MEN. Det att man planerar att förkorta hemvårdsstödet till endast två år får mig att se så rött. Det är bara så fel på alla sätt och implikationerna av det är svåra att förutspå. För det första tror jag inte att det får mammorna snabbare tillbaka i arbetslivet. Jag sku inte börja jobba då fast jag måste utan säkert sluta jobba eller tvinga min partner sluta. Var sku man ta alla dagisplatser ifrån? Det är ju nu ren knappt om dem typ allestans, också här i Lojo. Varifrån får man utrymmen och behörig personal? Hur mycket mera kostar sen inte det också om man tar i beaktandet att mamman betalar skatt när hon jobbar. Borde inte det stödas att man har barnet hemma?!
Och sen om man tänker på barnen. Om man nu nån gång sku göra det. Med min erfarenhet av en två-åring så sku jag säga att han inte var redo som två-åring att börja dagis. Han kunde ju inte ens prata då. Det kom ju just också ut en bok om dagis och den lär väl inte ska hylla det till skyarna, i den form det nu ordnas. Stora grupper kan inte vara idealet för små, små barn. Inte heller långa dagar, och hur lätt är det nu sen att få halvdagsjobb?!
Och summan är ju rätt liten, 300 euro. För oss har det en skillnad. En stor skillnad. Troligen sku vi kunna klara oss utan den men då sku nog livskvaliteten minska avsevärt. Och dagis kostar ju avsevärt mycket mera för samhället, också då man räknar in skattekostnaderna staten får när mamman jobbar. Sen är hemvårdsstödet också mera än bara pengar, det är nåt från samhällets sida som visar att det är okej att vara hemma tills barnet är tre om det är vad man vill. Och det tycker jag att är ännu viktigare än summan. Jag sku så vela att barnen sku få vara barn då de är små och få vara det i en lugn och trygg miljö, där det inte finns en massa stress och olika vuxna och långa dagar borta där man måste vara duktig.
Senare: Jag har varit för samlingspartiet och mot centern och tyckt att Kiviniemi varit ute och seglat. Men i dethär instämmer jag fullsändigt. Denhär frågan kan mycket väl omvärdera för vilket parti jag röstar på i höstens kommunalval (för nu är de väl i höst, eller är det nästa år?!)
6 kommentarer:
Instämmer till hundra procent! Det här är fel ställe att spara. Oerhört kortsiktigt. För att få samhället att fungera måste man prioritera barnen, ju.
Ja för vad är sen de långsiktiga följderna. Inte tror jag att det är skadligt att var på bra dagis i dagens läge, men vad sen när grupperna blir ännu större, det finns ännu mindre personal och alla är ännu mera stressade. Och det finns ju undersökningar som visar nåt i stil med att dagsibarn är mindre stresståliga, så det betyder ju att alla blir galna, burn-out, sinnessjuka sen efter 30 år. Nå, kanske inte alla, men flera.
Det är verkligen en gåta hur de räknar. Undrar om man skulle få behålla sitt jobb om man tog tjänsteledigt för att vara hemma med barnet sen ett år till utan Kela-pengar. Knappast. Och där har man först en kvinnofälla sen: Kom tillbaka efter två år, annars blir du av med jobbet!
Ja jessus, det så bakvänt! Vår tvååring är nog inte helt redo för dagis än han heller, även om jag börjar ana att han kanske skulle kunna trivas utan mamma en stund. Men nej det får bara inte gå igenom! För nog spelar 300 euro en ganska stor roll ändå!
Sådär 2-3 timmar sku säkert passa en 2 åring bra.
Situationdsikataren: Det är så jag antagit att de menar, och då så lir det ju lätt att man slutar och inte jobbar alls...
Skicka en kommentar