Första gången utan oss

Idag är en stor dag i mitt liv som mamma. Arthur ska första gången för en längre tid vara med nån som inte är hans förälder. Jag och Micke ska gå på Playme och min mamma kommer och se efter Arthur. Vi går på dagsföreställningen för kvällen är ju ändå lite mera kritisk för småbarn som första gången är utan föräldrarna. Nu kan man ju tycka att detta inte är nån big deal och det är det ju egentligen inte, men för att senare förstå vad det är som är oroande och kritsikt kommer här nu en lista:

- Arthur är hungrig utanför mattid och mamma förstår inte det och så går han hungrig. Jag tycker själv det är så äckligt att var hungrig så om jag ens lite tror att Arthur är det så får han mat. Nå troligtvis räknar nog min mamma också ut det. Och som minne för famtiden: Inatt sov han utan mat och vakna bara en gång, klockan 12, och då kom han till vår säng. Halv 7 vakna han glad och nöjd för moron.

- Arthur faller och slår sig och får ont. Väldigt sannolikt scenario om mamma inte är tillräckligt snabb. Igår när han själv försökte komma ner från stående så landa han pladask på ansiktet (fattar inte varför han inte to emot med händerna men jag fick halvt tag i hans ansikte). Tog genast upp honom i famnen och i med tutten och när jag titta på honom rann bara blodet ner på hakan och det var massor. Klara inte av att titta så som tur var Micke hemma. Han hade slagit de undre tänderna i övre läppen och fått ett sår. Nu ser hans övre tandrad också helt missfärgad ut. Den är blå och så kommer det ut lite tänder där, men ett rejält slag har den också fått. Hoppas att det blir bra av sig själv.

- Arthur tror att han blivit övergiven. Ytterst osannolikt.

Så nu har jag behandlat dethär och ska ta och njuta av lite tumistide med Micke. Och en bra teater.

Här var mitt och Mickes liv väldigt annarlunda, och det är drygt ett år sedan. På vår bröllopsresa på Maldiverna. Då hade vi bara tumistid och fast lilla Arthur ren då var i magen så hade vi nog ingen aning om hur det sku blir.