Nu har Sander och Arthur hittat varann. Arthur har börjat "leka" med honom och sitter och fejkskrattar å så tjattrar Sander till svar. Eller så kör han bil framför Sander (eller på) och Sander följer med med stora ögon. Det är också så härligt att se. Och fast det är obekvämt för Sander så stirrar han bara med stora ögon på Arthur och är hur nöjd som helst.
Sander fick en ny egen varm dräkt. Konstatera just att alla barnkläder jag köper är randiga, jag måste gilla ränder. Men dethär var en dyr dräkt för mig (19 €) och jag stör mig på att jag köpte den. På den pojkfärgade dräkten står det cool och på den flickfärgade cute. Och det är så fel! Sku inte ha bordat sätta pengar på att understöda sånt. Men den verka så mysig och skön och bra för svalare golv.
Och ibland är allt bara så härligt, mysigt och välfungerande att det inte är klokt. Idag borde jag ju vara världens tröttaste och gnälligaste (somna 12 och steg upp 7, däremellan har jag putsat uppspydd mjölk, matat 3 gånger, vaggat sådär 3 gånger, lyft Arthur till vår säng när han kisat ner den (måste ha nåt att göra med de 3 päronen han åt igår kväll, frukt gör tydligen att det kommer så mycket mer än vanligt och så kisar han i sängen) och räddat Arthur från att falla ur vår säng).
Nåja, men jag är det inte. Allt är bara så fint och harmoniskt idag. Och vi hade en så fin stund idag. Jag och Arthur satt på en bänk i parken 9.20 med varsitt äppel i handen. Äppel som vi köpt från torget i en papperspåse. Sander sov brevid i vagnen. Och vi satt tyst och åt våra äppel och titta omkring. Det var så lugnt och fridfullt. Så stressfritt.
Och fast jag ibland blivit arg på Arthur (när han mosa banan in i Sanders ersättningspulver och när han bestämde sig för att springa iväg när vi sku gå över vägen) så har jag genast kunna återgå till ett härligt lugn. Sånahär stunder är de absolut bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar