Julfiilis och minnen

Kom igår på att mina stackars barn inte fått höra nån julmusik. Så jag börja sjunga (Arthur försökte nog stoppa mig...) . Och sen började jag minnas tillbaka i tiden.

När jag gick på åttan/nian i högstadiet och var med i Karis-Pojo Lucia sjöng jag och Lee ett solo framför hela skolan . Och det lät så hemskt och jag fattar inte hur vi gick med på det. Intalar mig själv att jag miste min sångröst efter att jag var i Ecuador men tror inte att fallet var så. Och solot vi sjöng var skitsvårt och sen var iaf jag helt jätte, jättenervös över att stå framför högstadiet och gymnasiet (blev just då i det skedet när vi sjöng och rösten bar inte alls). Sången var min favoritsång, som ännu idag också är min favoritjulsång, julen är här, men slutet som börjar med "giiiiv oss av den frid som rår...." är så svårt.

Nåja. Det var roligt att vara med i luciatåget, vi gick runt hela dagen till skolor och åldringshem. Så hade vi med oss skolans, milt sagt, konstiga, religionslärare som spela gitarr. Kommer ännu ihåg hur glada vissa åldringar blev.

Sen har jag också en julfest i skolan uppträtt med nån dans, det måste varit på åttan det. Vi var 5 flickor och den ena ville vara i huvudrollen så vi andra hade på oss stora mansskjortor och hängiga byxor medan hon hade tighta kläder. Vi träna typ hela hösten och sen ändra vi oss på slutet och sku slutligen skita i allt. Det resultatet var inte heller det bästa och har ingen aning om vare sig låt eller rörelser.