Sander har börjat främja mot alla för honom främmande människor. Det var inte roligt att fara till skolan idag och lämna en sovande Sander med min mamma. Som tur har han Arthur.
Sen köpte jag dödsskalle kalsonger åt Arthur och jag hatar allt med dödsskallar. Men Arthur sprang som en yr höna i butiken så jag hann inte riktigt se vad jag köpte.
Vi laga stekta äpplen (med lite vaniljglass) till mellanmål. Arthur bestämde sig för att hjälpa till och häva in en stor näve purjolök. Roligt. Speciellt då jag skurit den i små, små bitar.
Jag är som en gammal gramofonskiva som upprepar sig hela tiden och det har ingen effekt på min söta förstfödde. "Gå på pottan, rita bara på papper, sitt på stolen, kom nu, vänta, nu går vi och tvättar tänderna, tvätta händerna, sitt stilla..." Jo. Sku vara roligt om han ens låtsades höra nåt. Måst köpa nån bok som förklarar två-åringars beteende och hjälper mig förbi dethär. Nåt tips?
Sen har han lärt sig säga nåt i stol med bort. Och nu ska allt bort. Kläder, saker, människor. Bara bort. Också det roligt.
3 kommentarer:
Känner så igen det där tjatandet! Det kanske inte hjälper mot tvååringens beteende, men tyckte att Jesper Juuls bok Ditt kompetenta barn ändå öppnade mina ögon för mitt tjatande - en del av det är ju varken effektivt eller konstruktivt.
Tror jag titta i den för ett år sen men sku kanske vara dags för en ny titt. Känns som att mitt ända alternativ ibland är att tjata om händerna är upptagna med nåt annat, sku kanske vara bättre att låta bli...
Nå nog blir det ju en hel del tjat ändå, ibland får man ju bara lov att upprepa vissa detaljer in i det oändliga... :D
Skicka en kommentar