Få ut min aggression

Har just varit på påskkaffe och födelsedagsfest hos min kusin. Början var jätterolig och det bjöds på helt mega, mega gott att äta. Men. Sen börjades det jomsas och förklaras och jessus jag blir störd på det. Förstås gällde det ju Arthur. Allt sku nu bli fel med honom. Han blir för bortskämd, han blir förstörd och liknande var vad vi fick höra.

Arthur vakna kvart före 3 från sin tupplur. Klockan 5 sku vi vara där och vi starta 4. Hade tänkt att Arthur sku somna i bilen för den tiden sover han vanligtvis sin tredje tupplur. Nå, han somna aldrig. Så när vi kom dit hade han varit vaken över 2 timmar och då är han ren jättetrött. Där hade jag honom största delen av tiden i famnen och var i närheten om jag inte hade. Han var trött och om han sku bli gnällig så sku jag vara i närheten och kunna göra något åt saken. Dessutom känner han sig tryggast med mig när han är trött och gnällig. Och det är ju helt normalt enligt anknytningsteori. Det är liksom hälsosamt om barnet vid 6 månaders ålder knytit an till en av föräldrarna. Och dessa barn blir sen i framtiden självsäkra trygga barn om man följer den teorin. Men nej. Här var det fel att jag tog honom av min mamma när han gnällde och hade varit vaken 4 timmar. Det var fel att han inte kunde fara och flänga och vara för sig själv så som barn som är åtminstone 1 år äldre än honom. Han behöver absolut ett syskon nu för han blir så bortskämd med uppmärksamhet och kärlek. Jag blir helt förstörd när jag är så inne i honom. Ja. Jag ha fått höra mycket.

Tänker absolut inte ändra vad jag gör, jag tror ju på det. När han är redo att vara självständig så är han det, före det tänker jag vara där för honom. Och jag är ju den som kan läsa hans signaler bäst. Visst litar jag på andra, men inte vet andra vad han vill. Sen när han kan prata eller peka eller nåt, så då ja. Blir bara så lessen. Varför ska jag måsta förklara mig? Och varför ska man måsta tro att en 6 månaders baby ska vara så självständig och kunna hoppa från famn till famn när han dessutom är trött. Blä.

Trots att Arthur var trött som bara den så var han världens solstråle, och gnällde bara lite i slute när mamma sku envisas att hålla honom. Vi bestämde sen att för Arthurs skull starta hem ren kvart över 7, när han varit vaken 4,5h, och han somna på 2 minuter i bilen. Sötis.

Smaka på sin sko. Födelsedagsbarne hade också köpt lite piltti aruinkoinen åt de små gästerna, istället för tårta. Så sött så.