Hur glömsk får man vara?!

Jag. Ännu munter och glad fast jag är trött. Efter beöket var jag nog inte nåndera.
Sander sov länge.
Arthur. Just före olyckan. Kanske om jag sku ha fota mindre och sett mer på honom sku det inte ha skett.
Påväg till kassan med traumatiserat byxlöst barn...

...och ett passligt litet lass. Här är badrumsmöbler, sovrumshyllor och skrivbord+hylla. Undrar när nån ska hinna bygga upp det.

Idag har vi varit i Ikea. På vägen dit konstatera vi att vi glömt bytesbyxor åt Arthur (för ibland händer det ju olyckor) och barnkopplet. Jag var trött. Hade varit upp sådär 10 gånger med en stånkande Sander som slutligen vakna 6. Sen klämde han helt röd i ansiktet ut skitet och allt blev bättre.

Nåja. Back to Ikea. Vi hade kollat in pax skåpen och expedit hyllan och Micke var och köpa köttbullar medan jag tog bord och Arthur gick till lekhörnan. Så sa han kisi, kisi och stod bredbent och det bara droppa ner mellan benen. Och då sku jag bara ha kunna lägga ner mig på golvet och gråta. Gråta tills nån god fe kom och hjälpa mig. Men jag gjorde inte det. Vände istället ut och in på hela skötväskan och hitta inget som kunde funka som byxor, hitta som tur en stor blöja så fick bort hans våta byxor, kalsonger och sockor och på en blöja (annars sku han ju ha varit helt naken!). I 1½ timme har sen Arthur varit byxlös i Ikea för det sku inte ha varit nån ide att fara hem mera. Men jag tror han blev lite snopen/deppig för efter det blev han så omöjlig, sku endast vara i famnen och tjöt som en stucken gris när jag försökte få honom att hållas i bärväskan/kundvagnen. Jag kände mig skit. Borde ju ha gått på pottan före maten, så som vi gör hemma. Han hade ju så roligt att han inte kommer ihåg. Han är ju inte ens två. Och sen måste han vara byxlös (skolös också till först eftersom de blev fuktiga) resten av tiden. Stackarn. Sen måste han ännu sitta byxlös ute i kylan när vi packade den hyrda paketbilen. Liten, liten stackare. Och sen så sku vi ju aldrig vara Ikea familjen med skrikande barn. Nej, nej.

Och sen spydde ju Sander försås upp sin mat och då hade jag använt den enda trasan till att torka kiss. Det med jättelyckat.

Och jag vet inte ens egentligen vad vi köpt. Om vi lyckats plocka alla rätt delar i rätt storlekar och färger från rätt hyllor så då är det nog ett under för lådor hade vi helt sjukt massa av och det var ju nog lite kaotiskt med en yrande Arthur (i nåt skede satt vi våta skor på så att han kunde springa byxlös och vara lite nöjdare).