Vi var ju då när Sander var 4 veckor och Arthur 1 år 8 månader. 1000 gånger lättare än nu. Nu med Sander snart 8 månader var det inte lika lätt. Sander sku bara krypa och stå och enda stället han var nöjd på var hytten när han bara fick fara som han ville. Att sitta i restaurang, gå i Stockholm/butiker var halvt omöjligt för han sku inte vara i vagnen/matstolen utan ville helst bara krypa och gå mot allt. Arthur var lite trött och var inte heller alltid så samarbetvillig (fast han var nog superduktig). Sen hade vi ju bara en enkel resevagn och en massa butikskassar...
Och igår efter middagen blev jag i hytten med barnen, från typ 8 framåt, de var så trötta att det skulle inte ha blivit nåt att vara utanför med dem. 11 somna mina änglar och då satt jag själv nästan och grät för hela nattningen var så hopplös. Arthur somnar inte före Sander och Sander sku inte somna, speciellt inte då Arthur bara prata och tände lampan och titta ut genom fönstret.
Och jag som varit helt lugn med tanke på Egypten fasar nu för resan. Att ha Sander i famnen i 5 timmar kommer inte alls att vara så lätt som jag hade tänkt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar