Min söta Sander

Livsnjutaren ammar/sover och jag bloggar

Min lillis blir ren 8 veckor. Och han är så god så. Charmar och ler som en sol när man talar med honom. Spinner tillbaka med agu, agu ljud. Han ser lite ut som en halvskallig gammal gubbe, men det gör honom bara mera sig själv och så fin så.

Han är 60 cm lång och väger 5,660 (300 gram mer än Arthur vid 2 mån) och allt är bra med honom. Han fick inget rota-vaccin, nåt jag säkert får ångra. Men Arthur bara skrek av det och jag tycker de är för små att få det och sen är det inte livsviktigt. Och sen hann jag inte sätta in mig i hela frågan, glömde det väl med repövningar, dop, tysklandsgäster och midsommar, så när de igår fråga om vi ska ge det var det tryggare att säga nej. Alla andra vaccin kommer han nog att få.

Han är en livsnjutare och tycker om att äta förrätt, huvudrätt och efterrätt. Har lite aning om hur ofta han äter, men rätt ofta är det nog, alltid då han är vaken. Han sku helst ligga och suga länge och lugnt och njuta men om jag är ensam med barnen blir han ofta avbruten (av mig) och vill sen snabbt ha mera. Sover gör han ofta och när han varit 1 timme vaken krävs iaf en 5 minuters sömn, oftast mycket mera, typ 2. Natten börjar oftast då Arthur somnat och det blir tyst, så det är omkring 9 kastande med många timmar. Första sömnpasset är omkring 4 timmar, sen äter han med typ 1½-2 h mellanrum och omkring halv 7 så knorrar han så mycket att vi måste stiga upp så att inte Arthur vaknar. Efter att jag på dopet högt klaga på att han skiter 3 gånger per natt har han inte skitit en enda gång nattetid och jag har sluppit byta blöja.

Han har varit jättenöjd och somnat rätt lätt och skrikit jättelite men nu dem senaste dagarna har han haft så svårt att somna och varit jättetrött och vrålat som en brandsiren. Helt tydligt nån krisfas. Så han får nu hänga massa i sjal.

Det var vår tvåa det. En liten som hänger med i vardagen och inte ännu en enda gång i träningssyfte legat på mage på golvet.

Midsommar 2011

På torsdag kväll körde jag i stormen till Lojo med två sovande barn och två tyskar i bilen. Framme vänta snälla mamma som fixat allt klart så att det bara var att bära in Arthur i sängen. Micke jobba natt.På fredagen gjorde Sander typ inget annat än sov. Han somna kvart över 7 på moron och börja väl först på riktigt vara vaken mer än 5 minuter efter 5. Åt gjorde han ju nog där emellan, men han somna genast om. Här med sin murre.
Och med mig. Den fulaste, mest slappa, värdinnan ever. Jag gick omkring i fula hemmabyxor, toppar som bara var att dra ner över brösten, ingen bh och håret i nån konstig knut. Fet är jag också. Just såndär hemmamamma som över huvudtaget inte bryr sig om sitt utseende, men det är ju jag nu. Jag har helt fullt upp utan att stressa över mitt utseende.
Vi åt rabarberpaj och drack skumpa. Jag fick en supergod alkoholfri av Anja så jag kunde också fira.

Midsommarmiddag. Sander sov i bilstolen och Arthur åt smör. Vi åt nypotatis, sillröra, äggröra, rökta fiskar och sill. Det var mums. Inte bra att jag hade efterkolls vägning idag. På lördagmorgon kom det en skur. Arthur ville grilla majs. Han har levt på grillad majs.


Som sagt. Levt på grillad majs. Hunden hade hett.


Arthur spika. Helt själv och utan blåmärken.Jag var imponerad. Micke laga dörr.
Sander sov lite igen så som han å gjort hela lördagen. Men på söndag kväll ändra det och han bara skrek om man inte höll honom riktigt riktigt nära så hårt det bara gick. Bröstet gallskrek han åt fast han var hungrig men flaskan dög nog. Han var helt som förbytt. 8 veckors kris konstatera jag sen.

"Sandlåds"lek i ferrariskor som han fick av murre.

På söndagkväll körde vi hem och båda barnen somna, sku ha varit skönt att bli där med vi hade läkare och efterkoll. Men imorgon far vi igen.

Men dethär var nog en toppen midsommar, säkert bästa nånsin, den var så lugn och fridfull och det var god mat. Okej, så fridfull var den kanske inte, sku ibland ha kunnat kasta min kära äkta hälft i sjön...

Besök

Inatt klockan 4 hoppa jag på den jäkla myslin och tog hissen ner och öppna dörren. Anja från Tyskland och hennes pojkvän Steffen kom hit för några dagar. Vi ska fira regnig midsommar på stugan.

