4 månader senare

Den 23:e december skrev jag 6 stycken blogginlägg, varav ett var detta. Den gången, dagen före Arthur föddes, körde jag min mamma till fältet för att hon sku till NY. Den gången när jag ensam körde hem var jag orolig för kraftiga sammandragningar som sku störa körande.

Idag, nästan 4 månader senare gjorde jag samma resa igen. Denhär gången ska mamma till Bejing. Denhär gången var det inte sammandragningar som oroa mig, utan denhär gången var det första gången jag körde ensam med Arthur, och var orolig att han sku vakna och vara megamissnöjd. Dessutom i rusningstid på en fredag 4-tiden. Det gick bra. Han vakna till och grät, men sjöng lite och gunga på bilstolen och han blev lugn och somna men samtidigt växla jag helt fel. Men som tur hände inget värre. Puh.

Förutom problem med bilåkande och en massa amningar är Arthur i en härlig ålder just nu. Han sku få stanna såhär länge, länge, länge. Han juttar och tjutar så massor och är oftast jätteglad. Han vill hela tiden dra upp sig och genast han får tag på händerna gör han det. När han sen står (rättare sagt vinglar) är han nöjd.

Nu har vi Jigi här i några dagar och har ingen aning om hur jag ska komma ut med henne för hon kan inte riktigt gå snällt och det är nästan omöjligt att gå med vagn och henne och Micke är på jobb.

Söta Jigi, men hon ser alltdi så konstig ut på foton.
Här studerar de varandra på passligt avstånd, nu börjar Arthur se Jigi.