På förmiddagen var vi ut och det var så skönt nu när det bara var -8. I lekplatsen var också dagisbarn och de hade tydligen varit inne i två veckor, och det märktes, de var helt hyper! När vi sku komma in fick Arthur ett roligt kort litet utbrott. Han gick i en cirkel och stampa och kasta sig framåt och låg på mage och sku äta av den smutsiga asfalten.
Efter lunch laga vi glasyr till morotskaka. Arthur stod på govlet och gnällde och hacka mig varje gång jag stängde av vispeln och jag förstod inget. Nå, slutligen fatta jag med. Han sku slicka vispeln och han trodde jag var klar varje gång jag satt i nåt nytt. Kanske inte så smart att låta honom slicka visplarna...
Nu vilar han, jag har ombokat en munhygiensittid och fick den till 27.4, 6 dagar före beräknad födsel. Tror jag mot slute kommer att önska att jag missar den tiden. Nå, nu borde jag fokusera på rysk kultur, och på eftermiddagen kommer 5 små lekkompisar med mammor till oss.
måndag, februari 28
söndag, februari 27
Vår förmiddag
Idag har vi småbarnsbruncaht hos oss. Och vi har alltför litet bord, men det var roligt. Eftersom vi hade gäster så hade Arthur kalsonger på sig, men han har inte riktigt hiffat att det är skillnad på kalsong och blöja, så brunchen börja med ett torka kiss (efter det hade han naken nedredel och sprang 2 gånger bort från leken för att gå på pottan). Micke hitta inte heller stekspaden för att vända äggen, vi har två, för Arthur har gömt dem nånstan på ett väldigt bra ställe, så det blev roliga ägg.
Men alla blev mätta och trötta så nu ska vi vila och på eftermiddagen ska vi till svärföräldrarna och äta.
lördag, februari 26
Förlossningsplaner
Micke fråga mig idag om jag fasar för förlossningen. Och mitt helt ärliga svar är att nej, jag ser så jättemycket framemot det.
Ända problemet är ju då att jag inte alls är förberedd och öppen på att nåt sku gå så som jag INTE tänkt. Jag har tänkt föda om 9 veckor, kring 1 maj och jag ska absolut föda nedre vägen och allt ska gå lite liknande som sist. Så många andra alternativ finns inte i min värld just nu.
Men denhär gången sku jag villa göra det naturligt. Jag vill så känna min kropps styrka. Jag vet att min kropp klarar av det och jag måste bara hållas stark och stå på mig. Problemet är ju att jag vet nu hur effektivt epidural är (tog det sist, efter att jag förklarat åt Micke att jag nog sku klara mig utan, men att jag inte orkar mera och vill vila) och sen när det gör ont, så vill jag ha bort det. Kommer ihåg hur jag bara spände hela kroppen när värken kom, den drog mig helt med sig. Men denhär gången sku jag bara villa gå med i flödet, låta min kropp spänna sig och överleva varje värk. Sist var det fråga om 3 timmar med epidural. 3 timmar ska jag nog klara. Jag vill gärna ta ett bad igen och sen sku jag villa gå mycket och ha nåt att luta mot. Jomppabollen var också bra. Jag vill skrika och vråla och föda så som det alltid gjorts. Jag vill lyssna på min kropp och jag vill känna krystvärkar (gjorde det inte sist), sen vill jag göra det kroppen säger att jag ska göra och inte vad nån annan tycker, typ med tanke på ställning att föda i.
Micke ska vara där och stöda mig, och det är han som ska säga att jag klarar det hela vägen till slut. Jag vet mig själv så bra (sku inte fråga kön, gjorde det ändå) att när det gör ont så vill jag bara ha bort det. Så han måste övertyga mig. Jag vill så gärna uppleva det utan epidural. Så jättejätte gärna. Och jag vet att jag kan. Sen ska Micke också filma nån snutt, också helst när babyn kommer. Vill så gärna se det senare, veta hurdana krafter det är frågan om.
Jag vill alltså ha en förlossning där jag är klar i knoppen och hänger med, jag vill godkänna allt som görs. Jag önskar att den börjar på morgonnatten med värkar som rätt snabbt blir regelbundna (inte som sist då jag hade värkar i två nätter och den andra natten så kraftiga att jag inte kunde sova men de kom bara med 10 minuter mellanrum) och så vill jag föda nångång på eftemiddagen. Vill inte vara trött när jag gör det. (Om något sku gå snett vill jag att man genast gör nåt för babyn och isåfall snittar upp mig, i ett sånt skede behöver jag inte mera ha koll, bara inget sku hända åt babyn.)
Sen tror jag att jag själv vill bli med babyn för ett dygn på sjukhuset. Samla lite krafter och sen komma hem nästa dag till Arthur och Micke. Tror att det är onödigt för Arthur att överhuvudtaget komma till sjukhuset, han sku ändå inte förstå och tycka att det är ledsamt när mamma blir där.
Nu ska jag då bara läsa om fördelar med naturlig förlossning och om hur en förlossning vanligtvis går till. Genom att veta vad som typ händer är det säkert lättare att tåla smärta, om jag vet att nu är jag i den fasen och det går över.
Och sen ska jag printa ut dethär för förlossningen och sen när jag börjar tveka ska jag läsa det.
Ända problemet är ju då att jag inte alls är förberedd och öppen på att nåt sku gå så som jag INTE tänkt. Jag har tänkt föda om 9 veckor, kring 1 maj och jag ska absolut föda nedre vägen och allt ska gå lite liknande som sist. Så många andra alternativ finns inte i min värld just nu.
Men denhär gången sku jag villa göra det naturligt. Jag vill så känna min kropps styrka. Jag vet att min kropp klarar av det och jag måste bara hållas stark och stå på mig. Problemet är ju att jag vet nu hur effektivt epidural är (tog det sist, efter att jag förklarat åt Micke att jag nog sku klara mig utan, men att jag inte orkar mera och vill vila) och sen när det gör ont, så vill jag ha bort det. Kommer ihåg hur jag bara spände hela kroppen när värken kom, den drog mig helt med sig. Men denhär gången sku jag bara villa gå med i flödet, låta min kropp spänna sig och överleva varje värk. Sist var det fråga om 3 timmar med epidural. 3 timmar ska jag nog klara. Jag vill gärna ta ett bad igen och sen sku jag villa gå mycket och ha nåt att luta mot. Jomppabollen var också bra. Jag vill skrika och vråla och föda så som det alltid gjorts. Jag vill lyssna på min kropp och jag vill känna krystvärkar (gjorde det inte sist), sen vill jag göra det kroppen säger att jag ska göra och inte vad nån annan tycker, typ med tanke på ställning att föda i.
Micke ska vara där och stöda mig, och det är han som ska säga att jag klarar det hela vägen till slut. Jag vet mig själv så bra (sku inte fråga kön, gjorde det ändå) att när det gör ont så vill jag bara ha bort det. Så han måste övertyga mig. Jag vill så gärna uppleva det utan epidural. Så jättejätte gärna. Och jag vet att jag kan. Sen ska Micke också filma nån snutt, också helst när babyn kommer. Vill så gärna se det senare, veta hurdana krafter det är frågan om.
Jag vill alltså ha en förlossning där jag är klar i knoppen och hänger med, jag vill godkänna allt som görs. Jag önskar att den börjar på morgonnatten med värkar som rätt snabbt blir regelbundna (inte som sist då jag hade värkar i två nätter och den andra natten så kraftiga att jag inte kunde sova men de kom bara med 10 minuter mellanrum) och så vill jag föda nångång på eftemiddagen. Vill inte vara trött när jag gör det. (Om något sku gå snett vill jag att man genast gör nåt för babyn och isåfall snittar upp mig, i ett sånt skede behöver jag inte mera ha koll, bara inget sku hända åt babyn.)
