Äckliga sömnmetoder

Jag fick just så dåligt att vara att det riktigt stockar sig i bröstet och jag nästan börjar gråta. Läste en kommentar på Peppes blogg alfamamman om nån som kört 5 minutersmetoden och barnet till slut somnat, efter en halv evighet, sittandes i en helt tårvåt säng.

Tänker på mitt stackars lilla troll, och hur hemskt han sku ha det om vi sku göra nåt sånt. Sist grät han i kanske 3 minuter och det var för mycket för mig, det kändes inte rätt. Att låta barnet gråta i flera timmar känns så onaturligt och fel, det naturliga är ju att trösta ett megalesset barn, inte att visa att nu är jag starkare än dig, att du är nu dum som inte kan somna själv så nu får du bara vara lessen där, för nu kan du inte nåt som jag tycker att du absolut måste kunna nu, så därför ska du lida.

Varför inte bara lyssna på vad som låter bra inuti? Ingen kan väl tycka att de känns bra när ens barn skriker och är lesset hur länge som helst. Borde man inte konstatera att dethär inte är vår grej då och ge upp. Övergå till nåt mera humant. Och sen igen se efter en tid om det funkar bättre då.

Nu menar jag då inte specifikt den som skrev kommentaren utan helt överlag, att man är så fast besluten i nåt man läst att man inte kan skita i det fast alla lider så in i tusan.