Igår läste jag i hbl en artikel/intervju om en pappa och en mamma som skrivit en bok " När 2 blev 3". I artikeln konstaterar mamman följande:
"Barn har ett starkt band med de personer som ger det mest uppmärksamhet och fortfarande är det mammorna som är mest hemma med barnen i början. Hos oss var det pappan. Jag är också ganska trött på att höra om barn som vägrar ta flaska. Det är ljug. Inget barn svälter ihjäl om det inte ammas. Sedan är det en annan sak om man inte orkar ta fighten. Vissa barn har svåare än andra att välja ersättning framför bröstet, men alla gör det, säger hon " (Och hon är nu Johanna Ögren)
Det som jag svärtat är nåt som får mig så provocerad och att se så rött. För det är ett så otroligt korkat konstaterande i mina ögon.
Amning är ju det naturliga, det biologiska. Kvinnan bär barnet, föder barnet och ammar barnet. Så är det och det är nåt man inte kan ändra på. Det är sånt man borde utgå från och sen ändra på resten. Varför sku man måsta ta fighten med en baby som vill suga bröst och få bröstmjölken i sig? På alla andra plan ska man äta ekologiskt och undvika tillsatsämnen men sen ska man ändå truga i en baby nåt som innehåller allt möjligt när det naturligaste finns i bröstet. Och varför ska babyn måsta lida (nå, det svälter ju inte ihjäl...) bara för nån tycker att det är mera jämställt att ge ersättning från flaska. Och sen är nog attityden väldigt överlägsen "men alla gör det". Hur kan hon veta?! (Som sagt. Får mig jätteprovocerad hela grejen).
Och nu menar jag ju inte att alla ska amma, att det inte finns massa problem med amning, att ersättning är dåligt eller att det inte är jobbigt om barnet inte tar flaska. Min point är bara att attityden är fel. Ersättning från flaska borde inte ses som det bästa alternativet och det som man borde sträva efter. Man ska sträva efter en lyckad amning och sen få samhället/partern att stöda det på bästa möjliga sätt. Tycker jag. Och det önskar jag nog också att de flesta andra sku tycka.
9 kommentarer:
Såna där uttalanden är uttalanden som försöker göra om verkligheten. Det är en REALITET att kvinnor ammar, det är en REALITET att barn mår bra av att ammas och framför allt att amningen också fyller många funktioner för mamman. Till exempel: via amningen får man livmodern att snabbare dra ihop sej efter förlossningen, via amningen går mamman lättare ner de kilon hon samlat på sej under graviditeten, etc. Sen tror jag absolut att det är BRA för en nyfödding att det just ÄR bara en person som står för matandet, att det liksom gör världen lite mer förutsägbar och lättare att greppa. Pappan kan vara precis hur delaktig som helst i vården för det, han kan göra precis allt annat förutom själva ammandet. Vår äldre pojke som ammades mycket länge och mycket omsorgsfullt är SÅÅÅÅÅÅ papppas pojke, så man exkluderar VERKLIGEN inte pappan bara för att man bejakar amningen!
Exakt! Helt som att pappan kan vara med i förlossningen men inte föda!
Ni har sååå rätt. Jag blir så irriterad på att överdriva det där med jämställdhet.
tummen upp! ( för din reaktion då, inte hon i artikeln ;))
Är glad att det finns andra som ännu håller med. Allt hoppa är inte förlorat :)
Du (och ni andra hysteriska mammor) kanske ska ta och läsa artikeln lite noggrannare: "Daniel tog ut merparten av ledigheten medan Johanna, som för övrigt helammade tills Tage var fyra månader, jobbade hela det första året." Jag förstår det som att hon menar att efter dessa 4 mån av amning kan hon inte förstå varför inte barnet skulle kunna få ersättning från flaska, av tex. pappa. Hon skriver ingenstans att barn ska tas ifrån amning från födseln. Ni kan istället för att förfasa er och se rött av denna artikel faktiskt fundera på varför så få finska pappor är föräldralediga, själv, utan att mamman är med? Varför vill finska kvinnor "äga" allt som har med barnets första år att göra? Det handlar inte om jämställdhet (som ni för övrigt kan ta och fördjupa er lite mer i) för mig lika mycket som det handlar om barn rätt till att också vara med hemma med pappa en tid.
Tack för din kommentar Alexandra. Först vill jag säga att jag inte klassar mig som en hysterisk mamma, jag klara inte av att amma mitt andra barn ens i 4 månader så det är inte det det är frågan om. Det är attityden.