Sen tror jag att jag själv vill bli med babyn för ett dygn på sjukhuset. Samla lite krafter och sen komma hem nästa dag till Arthur och Micke. Tror att det är onödigt för Arthur att överhuvudtaget komma till sjukhuset, han sku ändå inte förstå och tycka att det är ledsamt när mamma blir där.
Nu ska jag då bara läsa om fördelar med naturlig förlossning och om hur en förlossning vanligtvis går till. Genom att veta vad som typ händer är det säkert lättare att tåla smärta, om jag vet att nu är jag i den fasen och det går över.
Och sen ska jag printa ut dethär för förlossningen och sen när jag börjar tveka ska jag läsa det.
Vattenfärg och lopptorg
Igår före vi var på Arthurs allra första besök hos en munhygienist så måla vi, eller han, med vattenfärg. Här ser det fridfullt ut.
Här är det definitivt mera klott, och han följde inte riktigt mina order om att först doppa penseln i vatten, sen ta färg och sen måla. Ofta skippa han ta färg skedet.
Efter 10 minuter blev det jobbigt, för då kom det ju färg på hans händer och med färg på händerna kan man inte göra nåt! Munhygienistbesöket gick ok. Hon fick se in i hans mun för han satt i min famn och gallskrek när hon våga sätta in en tandborste i hans mun. Hans förtroende för läkare, munhygienister, rådgivningstanter är väldigt lågt.
Idag på morgonen har jag varit till Valtteri lopptorget. Arthur fick en brandbil, regnkläder, tygblöja, kläder och en bok. Magbabyn fick en sorts bok man sätter fast i sängen som spjälsängsskydd, tänkte sätta den runt vaavin.
Måste väl ta och hyra en vaavi ändå, mamma förklara igår att alla barn absolut måste ha sin egna säng, det var ett måste. Försökte förklara nåt om andra kulturer och hur det var förr, men tydligen så får vi inte göra samma fel som med Arthur och inte lära detta barn sova själv. För jaa, den som har läst min blogg länge så vet ju nog att vi gjorde så mycket fel med Arthur och därför kan han inte sova själv. För den som inte läst så kan jag säga, iaf i mitt tycke, att vi från dag 1 alltid försökt att han sku sova själv, men att det snabbt visa sig helt uridiotiskt. Då sku jag ju aldrig ha fått sova. Efter det har vi också alltid försökt få honom i egen säng och somna själv, enda är att vi alltid varit snälla och inte haft honom och skrika, men vi har varit så medvetna om hur man borde göra. Men ja. Det har då inte hjälpt, för det gick inte att göra så. Önskar nästan att vi inte sku ha försökt så för vi har bara satt en massa energi på det... Nåja, men dethär tycks min mor då ha glömt.
Jag kommer ihåg, och hoppas att nästa baby sku ha lite lättare att somna, men bara han kommer levande och frisk och kry till denhär världen får han nog fast ha ännu svårare att somna. Vi klarar det.
torsdag, februari 24
Arthur 17 månader
Det som jag är så otroligt stolt över just nu är Arthurs pottgående. Hemma har han inga byxor/blöjor på och när han får skitbrott springer han till pottan och sitter ner och för några dagar sen börja han också själv gå när det var kisidags, utan uppmaningar eller nåt. Men oftast så frågar vi/ uppmanar om kissande, och det har faktiskt inte skett nån golvolycka på länge. När vi går nånstans har vi tygblöjor på och försöker gå på pottan på det ställena också så att han märker att där finns pottor och att man kan be efter det. Men annenstans är det ju så roligt att leka så några våta blöjor blir det. Dagssömnen sover han utan blöja, och nattblöjan har varit våt sådär 3 gånger under kanske 4 veckor. När han sitter på pottan måste man ta bort alla byxor för han blir galen om han har nåt fast vid fötterna, så absolut lättast att ha honom med naken nedredel.
