Före jag hade Arthur så förstod jag mig inte heller på människor som sjöng för sina barn, speciellt inte när det fanns andra människor i omgivningen. För oftast så var dessa människor inte speciellt begåvade med tanke på sång.
Nåja. Nu sjunger jag ju hela tiden. Allt blir en sång. Och det har inte så stor skillnad var jag är. En eftermiddag sprang jag hem med Arthur i vagnen medan jag på repeat sjöng "var bor du lilla råtta?" för han var allt annat än nöjd i vagnen. Och min sångröst är allt annat än skön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar