Sander blir nästa vecka 1 år och 1 månad. Han har i hela sitt liv somnat i famnen och sedan blivit nersatt sovande i sängen (en gång på vintern försökte jag att han sku somna själv men det funka inte alls och tog så länge så sluta efter några kvällar). Enda sen han börja leva på ersättning (från typ 3 månader) har han fått mjölk och antingen somnat av det eller sen när man gått och vaggat på honom i famnen. Det har tagit 5-10 minuter. Gått hur lätt som helst. Och eftersom Arthur var problematisk med somnande så har jag bara villa ta den enklaste vägen (för jag nattar oftast Sander).
Men i Sicilien börja han krångla. Han var trött men han bara kasta sig när man tog honom i den vanliga famnpositionen. Han sku bort. Nå där var han sen vaken tills han bara inte orka stå emot sömnen längre men här hemma har jag nu måsta ta tag i det. Orkar inte med slängande och klängande i famnen. Så igår fick han somna i egen säng. Och idag. Och det har gått bra. Han har inget hårberoende som Arthur, men han vill att jag är där. Så jag har bara lugnt paja honom över ryggen och några gånger har han stigit upp men sen utan någo protester somnat. Ungen som alltid somnat i rörelse (bil, vagn, famnen) somna idag på 20 minuter sen jag lagt honom i sängen (han fick nog sin mjölkflaska i famnen men satt ner honom helt vaken) och utan någo skrik. Har svårt att tro att det är sant. Har fasat så för det. Nu är det då bara att försöka bli av med tuttflaskan och speciellt tuttarna, hamnar stoppa in tutten i mun på honom alltför många gånger på natten. Och han är ett tuttmonster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar