Tröttheten och springmannen

Igår var jag helt sinnessjuk slut, så trött och helt matt i kroppen. Sku helst ha legat i sängen hela dagen och tyckt synd om mig själv. Blev inte bättre av att jag och Micke gräla hela morgonen om hur mycket fel det är på den andra, typ. Så gårdagen var bara negativ och skit. Det fanns inget som kunde rädda den, inte ens skola och middag på restaurang med trevliga kompisar. Jag var bara så otroligt, otroligt trött. Så jag gick och sova med barnen som båda sku vara så nära, så nära sin mamma som varit borta i hela 6 timmar. 9 somna jag och Micke lova stiga upp med Sander som vanligtvis vaknar halv 7. Idag vakna han 20 före 8. Typiskt. Och på natten var det 2, halv 4, halv 5, kvart över 5, kvart över 6 som jag var upp med honom och gav mat (vad är liksom problemet?!?! nu fick han majsvälling till natten så hoppas han sku skippa första måltiden och äta ordentligt på andra för nu drar han typ 40 ml på första. Säkert får han nu sjuk mage och skriker hela natten istället. Och jag är nog rätt anti-välling, men här i Finland ska man först ge gröt vid 5 månader och Sander är bara 4, så därför får han nu välling först. Långt parentes ). Men idag har jag ändå varit som en ny männsika. Utvilad och pigg.

Och jag som sku vara den lugna och sansade mamman som inte höjde rösten åt sina barn. Nåja. Det är rätt svårt med en härlig snart två-åring som gör vad han vill och tycker. Idag har jag blivit arg på honom för följande:
-Han fick gå brevid vagnen till butiken, men sku hela tiden springa ut på cykelvägen och höll på att bli överkörd av cyklar. Hota sätta honom i vagnen igen.
-Han sku hoppa ner från alla små höjder och sen plötsligt börja han bara tjattrande springa rakt ut mot vägen. Jag skrek och fick dumpa vagnen och Sander och springa efter.
-I kassan i Sokos sprang han igen iväg nånstans bakom en knut så att jag måste lämna allt och jaga honom. Igen. Jag var inte glad.
-Sen sku han å kisa men då bestämde han igen sig för att springa iväg. Skrattandes. Jag höll på att bli galen.
-Sen blev jag också rätt arg när han för fjärde gången (fjärde som i 4!) fällde ut sitt mjölkglas. Och det var ju inte på flit men han sku kunna vara lite försiktigare och lugnare.