Jag har nån vårkris tror jag. Eller så är jag bara slut. Idag hade jag sista tenten för våren, nu är det bara slutarbete som gäller ända tills oktober. Då har jag 4 kurser och sen är studierna på Arcada slut. Sen är det bara 20 veckor praktik kvar....
Men jag är så irriterad. Jag ifrågasätter mitt föräldraskap och tycker att jag alltför ofta blir irriterad. Jag är så trött på Arthurs eviga gnällande (Arthur kaka, Arthur tv, Arthur bulla, Arthur någo... non-stop) och Sanders ylande. Han ylar hela tiden. Antingen ska han i famnen eller så skuffar Arthur honom eller så stiger han upp under bordet och slår huvudet. Och jag förstår allt så bra och jag vill vara dendär förstånde lugna, närvarande föräldern. En sån som jag också tycker att alla andra ska vara. Jag vill inte vara en sån som på alla sätt måste hålla sig själv lugn och som ryter till åt Arthur när han för hundrade gången skuffar omkull Sander (nå kanske femte). Jag borde ju bara vara där och övervaka dem hela tiden och Arthur vill bara ha uppmärksamhet, men att orka med det.
Det är väl orken som är slut. Har läst mycket tent och städat. Städa, städa hela tiden. Dag ut, dag in. Jag vill bort. Nån liten resa. Nåt lite annarluda. Sku gärna få kaffegäster, då sku jag gärna städa. Men nu städar jag bordet 5 gånger i dagen och det är ett bombnedslag varje gång. Känns hopplöst. Börjar föda mina barn på välling snart.
Nå. Jag vårkrisar. Måste nog ta upp mig snart för dethär känns inte roligt. Jag vill glädjas över mina söta barn. Sander som kan gå själv ute och Arthur som så sött pussar honom när han är lessen. Eller när Sander gick fram till Arthur och krama (bortsett från att det sluta med att Sander föll in i väggen och slog huvudet och Arthur låg på). Måste börja fokusera på det positiva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar