En landenatt för mig

Jag lämna Sander hemma med Micke och kom med Arthur och min mamma till stugan för natten. Känns lite fel mot Sander men det är rätt skönt att en stund slippa se efter honom och höra på hans gnäll (idag var det mycket av det på grund av tänder som klämmer igenom och för lite sömn). Men ändå så börjar jag ren sakna hans leende och bus och härliga skratt. Sötaste lilla barnet! Men det är nog också bra för pappa-son relationen att ha liten egen tumistid också. Och nu får han ju pappas fulla uppmärksamhet. Och jag får sova. Hoppeligen i alla fall. Inatt sku Arthur ha äppel och höll på att bli hysterisk just när jag fått Sander att somna om. Sa att jag snart söker det och då somna han på nytt och jag slapp springa efter äppel mitt i natten. Kanske han får sova med min mamma inatt.