Att vara utan tutt har minskat sömntimmarna och han sover med oss, nära mig och drar mig i håret under natten, en absolut följd av att vara utan tutt. Om jag inte var smartare sku jag ta den tillbaka.
När han vaknar vill han genast ha mat och det gör också att han ibland behöver mellanmål före lunch, annars så äter han 5 gånger. Just nu äter han allt med god aptit. Ris är speciellt populärt i alla former, likaså gräddfilssåser, ärter, pasta, kikärter...
Hans egna vilja har börjat komma fram mer och han kommer hela tiden och tar mig i fingret och drar mig nånstans, speciellt om jag sku råka sitta vid datan. Det är sött, men han blir så arg om jag inte kommer med, å så drar han ännu hårdare och vrålar. Förstod aldrig förr varför småbarn grät så mycket och var så missnöjda, nå nu förstår jag. Man kan vråla för att man ska gå in och vila när liten vill gunga ännu mera, eller för att mamma inte sätter in klossen i burken genast, eller för att man inte vill in i vagnen, eller för att mamma sätter hallon i filen när det tydligen sku vara utan. Speciellt roligt är det att vråla med mamma, pappa får nog uppleva väldigt lite utbrott och besvikelser. Lite fräckt!
Böcker och legon är bästa leksakerna. Vi läser hela tiden, en bok med fina dykplatser är populärast just nu, ändå säger han kanske mamma och pappa och tack, men absolut inget annat. Väntar så på orden, då kanske vi sku undvika en massa missförstånd. Annars så tittar han också på tv. Djurprogram, pikku kakkonen och buu-klubben.
onsdag, februari 23
Å nu har vi vagn
På lördag hemma i Pojo hade jag tid att kolla huuto.net och hitta en vagn som fyllde alla mina krav. Så jag bjöd på den utan att tänka mera än 2 minuter (eller tala med Micke), tänkte att nu kommer nån annan att bjuda på den. Positivt överraskad blev jag idag när mitt bud var det enda. Några timmar senare var vi och söka den. Så nu har vi vagn. Och jag får ingen minibärbar (för 2 stora dyra saker kan man ju inte köpa på en gång).
Det blev en teutonia team alu. Vi har ju nu en teutonia spirit s3, och den är typ helt lika förutom att denhär är för två barn. Den kommer att förvaras nere i vår cykelkällare (med miljoner lås!!!), och magbabyn får sova i samma mjuka bärkass som vi hade till andra vagnen, sen åker vi histt utan vagn. Jag vill så gärna ännu kunna se Arthur, och jag tror han vill se mig för han "pratar" mycket mera när han är vänd mot en, så jag är glad att man här kan ha båda barnen mot sig.
Konstatera att det sku vara jättejobbigt för mig här hela sommaren utan en syskonvagn, för Micke kommer att jobba långa dagar ha 2 timmars arbetsresa och jag kan inte låta Arthur springa bland med bilarna och jag orkar inte hela tiden ha en liten fast vid mig. Men denhär tar nog massa utrymme i en bil, så om vi far nånstans får det bli resevagn och sjal/ergobärväska.
Så nu var det klart. Gick ju snabbt och problemfritt.
tisdag, februari 22
Sist och nu
Tydligen var jag 3 veckor tidigare denhär gången. Foton höll jag också på med förra gången, men då i vecka 33.
Och jag har inte ännu heller fått våra mail i ordning eller printat ut våra löften. Kanske det sku vara dags nu.
Har nån värre gå igenom bloggen dag idag.
Och jag har inte ännu heller fått våra mail i ordning eller printat ut våra löften. Kanske det sku vara dags nu.
Har nån värre gå igenom bloggen dag idag.
Vinterkläderna
Dethär är den vanligaste vinterutrustningen. På bilden har han dock H&M vintervantar där tummen hålls aldrig i, oftare har han på sig ett par reima handskar och de sitter jättebra, men är inte så varma. Halaren är en Jonathan star, storlek 92, skorna reima i storlek 25, och mössorna är båda från H&M (under en svart fleece och på en helt vanlig). Vi köpte också en dyr jonathan mössa, men den blev snabbt uttänjd så att allt blåste in på öronen. Under halaren har han haft en tutta fleecehalar i storlek 86 som nu börjar bli för liten.
