag vill så kunna ge den närhet han är van vid, men å andra sidan kommer ju också det andra barnet att behöva mig. Tror att Arthur egentligen kommer att ta förändringen rätt bra, tror han kommer att gilla sitt syskon och villa vara med och hjälpa i syskonskötseln, men tror jag kommer att kräva för mycket av mig själv. Jag kräver att jag ska kunna vara lika närvarande som nu, att han ska få lika "bra" mat, lika mycket underhållning/aktiviteter, lika mycket famntid... Speciellt kräver jag att jag inte tappar tålamodet på honom, för han är ju ännu så pytteliten. En pytteliten storebror. Och det vet jag. Så fast han häller ut allt vatten, smular ner hela soffan eller inte vill sova så ska jag vara lugn. Det är ett måste.

Men kanske vårt hus sku kunna vara mera kaotiskt, och kanske vi kan äta lite färdigmat och kanske jag kan sova medan Micke leker med Arthur. Får se. Ska bli spännande. Hoppas 2 månader går snabbt.

Vår förmiddag

På morgon klättra Arthur upp i syskonvagnen. Jag berätta åt honom att sen när babyn kommer så sitter Arthur på ena och babyn på andra. Sen satt vi dit dockan för att demonstrera. Och Arthur förstår nog inte detdär med baby och baby i magen, men tror ändå att det är bra att lite förbereda och tala om det. Men i vagnen så undersökte han iaf sin egna baby lite.

Sen klättra han över till babyns sida och la sig raklång på den. Kanske det var en kram?! Nå iaf hoppas jag att han inte sen ska göra så med sitt syskon.

Kvart över 9 åt Arthur mellanmål, då hade han gått och dragit i alla skåpdörrar i 15 minuter. Han har inte ro att äta sin morgongröt (eller så tycker han inte om det mera) så han är hungrig max 2 h senare. Och fast mellanmålet påverkar lunchen så kan jag inte ha honom och gå hungrig och jag orkar inte med hungergnäll heller.
Klockan 10 var vi på familjecentret och dagens familjecafe. Det var andra gången denhär veckan och igår var vi till sahramis familjecafe så Arthur har väl överdoserat på andra barn och aktiviteter så han vila mest och ville att jag sku läsa.
Klockan 12 for vi därifrån och då somna Arthur i vagnen som planerat. For till Stockmann med söndriga tripp trapp delen och fick den genast bytt. Det som är så bra med att köpa från Stockmann är att när man vill byta nåt eller nåt ät sönder så frågar de inte ens efter kvitto, de bara fixar det. Nu sover Arthur i vagnen och jag bloggar. Ska till skolan lite senare.

Sju saker

Fick utamaningen att lista 7 saker ni inte visst om mig (av denna bloggare), och bara för att jag har tråkigt och väntar på att Micke nattat Arthur klart så att vi kan äta Ben&Jerry glass antar jag utmaningen.

En utmaning är vad det är eftersom jag inte är det minsta hemlighetsfull och har skrivit typ allt på bloggen som är värt att nämnas. Drar kanske lite repriser.

1. När Micke gav mig förlovningsringen på vår dyktur i Ecuador gav jag den tillbaka, och så föll den när jag igen sku ha den, som tur kom marken emot ca 20 meter under ytan. Stackars honom, han måste ju ha varit så nervös.
2. Vi och tekniska grejer går inte ihop. På lördagen när vi sku till Itäkeskus för att handla gick hjulet sönder. Damsugare, motionscyklar, diskmaskiner är också några av de andra sakerna vi haft problem med.
3. Jag planera själv vår bröllopsinbjudan och jag tycker den var så perfekt. Finaste nånsin. Och texten inuti var också så "finurlig": Ordet välkommen gick lodrätt ner på vänstra sidan och så börja varje mening på en av de bokstäverna.
   
4. Jag äter inte blåmögelost eller grape. Uj.
5. I Ecuador äter man marsvin, jag har ätit mycket marsvin.
   
6. Det jag mest jomsar på Micke om är att han sover för lite och att han måst komma tidigare och sova. Han har aldrig rätt att vara trött när han sitter och spelar/ser på film till sent på natten.
   
