Jobb på måndag!

Vet ni vad!?

Jo, jag ska gå på jobb på måndag. Vihuuu!

Dethär har nog varit ett sånt helsike. Ett sökande utan slut. Men nu fick jag en chans och jag är bara så glad, så glad. Efter att Evilda börja på dagis i oktober har jag non-stop sökt jobb, före julen tog jag ännu pauser ibland och hade inte sån panik på, men efter julen har jag jobbat fullt. Jag har skrivit och sökt och kontaktat och formulerat och intervjuats och gått jobbsökningskurs och tiden har aldrig räckt till.

I början på februari såg jag i mitt LinkedIn flöde någon som gillat ett företag som heter Minjons och jag började läsa om det och jag var helt såld. Det var just precis det jag ville göra. Det är alltså en personaluthyrningsfirma (som gör saker på ett helt annat sätt) som hyr ut/söker personer som olika assistenter/koordinatorer i företag (vilket just var det jag kommit fram till att jag nu ska göra). Så jag skrev genast en öppen ansökan dit och sa att jag gärna sku vara en minjon eller ässä-assari. De ringde genast därifrån och jag for och prata med dem och kändes som att vi var på samma nivå och jag facinerades så av deras företag. Det är växande och började förra året och iden är att de tar hand om de som är uthyrda och sen har mentorskapsprogram och satsar på att hjälpa människorna lära sig vad som motiverar dem och ge olika verktyg för att göra ett smidigare jobb. De liksom bryr sig om sin uthyrda personal. (Och jag bara älskar sånt när man försöker göra saker på ett mera mänskligt sätt och se värdet i människan).

I något skede ringde de om en jobbplats, men den var inte riktigt för mig och efter att vi kom från Bali så ringde de om denna plats. En plats med titel som HR koordinator (och det är riktigt bra för mig fast man inte kanske förstår varför jag sku göra det men en studiebakgrund i logistik och företagsansvar, men det är logiskt och vettigt och just vad jag är intresserad av). Så gjorde jag uppgifter, var en filma en introfilm om mig själv dit (det var helt hemskt!) och sen var jag på intervju till företaget och sen ringde de ännu samma dag att jag fick platsen och jag förstod inget. Evilda bara skrek nåt när jag just hämtat dem och jag var bara va!? Dethär var alltså förra torsdagen.

Jag var inte riktigt nöjd med lönen och gamla jag sku ju ha låtit det vara, ett jobb herregud! Men eftersom den var så under alla rekommendationer och alla medellöner så bad jag att de sku fundera om den och de gjorde det och min timlön blev 1euro/h mera. Och jag var så stolt över det! Att jag våga göra det, och att jag visste att det var befogat.

Nå, nu har denna vecka gått i kaos. Få barnen heltid till dagis, eftermiddagsvård. Vad händer på sommaren med barnen? Hur jobbar Micke? (jaa för han börja nytt jobb denna vecka). Och sen ska jag ordna två kalas på veckoslutet.

Men på måndagen får jag gå på jobb och jag får göra arbetssaker och med vuxna människor. Använda hjärnan. Lära mig nytt. Göra nåt som far framåt. Och när jag skriver dethär så rinner tårarna i ögonen för jag är så lättad. Jag har bara kämpat och kört framåt och det har inte varit under ideala förhållandet. Men jag har varit säker att detta är rätt. Nu är det min tur.

Och det som många säkert tycker att är konstigt är när jag haft som mål att ha jobb före sommaren (och det var målet när jag kom hem från Bali, ett jobb före sommarlovet) men jag vet att det är bäst så. Det är så tungt att vara med barnen och samtidigt söka jobb. För jag borde hela tiden göra något annat. E jag med barnen borde jag göra nåt för jobbsökningen och tvärtom. Och ju längre det går tills jag får nåt så destu svårare e de ju, så jag sku inte i 10 veckor kunna låtat bli att söka. Och när jag så länge velat göra något annat än laga mat/vakta att ingen slår ihjäl sig så kändes det bara att det blir för mycket om jag ännu en sommar ska göra det. Och sen finns det ju mera jobb på sommarern.
Så jag är nöjd att det gick som det gick, mera än nöjd. Och nu är min plan att anställa nån barnvakt i två veckor på sommaren och då sku barnen ändå kunna ha sommarlov i 4 veckor.