Jag såg Anja sist förra våren då vi alla var i Barcelona (och Arthur var liten och söt och 6 månader). Då var hon singel och sa att hon vill ha 4 barn direkt på varann. Tyckte hon var galen. Men när hon sa det sku jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma att jag själv några månader senare sku vela ha en tvåa. Nåja, men iaf så kommer hon nog helt säkert ha ändrat sig efter denna helg.

Måttet rågat

Nu har vi kommit till den punkten att det inte går mera. Nu måste Arthurs insomnande åtgärdas på nåt sätt. Det är inte okej att ungen står med mysligpåsen i handen och slafsar i sig mysli i sängens fotända klockan halv 11.

Och han somna ju nog kvart före 10 efter att jag lyft honom på plats i sängen en miljard gånger (för vi gick ju i säng halv 9), men sen när han hållit i mitt hår i en kvart och Sander var missnöjd i sin säng så blev det paniiiiik. Han sku bara krama mitt huvud och hålla i håret och det tills han sov djuuuupt, och så länge ville ju inte Sander vara nöjd för han hade ren legat där i evigheter och behövde ännu lite mjölk.

Så det var katastrof, igen. Jag var otroligt nog lugn, lite arg (understatement) på Arthur, men endå rätt lugn. Orsaken till myslin var att han gick på pottan där halv 11 å konstatera väl att han var hungrig då.

Nå, slutligen slockna han 11 när han kunde ligga tätt, tätt intill mig, och det gick ju för att Sander äntligen kunnat somna halv timme tidigare när Arthur lugnat ner sig.

Så, slutsats. Nu ska Arthur börja somna själv utan omkramningar och hårdragningar och allt annat skrot. Och det får Micke fixa, för det går ej när Sander är med. Och i denhär situationen kommer jag också att acceptera skrik för nu orkar jag ej mer.

Hjulskrälle

Natten gick otroligt nog bra. En miljon gånger åt han nog säkert, men somna snabbt om. Efter 5 hade han sen svårare att somna om och skrek till med typ 10 minuters mellanrum men först halv 7 blev det morgon. Helt okej det med tanke på att han typ somna halv 6.

Idag har vi haft fullt upp och dagen höll på att sluta i katastrof. På förmiddagen var det familjecenter, sen hem och sova (orka inte natta så tog enkelvagnen så Arthur fick somna i den och Sander bar jag i sjalen, dubbelvagnen går inte in i hissen så där får Arthur inte somna) och sen till Kampen parken för att träffa trevliga mammor med barn. På hemvägen var jag och Arthur och äta kinabuffet i forum och för att köpa cykelhjälm i Stadium. Och där hände det. Vagnskrällets bakhjul gick sönder. Dubbelvagnens.

Det var ju nog mitt fel. Jag hitta inte hissen så tog rulltrapporna (fast den är smal så ryms den) men jag körde in den snett på nåt vis och hjulet gav upp. Hjulet under Arthur blev helt snett och vinglit och höll på att falla av. Och det låter kanske inte så farligt, men tänk er en vild ettåring, baby i vagnkass, en mega skötväska, en kass med sandlådsleksaker, en cykelhjälm och en 20 kg vagn utan ett bakhjul. Mina händer sku omöjligen ha räckt till. Som tur hölls hjulet på någorlunda när man körde rakt så jag kom faktiskt till Hagnäs torg före det föll av totalt (tog metron och miljoner hissar). Och sen kom Micke och möta just då Arthur for runt som ett yrväder och jag höll upp andra sidan på vagnen. Men jösses om det sku ha låssa i stan, var nog så orolig. Som tur vas Sander igen en toppen unge och sov genom allt.

Vaken natt?

Sander har idag bara sovit korta stunder och ätit typ en gång i timmen. Orsaken är att jag, och han, bara varit hemma och inne största delen av dagen. Och då sover han bara snuttar. Sen behövde jag lite luft och hela familjen gick ut halv 6 tiden och då somna en megatrött Sander. Han vakna före 8 och åt och somna om och blev bytt på och somna om. Så han tror väl då att det är natt, men om han börja natten halv 6 så kommer han ju att börja dagen mitt i natten. Jag tror jag kommer att vara trött imorgon, och Micke som börjar tidigt och kommer hem sent. Suck!

Dopfoton

Sander fick en så otroligt fin dopgåva. Foton från hans dag av Maria Hedengren.

Familjen
Sover så sött
Mmmm
Saftdrickning pågår
I gammelmormors famn o
Chill
Kvällsflaska av pappa
Att riva mammas hår är så tryggt och roligt
Shaun the sheep tittning när mamma och pappa städar undan
Love life

Mini med sin murre

Barn är olika

Nu har jag då fått det bevisat. Barn är olika. Jeee. Det är alltså inte mitt fel att Arthur har och har haft så otroligt svårt att somna (har nu och då tvekat).