7. Och nu har Micke helt säkert somnat för det är så tyst i sovrummet. Då är det min uppgift att väcka honom. Ja, och denhär listan var nog alltför krånlig.
   

Trip trapen

Vår stokke tripp trapp har gått sönder, och har säkert ren varit det en längre tid. Det är inte okej. Den kosta ju omkring 200 euro. Mera än alla andra matbordsmöbler.

Och ja, nån annan kommer nog att få stå för kostnaden att fixa den, men det är ju så jobbigt när man måste fixa sånt. Det är det ena metallröret som gått itu i ena endan och klossen som är inne har kommit ut och den går inte att skruva fast så spänt, så nedre plattan glider.

Nu funderar jag ännu mera på att sälja stolen och sen bara köpa två billigare matstolar. Men egentligen så tycker jag nog jättemycket om den. Får se.

Familjeförberedelsekurs

När jag vänta Arthur så gick jag och Micke på en familjeförberedelsekurs här i Helsingfors. Om vi sku ha villa gå den på finska sku vi ha kunnat gå i Malmgård där vi bodde då, men vi ville hellre gå den på svenska och då hölls den på svenska familjecentret som är Hagnäs (nå iaf nästan). Denhär kursen är då helt kosnadsfri och erbjuds av staden.

Innehållsmässigt vet jag inte hur mycket vi fick ut av den. Kanske nåt smått när vi såg en förlossning, och jag tycker alltid om att prata så det var roligt att diskutera med andra i liknande situation. Vi hade sådär 4 träffar före våra september-oktober 2009 föddes och efter det sådär 4 träffar. Vi var borta från 1 tror jag. Av efterträffarna är den mest minnesvärde den första efter förlossningen, tyckte det var så spännande att höra hur det gått för de andra och hur de hade det. Arthur var alltid den som åt flest gånger under träffarna.

Vi lärde känna de andra barnen och föräldrarna lite, men det var nu ändå lite klumpigt och ingen var nu riktigt säker på nåt och alla hade helt olika situationer och olika sorters barn. Efter sista officiella träffen böt vi kontaktuppgifter och slog fast en till träff. Tror att den inte blev av. I nåt skede laga vi också en facebook grupp men det funka inte riktigt heller.

Men sen på hösten, när våra små börja närma sig 1 så träffades vi på cafe carusel och efter det så klicka det. Efter det har vi mammor och barn turvist träffats hemma hos nån, sådär 1 gång i månaden, igår hos oss igen. Vi var också en gång ut och äta bara vi mammor och det först var roligt. Men det är jättekonstigt, för när vi börja dendär kursen så sku jag aldrig ha kunnat föreställa mig att vi sku kunna ha så mycket att prata om och helt på riktigt ha roligt tillsammans. Vi är ändå alla så olika och har helt olika livssituationer. Men det är också det som gör det så intressant, vanligtvis hänger man ju bara med liknande människor.

Slutsats: Jag är jätteglad att vi gick kursen och att jag kom i kontakt med dehär mammorna och barnen.

Och ännu om gårdagen. Det var jättelyckat. Arthur blev bara megatrött tidigare än vanligt och grät åt allt och Micke var borta så jag fick ta och natta. Det sluta också i gråt för mig. Den trötta ungen stängde ögona och nästan somna typ 5 gånger men alltid så sträta han emot och börja göra nåt annat och tänkte inte somna. Till slut tappa jag greppet, nåt jag inte förlåter mig för, och röt att nu går jag ut jag orkar inte mera, du får vara ensam, gick ut och sen skrek åt Micke att så länge han somnar på detta sätt så nattar jag INTE. Micke gick och lugna lessna Arthur och jag satt mig i soffan och grät. Efter att Arthur somnat och jag snörvlat ner Mickes skjorta gick jag också och sova, 5 över 9, var bara så lessen. Man får inte tappa fattningen så. Han gör ju inte det på flit.
Men från och med nu får Micke alltid vara hemma för nattning. Mitt tålamod i dessa graviditetstider klarar inte av det.