Idag på familjecafe börja jag fundera på nästa vinters vinterkläder och eftersom det är ett halvår dit så tänkte jag skriva ett komma ihåg inlägg.
Mössa och vantar: Kan helt bra vara H&M kvalitet. En luva och en som helst sku ha band att knyta under halsen, helst ingen tofs för den är i vägen för halarens huva. Ett par ruskovilla undervantar behöver vi och sen tex reima vantar på, ganska tunna och med bra tumme. Nåt sorts halsskydd sku också vara bra.
Skor: Nästa år kan det helt bra vara billigare kuoman eftersom stödet inte då är lika viktigt. Ett par tunna yllesockor behövs också.
Halaren: Jonathan halaren kanske går på ännu kalla höstdagar men om det behövs en nya skall den vara lättare att sätta på (dragkjedjan börjar så högt uppe att den är jobbig att få på), den kan vara en bredare modell, för denhär är rätt smal. Viktigt att den är varm och att det går lätt att röra sig i.
Underhalare: Ylle skulle vara mindre än en fleece och sku förbättre rörligheten, men fleece är bättre för huden. Gärna babymodell med dragkjed till ena foten.
Det var det. Och snart behövs vårkläder. Suck!
Sängproblematiken 2
Såhär löstes sängproblematiken. Inte en så värst smart lösning egentligen för det betyder att nya babyn borde sova mellan mig och Micke, och Micke sover rätt djupt (Arthur sov också på min tomma sida de första månaderna). Men om spjälsängen sku bli nya babyns plats så sku Arthur inte ha någon egen plats, och då sover han ju kanske mellan oss tills han är 10.
Tanken är väl att han sku hinna vänja sig vi egen säng så att vi kan sänka ner den och sätta på en liten kant och så sku ha börja natten i helt egen säng och kan sen vid behov tassa till oss på natten. Kommer sannolikt inte att ske nu på 2 månader.
Och var ska sen nya babyn sova? I samma rum ska vi iaf sova.
måndag, februari 21
Förberedelser
Nu har jag då kommit in på slutrakan och känner att det är så massa saker att göra, är i fixarskedet. Men idag fick jag iaf en sak gjort. Har beställt 640 foton från Arthurs första år och en fotobok från hans 4 första månader.
Nästa grej är att fylla i Arthurs mitt första år-böcker och sen ska jag ännu kopiera från bloggen Arthurs första år och försöka få det till bok/häfte.
Massa saker att göra.
Nästa grej är att fylla i Arthurs mitt första år-böcker och sen ska jag ännu kopiera från bloggen Arthurs första år och försöka få det till bok/häfte.
Massa saker att göra.
Tröttheten
Jag har börjat bli så trött hela tiden. Har länge förnekat att det har med graviditeten att göra, men nu går det nog inte mera, jag är så mycket tröttare hela tiden och då måste det ju ha med graviditeten att göra. Suck. Gillar inte att vara trött. Sov 45 minuter med Arthur efter skolan och nu 3 timmar senare sku jag igen kunna gå å sova.
Och sen har jag ett grymt sötsakssug, på glass och shoko. Åt just en banan, tycker att jag nångång läst att banan kan bota shokosug. Men jag sku ändå villa ha en massa glass med kinuskisås och några shokladbitar. Eller apelsin/mandarin. Ska dricka vatten.
Imorgon har jag 30 fulla veckor bakom mig och då är det hoppeligen bara 10 veckor kvar. Helt galet att tänka att vi kanske har en yttepyttetyp här om 10 veckor och ännu galnare att den pyttetypen bor i min mage och har händer, fötter, ögon, öron. Livet är nog så otroligt!
