Jag och Arthur blev här på lande, kändes lite grymt att plåga ungen med bilbastu och stadsbastu, och Micke for för en natt till stan och hämta lite post och så. Där var bland annat mitt antagningsbesked och inträdesförhöret gick faktiskt åt skogen. Hade 65 grundpoäng (max) av studentskrivningar, betyg och arbetserfarenhet och totalt 82 poäng. Så fick bara 17 poäng av 35 i provet. Sämst nånsin. Nå, som tur kom man in med 62 poäng.
Ikväll ska vi på 20 årskalas till Ingå skärgård och Arthur ska åka snabb båt första gången. Vi har varit ut och ro några gånger med roddbåt och då har det gått att sitta still ca 15 minuter och så mycket längre borde det inte ta idag. Att sätta på flytväst är inte alls kiva.
Börjar fundera om det är så mycket semester att flyga långa flygresor med en 1 åring (med tanke på mina USA-resplaner), liksom att underhålla nån i 10 timmar verkar inte roligt. Kanske det blir nånstans lite närmare, säkert trevligare för alla.
Och lite konstigt är det ju att jag funderar på resor i denhär hettan men det är så tråkigt här på stugan, vill se nåt nytt, äta mat som nån annat lagat ( jag är alltså matansvarig på denna stuga, både för unge, hund, make och mor) och sova i hotellsäng.
ja, vad gäller resande har vi konstaterat att det nog skulle vara så långt från semester man bara kan komma, detta med att försöka underhålla och övervaka världens aktivaste pojke på diverse flygplan och i stora städer...
SvaraRaderaresa långt borde vi isf ha gjort innan vi hade en rörlig vildbasare, nu får vi snällt vänta några år tills det känns doable igen. :)
Nån halv timme i bil är ren kritiskt hos oss, det är ju så tråkigt att vara stilla! Före barne är sådär 8 månader är det ju nog lättare med längre stäckor, men just från 1 år uppåt så krävs nog action.
SvaraRaderaMen det känns ändå som om man sku vara svag på nåt vis, för före barn hade ja ju nog bestämt att man kan resa lika mycket med barn. Varför inte liksom?!