Därför är det inte ens relevant om hon ammat eller ej (fast i ärlighetens namn så hade jag nog missat det, stod det månne i artikeln?!) för frågan här var bara att amningen är det som stör och förstör allt för jämstäldheten. Och att man därför ska tvinga barn att ta flaskan.
Och min åsikt på det stora hela är att man ska göra det som lämpar sig för familjen bäst, familjen kommer alltid först, inte samhället och därför är jag inte så insatt på jämställdhet och med tanke på föräldraledigheter så är allas situation så olika.
Det stod i artikeln. Det jag ville säga var att boken, hennes blogg och tom just denna artikel bara handlade om amning en bråkdel av artikeln/boken. De lyfter upp en massa andra tänkbara frågor och amning är inte ens en av dem. Det handlade så mycket mer om pappans roll i föräldraskapet, varför pappor ofta blir liksom birollsinnehavare i familjen och varför det anses att mamman är den mest "lämpade" att ta hand om barnen under de första året. Det jag reagerade på i ditt inlägg var att du fastnade vid amnings-kommentaren, blev blind av ilska/upprördhet och läste inte artikeln med öppna ögon (så att du tom. missade att hon helammat i 4 mån som stod i denna korta artikel).Jag skulle vara uppriktigt intresserad att veta hur du tänker kring att det är just du som är hemma med barnen, inte Micke ? Och inte den ekonomiska delen, jag är också student och min man jobbar och han har varit 6 mån föräldraledig med första barnet och kommer nu vara det med det andra också. Medan jag studerar. Vi får spara in på vissa saker och har sparat pengar för detta, så att det ska vara möjligt. Så om man tar bort den ekonomiska biten, varför tror du att majoriteten av finska mammor stannar hemma medan papporna jobbar? Inkluderat dig själv. Detta är ingen anklagelse,alla gör som det passar dem bäst men är intresserad och vill försöka förstå varför det fortfarande är så i Finland (bor själv i Sverige). Har du läst andra inlägg som artikeln genererade? Här är några bra: http://charlottehitochdit.wordpress.com/2012/09/13/det-magiska-bandet-mellan-mor-och-barn-eller-hur-man-haller-kvinnor-hemma/
http://charlottehitochdit.wordpress.com/2012/09/14/en-jamstalldhetsskillnad-mellan-sverige-och-finland/
Det är bra att sådant lyfts fram och jag tror på dig om att det är helt nåt annat som hon egentligen vill lyfta fram än amning. Därför gav jag ingen recenssion om boken/henne/deras situation utan bara om det korkade uttalade som fick mig att se rött (och gjorde att jag stängde mina ögon och var väldigt fördomsfull). För som jag tycker är amning inte nåt man ska behöva påverka utan det ska få existera. Nåja.
Och ja. Varför jag är hemma med barnen. Arthur fyller just 3 så vi kan ta det i år.
År 1. Var självklart att jag var hemma och lyfte pengen eftersom jag tagit ut mina kandidatpapper och inte fundera på att fortsätta med mina studier utan sökte andra alternativ. Micke studera näst sista året på Arcada och var 3-4 dagar i veckan till skolan och korta dagar. Han var massor hemma (lika mycket som jag år 2, 3 och 4).
År 2. Börja jag studera. Micke studera också. Micke fick studiestöd, inte jag, så jag tog hemvårdsstödpengarna. Genom pusslande kunde vi ha Arthur hemma.
År 3. Då var jag ledig hela sommaren och skötte Sander babyn och Arthur. Micke var pappaledig 1 månad före han börja heltidjobba efter att han blivit klar med studierna. (Det att han var pappaledig före han börja jobbet gjorde också att vi gjorde enorm förlust när han sen var föräldraledig i någon vecka och tog ut extra som bara pappor får ta). På hösten när Sander var 4 månader fortsatte jag studierna och Micke höll ännu på med sitt heltidsjobb. Vi fick det igen ihoppusslat.
År 4. Har nu varit ledig sommaren och börjar i oktober mina sista kurser, skall också jobba lite vid sidan om då. Vi ska ännu pussla så att barnen kan vara hemma.
Man kan inte ta bort den ekonomiska biten i vårt fall. Vi sku inte ha någon inkomst om inte Micke jobbade eftersom jag valt att studera det jag gör (har liknande examen så får inga stöd). Jag sku helt bra kunna tänka att han sku sköta barnen om jag hade ett jobb att gå tillbaka till. (Men babyn vill jag sköta och ha nära, för det har jag burit på).
Och har faktiskt läst inläggen, men jag är inte någon jämställdhetskämpe så dethär är inte ett ämne jag brinner för. Tycker bara att man inte ska se amning som ett hinder för nåt. Amningen borde stödas och uppmuntras. Det tror jag på.
Skicka en kommentar