Och sen har jag ett grymt sötsakssug, på glass och shoko. Åt just en banan, tycker att jag nångång läst att banan kan bota shokosug. Men jag sku ändå villa ha en massa glass med kinuskisås och några shokladbitar. Eller apelsin/mandarin. Ska dricka vatten.
Imorgon har jag 30 fulla veckor bakom mig och då är det hoppeligen bara 10 veckor kvar. Helt galet att tänka att vi kanske har en yttepyttetyp här om 10 veckor och ännu galnare att den pyttetypen bor i min mage och har händer, fötter, ögon, öron. Livet är nog så otroligt!
söndag, februari 20
Hänt i bilder
Det var galet fint när vi var ut på isen igår. Det var bara tårna som dog.
Jag kom hem och ble så galet kär i min son. Han hade ju vuxit så och jag ville bara kramas. Sen gick vi ut och jag sku lyfta upp snöklumpar åt honom som han kasta.
Jag var glad, och Arthur ville inte gå.
Micke var och söka en ringsjal, en moms in mind, som jag haft det vinnande budet på huuto. Det blev bara lite tungt på axeln med Arthur men gick bra.
Sen var vi till gräsviken och handla och kolla på minibärbara (försöker bestämma mig mellan en acer eller hp, som hade lite bättre skrivutrymme, och 160 eller 250 GB, svårt!). Sen kom vi hem och stekte frasvåfflor med gräddfil som smaka mest gräddfil, men frasiga var dem.
Jag kom hem och ble så galet kär i min son. Han hade ju vuxit så och jag ville bara kramas. Sen gick vi ut och jag sku lyfta upp snöklumpar åt honom som han kasta.
Jag var glad, och Arthur ville inte gå.
Micke var och söka en ringsjal, en moms in mind, som jag haft det vinnande budet på huuto. Det blev bara lite tungt på axeln med Arthur men gick bra.
Sen var vi till gräsviken och handla och kolla på minibärbara (försöker bestämma mig mellan en acer eller hp, som hade lite bättre skrivutrymme, och 160 eller 250 GB, svårt!). Sen kom vi hem och stekte frasvåfflor med gräddfil som smaka mest gräddfil, men frasiga var dem.
lördag, februari 19
Barnfritt veckoslut
Så vad gör man då man är barnfri i några dagar:
-Man blir inte så störd fast VR är försenat. Och man har sukulaku som resekost
-Man äter en megapizza (med 3 gånger mera ost än i stan) som middag/kvällsmål och på det ännu Ben & Jerry glass som ens mamma så snällt köpt. Sen mår man apa hela natten
-Man kan göra klart fotoalbum Arthur nyfödd-4 månader
-Man kan ligga och dra sig i sängen på moron, äta långt morgonmål, läsa tidningar, skriva skoluppgifter i fred, ta en dusch och först klockan 12 (då vanligtvis barnet ska ta tupplur) börja fundera vad man ska göra
-Fara till stugan och titta, skida lite på isen (inte bra med tanke på foglossning), bara vara och inte fundera på mattider, sovtider, blöjbyten, pottbesök, klädmängder eller nåt annat
-Äta kombinerad lunch/middag bestående av endast sallad med rökt fisk och feta. Som efterrätt lite kinder bueno.
Resten av kvällen ska jag bara vila i soffan och hoppas på en god natts sömn. Beslöt mig att bli en natt till och sova gott och fara tidigt imorgonbitti i stället. Saknaden har faktiskt inte varit så stor, kanske för att jag fått rapporter/förfrågningar hemifrån sådär varannan timme =)
-Man blir inte så störd fast VR är försenat. Och man har sukulaku som resekost
-Man äter en megapizza (med 3 gånger mera ost än i stan) som middag/kvällsmål och på det ännu Ben & Jerry glass som ens mamma så snällt köpt. Sen mår man apa hela natten
-Man kan göra klart fotoalbum Arthur nyfödd-4 månader
-Man kan ligga och dra sig i sängen på moron, äta långt morgonmål, läsa tidningar, skriva skoluppgifter i fred, ta en dusch och först klockan 12 (då vanligtvis barnet ska ta tupplur) börja fundera vad man ska göra
-Fara till stugan och titta, skida lite på isen (inte bra med tanke på foglossning), bara vara och inte fundera på mattider, sovtider, blöjbyten, pottbesök, klädmängder eller nåt annat
-Äta kombinerad lunch/middag bestående av endast sallad med rökt fisk och feta. Som efterrätt lite kinder bueno.