Sander somna igår kväll helt själv utan att nån var i rummet och just somna han igen i vagnen där han legat en stund och tittat på en hängande leksak. Så nu gäller det ju då att stöda självsomnandet, och det sku nog vara mycket enklare om vi alla inte delade sovrum. Men ska försöka, sku nog underlätta så om ena sku ha lite lättare att somna.

Dopet

Arthur sku vara i mammas famn och så körde han på mig med sin traktor och trasla in motorcykeln i mitt halsband och drog mig i håret.

Min bästa familj!

Mat!

Nu är det dopat. Och det var nog jättelyckat, lite hektiskt bara. 4 börja det och 10 före 4 var jag i församlingslokalen och försökte få på klänningen samtidigt som jag försökte amma sovande Sander. Vi var de sista i kyrkan, men som tur börja det ju inte utan honom.

Sander sov genom allting, också fast prästen kasta kraftigt vatten över hela hans panna, och då menar jag spläääääsh, och sen sov han också största delen av festen. Prästen sa lite konstiga saker, men de berodde nog inte på vad jag sagt, han glömde (tro jag iaf) också fråga om vi vill att han upptas i den kristna tron, för det står att det hör till att man gör det och vi svara inget ja denhär gången (som med Arthur).

Sen var det kaffe och där var allmänt hössligt och jag hann inte prata med nån. Men allt var helt sjukt gott som vi hade, så då var det ju lyckat. Min bror hade lagat gravad lax och räksmörgåstårta, jag hade lagat pastasallad och så hade vi soltorkad tomat ciabatta med färskost. Sen var det ännu morotsrutor jag lagat och en gudomlig maränggräddtårta med chokladkräm och jordgubbar. Sen hade vi med duplon åt de små och det var nog så smart.

Gåvorna har vi inte ännu hunnit titta på men han fick massor av dem.

Sanders namn

Nu har då vår Sander ett officiellt namn:

Sander Johannes Lönnblad

Sander med sin famngudmor Lee

Och hur kom vi till det?

Sander:
Jag heter Alexandra och det gör typ alla i min släkt. Därför fundera vi på Alexander som andra namn, men då hade vi inget första. Micke tyckte också att det var bra som förnamn, men för mig var det för långt, det börja också på A (och ville inte ha två A barn) och blir lätt antingen Alex eller Sander (och jag vill ha namn som inte automatiskt blir smeknamn, dessutom vet jag många Alex). Men då när vi konstatera att det kan bli Sander så fastna det namnet och från typ vecka 30 har Sander varit Sander. Det är också i samma stil som Arthur: inte alltför vanligt men ändå inte megakonstigt, olika på olika språk och lika långt.

Johannes: För att inte binda oss till något system med andra namnet, ville jag ha nåt helt annat, nåt som inte leder till ett system. Jag har sen liten tyckt om namnet Johannes (men det är för långt som förnamn) och först hade Micke nåt emot det men sen när jag igen fråga så var det bra. Så sen gjorde vi bara ett snabbt beslut att det blir Johannes. Och det är ju så fint så.

Arthur utveckling

Min härliga söta gulliga omöjliga Arthur.

Snart är Arthur 1 och 9 och under de senaste veckorna har det hänt massor, sånadär viktiga saker som en mamma ska komma ihåg:

- Han vägrar bli matad. Nån sked/bit kan man få in ibland men annars äter han själv, oftast med händerna (fast han kan använda sked) och det är ett jäkla klott. Han älskar att klotta.

- Han har börjat säga saker, helt på riktigt säga saker. Jag var så oförberedd på det, hade slutat vänta på det ren. Mamma och pappa kom ganska samtidigt (och nu ropar han mamma, mamma, mamma!!! typ hela tiden) och så säger han bolla, buss, uts (som är antingen smuts/putsbil), kisi och så kan han en massa djurljud (han låter på¨riktigt som en hund och anka) och fordonsljud. Och allt har kommit först nu.

- Om jag inte var så lat och bekväm av mig sku han kunna vara blöjfri, och genast jag orkar så kommer han att vara det. Han håller sig 11-12 timmar under natten så har nu lämnat bort nattblöjan (dagssömnsblöjan har varit borta lääänge). Han brukar på natten visa/säga om det kommer men det är så sällan. Hemma har han aldrig blöja utan är helt naken och går då själv på pottan. Om han har byxor på händer det olyckor för han säger för sent, just då det händer. Han sku kunna hålla sig då vi är i parken, problemen är bara att ifall han sku få nöd så a) säger han för sent b) är han livrädd för riktig vessa (det måste alltså finnas potta) och c) jag kan inte lämna Sander och rusa på potta genast när han säger "kisi".
Men eftersom han är så problematisk när man ska klä på blöjan och nu när alla engångsblöjor är slut så tror jag att jag snart konstaterar att han får vara utan och hoppas det löser sig. Sku kanske vara bra med en liten potta i vagnen, men finns det små pottor?

