Sander är nu lite på 1 år och 4 månader. Och jag önskar ännu största delen av tiden att han sku bli äldre och bli lite mera förståndig. Jag förstår ju att så små inte fattar och jag kan leva med det, men jessus så jag blir irriterad på det ibland. Kanske det är för att jag vet att de i något skede börjar fatta nåt eller för att jag nuförtiden vill ha mera ordning hemma, eller så är det något annat. Men det är nog rätt fräckt mot Sander för stora delar av hans liv har jag väntat på att han sku växa och bli äldre. Jag ville att han sku kunna gå ute och sen vänta jag på att han inte sku gå sönder av Arthurs bus och så massa jag "väntat" på. Och nu har han nog uppfyllt det mesta så egentligen är han säkert nog i en bra ålder just nu. Bara han sku ha lite mindre upptäckarlust och vara lite mindre snabb, speciellt i köket. Genast vi kommer in eller inte har nåt att göra tar han pallen och styr den till köket och klättrar upp och gör nåt: drar ut allt vått ur diskhon, börjar såga bananer, smakar på nåt, drar ner nåt eller bara råddar till det.
Men sen å andra sidan så är han ju hållbar nu. Han och Arthur kan busa utan att nån går sönder. Sander förstår ibland vad man säger och till och med gör det. I klubben hämta en gång saxen när jag bad och så går han oftast på pottan när man säger. Och hans pottande här hemma går så bra. Hemma är han utan byxor och blöja och han går själv och kisa när han behöver. Arthur förde vi alltid på pottan när det verka vara dags men Sander sköter det helt själv. Ibland kommer det nån droppe nånstans men har inte torkat nån pöl på en tid ren (förutom igår då han själv gick och tömma pottan när ingen märkt att han kisa). Att kakka på pottan kräver att man sitter brevid honom och ser till att Arthur inte stör för Sander behöver ro för det. Ofta kommer det ännu kakka i blöjan när man är ute. Pottan står i vardagsrummet framför tv:n.
Han har också börjat kunna pyssla. Tror jag i alla fall. Han äter inte mera upp all modellera och förstår nu att han inte får (men tror nog ännu att han gör det i smyg). Han tycker om att höra sagor och orkar till och med med liknanande sagor som jag läser åt Arthur bara man läser dem lite snabbare. Han springer snabbt ute och orkar gå långt (en annan sak om han sen vill gå åt samma håll som alla andra). Han har samma rytm som Arthur och de har jätteroligt tillsammans (förutom då vi är mycket inne och de bara strider om samma saker).
Jo, så det blir nog lättare med tiden, fast jag hela tiden tror att "oj nej vilken jobbig ålder".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar