Blyga barn

Jag har nu läst boken "Temperamentti-ihmisen yksilöllisyys" av Liisa Keltikangas-Järvinen. Och jag har nu mycket att säga. Först och främst är det inte vårt "fel" att Arthur är blyg, det är en del av hans temperament och troligtvis kommer han att vara försiktig i nya situationer/med nya människor hela sitt liv. (Blyghet är ett av de mest bestående temperamentdragen). Orsaken varför jag nämner att det sku vara nåns fel är att i vår kultur ses inte blyghet som en så värst positiv egenskap (vilket det t.ex. görs i vissa asiatiska kulturer). Men ändå så har rätt stor procent av den vita befolkningen just den temperament egenskapen.

" Kuten ujoutta käsittelevässä luvussa kerrotaan n. 25 %:lla valkoihoisista lapsista on syntyessään sellainen fysiologia, joka saa aikaan reaktioiden salpautumisen ja toiminnan estymisen  (alltså stress), kun lapsi joutuu tuntemattomaan paikkaan, tuntemattomaan tilanteeseen tai joutuu vastakkain tutemattomien ihmisten kanssa.  Keskimäärin 30-35 %:lla lapsista taas on syntymälahjanaan sellainen fysiologia, joka altistaa heidät lähestymään rohkeasti ja uteliaasti kaikkea uutta".

Det konstateras också att det är viktigt för föräldrar att känna till barnets temperament om barnet är blygt och ha självförtroende att stå upp för barnet eftersom den sociala pressen från omgivningen är stor. Många tycker ju t.ex. att barnet blivit bortskämt om det vill vara i famnen i nya situationer eller att barnet är för mammigt om det inte klarar av att börja dagis/klubben.

" Aikuseen takertuminen on siis lapsen selviytymiskeino, jonka avulla hän opettelee omaa selviytymistään. Jos se hänelle sallitaan, hän kehittyy tämän aikuisen antaman suojan avulla itsenäiseksi ja löytää omat keinonsa halitta pelottavia tilanteita. Jos sitä ei sallita, hän oppii kyllä selviytymään tilanteista ja kestämään ne, mutta hänelle ei samalla tavoin kehity optimaalisia keinoja uhkaavien tilanteiden hoitamiseksi, vaan tilanteet pelottavat häntä aina yhtä paljon." " Sosiaaliset estyneet ja ujot lapset käyttävät kuitenkin turvautumista aikuisiin selviytymiskeinonaan enemmän kuin muut lapset, ja se tulisi heille sallia".

Det som boken säger är att det viktiga med tanke på alla temperament är att omgivningen förstår och accepterar dem och stöder barnet och på ett mjukt sätt styr det i den önskade riktningen. Det är när omgivningen är oförstående för temperamentet som sen kan leda till oönskade "saker" senare. Så vid dagisstart skall föräldern sitta med det blyga barnet tills barnet är tillräckligt bekvämt för sig att bli där.

Om jag sku ha läst boken före Arthurs klubbstart så sku jag gjort på ett helt annat sätt. Alltså varit med honom från början, krävt att få vara det (för här rekommendera de att man genast går). Och enligt boken så är det inte så bra att vi avbröt klubben helt, utan jag borde bara ha suttit med där många gånger tills det blivit bekvämt. Men den första gången var så otroligt hemsk för Arthur och det satt såna spår så det sku ha krävts så mycket och så många gånger och var sku Sander ha varit. Men nu vet jag och nästa gång ska han lyckas och få positiv bild av sig själv.

En annan väldigt intressant aspekt gällande temperament är att regelbundenhet gällande sömn och mat hör till temperamentet och att det att barn vaknar ofta just har med temperament att göra. Och det att man sömnskolar (skrikskolar alltså) babyn och ger mat när man tycker att barnet borde äta orsakar stor stress för babyn och är inte alls bra. Babyn lär sig klara sig själv på natten om föräldern bestämmer att barnet måste sova själv på natten men det babyn lärt sig är att man inte bryr sig om att babyn har det dåligt. Dessutom påpekar hon att det att man har en fin och lugn kvällsritual inte nödvändigtvis påverkar hur mycket barnet senare vaknar, om barnet har sånt temperament så vaknar det ändå.

Väldigt intressant och nåt alla borde läsa. Önskar jag läst den genast med första barnet så sku jag inte ha trott att allt beror på föräldern och att man kan göra allt på rätt sätt. Barn är faktiskt olika och det beror på temperamentet.