Livsfaran

Har klättrat upp längs med pappas ben och tagit sig och stå

Denhär lilla ungen är nu officiellt en livsfara för sig själv. Allt som är på en höjd av sådär 20-30cm ska han klättra upp på och så stiger han upp och vinglar, sen kan han när som helst släppa taget och fattar inte alls att det är farligt. Därför har vi nu sänkt ner sängen, han sku ju annars kunna vakna, komma upp och skuffa sig över kanten utan att man märker (tror inte att det sku hända men möjligt är det ju) så nu sover han nästan på golvet och oj vad jag saknar honom.

Hans säng har varit helt fast vid vår, på min sida, och vi har förr varit på samma höjd, men nu är han så lågt ner. Älskar denhär ungen så löjligt mycket. Helt sjukt. När jag ser på videosnuttar med honom blir jag riktigt varm och jätteglad, och när han skrattar eller är glad är jag jätteglad inuti. Eller att se på när han sover så fridfullt...Så härlig känsla. Och fast jag i början ren älska honom massor så ha det nog bara blivit starkare med tiden, helt oförklarlig känsla. Är så överlycklig över att ha fått honom i mitt liv. Härligt, härlit.