Dethär är definitivt en gnällblogg nuförtiden, men jag måste ju ta ut mitt gnäll nånstans och då är bloggen bäst.
Egentligen så älskar jag mitt liv så som det är just nu. Jag älskar mina barn och jag älskar min man. Jag är glad över att jag kan/får studera och göra sånt som intresserar mig. Jag är jättenöjd över vårt lägenhetsköp och planerar att flytta in dit så snabbt som möjligt. Allt är liksom helt jättebra egentligen.
Men. Det är brist på tid. Skulle behöva massa flera timmar i dygnet. Sku villa att Micke sku vara mera med oss och att vi alla sku kunna vara tillsammans lite mera. Nu är nåndera med barnen och den andra gör sitt (jobbar, studerar, remontar). Just nu sku jag behöva en kort paus från barnen (och det får jag ju egentligen nu, så länge båda sover samtidigt) och sku gärna se att nån annan sku strida med Sander på nättern/vid insomning. Han har haft helt grymma nätter på sista tiden. Det är inte mera ätande som är störande utan det att han börjar grymta och stöna och prutta och gnyla efter att han ätit, och så ska han vaggas igen och sen fortsätter det när man sätter ner honom. Sen ska han också sova på mage, tror han, men sen på magen ska han ändå bara titta/spotta ut titten/bli arg/don't know what... Inatt hitta jag på nåt konstigt rumpgung som hjälpte, baka liksom bulla med hans rumpa så att han skumpa och så kunde han sen lugna sig. Nå, inatt får Micke ta natten eftersom han sov i Lojo förra natten. Fast han tog ju den å på lördag och då var jag helt lika mycket vaken/uppe som vanligt.
Sen är det skolan jag sku villa hinna med, det är ju så intressant. Och lägenhetsprojektet. Badrummet är nu rivet och vi borde bestämma kakel och hitta nåt vettigt spegelskåp i vettig prisklass. Sen ska badrumsmöblerna byggas upp och likaså klädskåpet i sovrummet. Ja och så ska ännu ett par väggar målas. Det ska vi försöka få gjort på söndag före Mickes jobb, mamma sku ta barnen. Och på söndag fyller jag ju 26 och på lördag har vi kalas för Arthur som blir två. Men på förmiddagen måste jag skriva på hemtent så hinner nog inte baka nåt, har funderat på glassbar. Men till butiken måste ju nån hinna, och det är så svårt för mig att köpa större mängder, ska ju ren ha upp vagnkass, Arthur, skötväska och sen ryms bara en liten kass till. Och Sander börjar växa ur vagnkassen men så länge vi bor här måste han vara i den. Har funderat att vi sku flytta om 2½ vecka då är Micke ledig 3 dagar, bara badrummet sku vara nästan klart då. Borde väl börja packa nåt och komma ihåg att säga upp denhär lägenheten. Och sen måste vi komma ihåg att söka pass åt Sander ännu när vi bor här. Aaah. Behöver mera tid.
5 kommentarer:
Huhhuh, tappade andan halvvägs! Kolla med rådgivningens hemhjälp, kanske det skulle vara till nån hjälp om någon utomstående skulle avlasta dig några timmar i veckan?
eller finns det en möjlighet att helt medvetet och aktivt välja bort något av det ni gör nu? downshifta lite här och där?
Eva: Tack för tanken, men egentligen är denhär sinnessjukheten en enmånadsgrej. Har sagt att oktober -11 kommer att vara den jobbigaste månaden i mitt liv. Men sen när vi flyttat så borde det lätta lite, vi kommer att ha mera tid tillsammans när Mickes arbetsresor är kortare och min mamma bor närmare. Sen kommer Sander hoppeligen snart också att sova bättre, hoppas och tror på tänder, då är det iaf övergående.
Linn:Absolut, eller det har vi nog gjort nu så långt det går. I nästa period har jag en kurs mindre än planerat. Och fast jag tänkt att jag inte sku studera om det blir jobbigt/krångligt så kan jag nog nu inte tänka mig att sluta helt, trivs så bra med det. Vi kanske inte borde ha fixat så mycket i huset (att riva bort tapet har tagit helt sjukt länge!) men sen så har vi det jort nu och har det just som vi vill ha.
Oj, jag blir nog också alldeles matt. Hoppas för er skull att det verkligen är en enmånadsgrej! Önskar dej styrka och ork!
Sus: Ja, det blir ju så lätt att man bara fortsätter och tycker att det är normalt med hektisk tidtabell. Och sen borde man ju inte stressa utan hålla sig lugn och inte ta åt sig alltför mycket på en gång, men det är svårt när allt virrar på i huvudet.
Skicka en kommentar