Kalas i skären

Igår blev min kusin 20 och vi var där och fira honom med god mat, fint väder och massa släktingar. Arthurs snart 2 åriga småkusin var också där och de trivdes så bra tillsammans. Arthur var inte alls blyg för honom, fast sällan har han varit blyg för barn. Vi måst definitvit på hösten börja gå mera i lekparker så att han får träffa andra barn.

Arthur står på mönkijän för han ville också dit när Kasper varit där.
Och när Arthur var där, ville Kasper också dit.

Vi kom hem först 9, när Arthur vanligtvis går och sova 8, så han var jättetrött. Så på båtresan, i motorbåten, på vägen tillbaka, så somna han i min famn med flytväst på och allt på. När vi kom på land och jag fick bort flytvästen så sov han så sött i min famn. Då måst man ha varit trött.

Mina släktingar tyckte att Arthur ändrat jättemycket sen sist (sist är kanske sådär 6 veckor sen) och jag hade svårt att se det, men kanske det är för att jag är hela tiden med honom. De tyckte att han var mera social, mindre blyg och mindre mammig. Och det kanske han också är, han var faktiskt inte fast i mig hela tiden, han kröp runt, studera, våga gå med nån annan i handen, grät inte när nån såg på honom. Min mamma tyckte ju att orsaken är att han har varit på lande och med henne men jag tror nog att det beror på utvecklingen. Han är redo att klara sig lite själv och det gör också att jag är redo att låta honom vara själv. Och nu är jag mera bekväm att lämna honom med min mamma. Hon har nu bott här sen midsommaren och de är jättebra kompisar. De har sina egna juttun som att äta smultron, springa ner för backen, bada i baljan osv. Och han vill i hennes famn när han ser henne. Känns bra.