Ofungernade hjärna och doptal

Min hjärna funkar inte riktigt som normalt. Den klarar av helt vardagliga saker och vardagliga diskussioner, men sen när den ska börja tänka och förklara, då blir det inte till nåt.

Vi hade samtal med prästen igår och han fråga vad jag ville för Sander i framtiden. Nå självklart att han är lycklig och mår bra i sig själv. Nå, hur ska vi göra det frågar prästen? Nå, det blev sen för krångligt och nu tror prästen typ att min princip är inga gränser och att han sak få göra dåliga saker. Fasar väldigt mycket för doptalet idag, men troligtvis går det som sist och jag fokuserar mera på Sander (och yrvädret Arthur) och hör inte ett ord av vad som sägs.

Ja, och orsaken till min nedsatta hjärnfunktion är ju sömnbrist och början på en flunssa med stockad näsa och snorig känsla.

Till murre

Min mamma är nog så toppen! Hon kom och tog med den förstfödde hem till sig i Pojo för natten. Om han var enda barnet sku det kännas hemskt, han är ju så liten än, men nu är det lite skönt. Jag kan tex. baka morotskakan för dopet ifred, sova längre än till 7, äta pizza klockan 8 på kvällen och prova blomkjolen utan att nån blir hysterisk.

Och han, ja han for så gärna iväg. Hoppa in i bilen och vinka glatt hej, hej. Han får ju se hunden, hunden Jigi ( eller iiiggiii som han säger), och äta russin och riskakor i bilen, och ha sin murre helt för sig själv.

Dagens parkobservationer

Vi ska ha dop på söndag och idag var jag med pojkarna och söka nyckeln till församlingshemmet. Dopet är i Johanneskyrkan (en helt megamega kyrka) så vi hängde i lite park före och efter där i närheten.

I den första lilla parken var det ett syskonpar på sådär 3 o 5. Deras barnflicka satt utanför parken och lyssna på musik. Arthur var det enda andra barnet där och de hade lite leksaker framme så han gick och ta av dem. Nå, det gilla ju inte då barnen. Fast de inte lekte med muminfiguren eller silen eller nåt annat och inte heller planera leka med dem så gick de genast till barntanten och skvallra att "han har min sak" och hon, hon sa att barnen sku säga att "kan du ge den tillbaka" åt Arthur. Vad har hänt med att dela med sig och låta andra leka med saker då man själv inte gör det?! Jag hade dessutom ren förklarat åt barnen att han inte tar den utan bara leker med den där. Nå, det var tydligen inte bra det. De borde inte ta ut sina leksaker.

I den andra parken hängde större barn från daghemmet zemigradzky och där var en lite ledsen flicka som stod i ett hörn. Dagtanten såg att hon var nere och satt henne i famnen och konstatera nåt i stil med att "du sku villa vara hemma med mamma" och flickan svara "joo" och så förklara tanten att "mamma måste jobba". Och då fick jag upp hoppet för dagis igen. Det var så fint ögonblick, den tanten brydde sig faktiskt om barnen och lät barnen känna sina känslor. Så nu har jag igen lite hopp för dagis.

Men ännu om dagis. I dagens hbl stod att 8% av dagisplatserna är kvälls- och nattplatser. Jag tycker det borde vara förbjudet med nattdagis, liksom uj vad hemskt. Och är det faktiskt så problematiskt att byta jobb att man måste ta till nattdagis? Finns det liksom ingen annan lösning? För inte kan det vara roligt att inte få sova hemma, det måste vara hemskt. Allt är ju så mycket värre på natten och kvällen.

En dag kvar

Nu är det bara en dag kvar. Imorgon kväll kommer Micke. Och jag känner att jag klarar det. Roligt har det INTE varit och Micke ska så få arbeta in dethär. För fast han sprungit i skogen och sovit i skogen på tunn tunna liggunderlag så är det nog jag som haft det tyngre. Det är nu bara så. Och jaa, jag har varit mycket bitter över att han for dit (för han sku ju ha kunnat låta bli!), men nu har han det över och nu är han lite högre och nöjd över det. Och jag, ja jag är en toppen fru som "lät" honom fara. Tycker bara lite synd om våra barn, har nog inte varit den bästa mamman hela tiden. Arthur har fått se alltför mycket på barnprogram (långt över den tillåtna en timmen) och ersättningsmängden för Sander har ökat när jag varit slut och det inte runnit ut tillräckligt snabbt.

Men jag har gjort mitt absolut, absolut bästa, så det måste jag ändå vara nöjd över.