Resten av kvällen ska jag bara vila i soffan och hoppas på en god natts sömn. Beslöt mig att bli en natt till och sova gott och fara tidigt imorgonbitti i stället. Saknaden har faktiskt inte varit så stor, kanske för att jag fått rapporter/förfrågningar hemifrån sådär varannan timme =)
fredag, februari 18
Sängproblematiken
Dethär förklarar ganska bra hur vi sover nu. Det går helt bra, eller nästan iaf, enda problemet är att Arthur i sömnen bestämmer sig för att han ska ligga över mitt huvud och jag måste flera gånger lyfta honom till mitten. Men förutom det ja, så sover vi alla bra såhär.
Men där på sidan finns det ju en spjälsäng, och nu är liksom frågan vad vi ska göra med den. Arthur är just nu i en sån fas att han inte sku gå med på att sova där. Han är så bestämd i den viljan och därför känns det så fel att låsa in honom i en bur när man vet att han absolut inte vill det. Han ska ligga mellan oss, och det stör ju inte oss.
Men sängen sku ju kunna utnyttas till nåt, speciellt med tanke på vi hoppeligen har en till familjemedlem om sådär 2,5 månad.
Några av mina alternativ:
-Ta bort ena väggen och laga det till en stora barns säng, då kanske han sku kunna sova lite där och inte var inlåst. Säkert sku han sova mest med oss och sängen är onödig.
-Ta bort ena väggen och lyfta upp bottenet och sätta det fast i vår säng och så kan han sova där iställer och så kan miniminbabyn ligga i mitten. Och mitten är nog inte bästa platsen för en pyttetyp.
-Laga det till en babysäng och lyfta upp bottnet. Problemet med det är att då har Arthur ingen säng.
Jag blir bara inte klok på det. Inget alternativ är bra.
Men där på sidan finns det ju en spjälsäng, och nu är liksom frågan vad vi ska göra med den. Arthur är just nu i en sån fas att han inte sku gå med på att sova där. Han är så bestämd i den viljan och därför känns det så fel att låsa in honom i en bur när man vet att han absolut inte vill det. Han ska ligga mellan oss, och det stör ju inte oss.
Men sängen sku ju kunna utnyttas till nåt, speciellt med tanke på vi hoppeligen har en till familjemedlem om sådär 2,5 månad.
Några av mina alternativ:
-Ta bort ena väggen och laga det till en stora barns säng, då kanske han sku kunna sova lite där och inte var inlåst. Säkert sku han sova mest med oss och sängen är onödig.
-Ta bort ena väggen och lyfta upp bottenet och sätta det fast i vår säng och så kan han sova där iställer och så kan miniminbabyn ligga i mitten. Och mitten är nog inte bästa platsen för en pyttetyp.
-Laga det till en babysäng och lyfta upp bottnet. Problemet med det är att då har Arthur ingen säng.
Jag blir bara inte klok på det. Inget alternativ är bra.
Sjalar och påsar
Vi har en hug a bub sjal som jag tänkt använda åt magbabyn, men sen har jag också tänkt köpa antingen en ringsjal eller en bärpåse (kantopussi). Främst för fartamningar och för att bära Arthur på höften i typ butiker.
Men nu vet jag inte vilkendera. En bärpåse är ju snabb, men är den tillräckligt stabil när den inte kan justeras?
Och är det krångligt med ringsjal eller går den också bara att kasta över axeln och in med ungen? Den tar säkert lite mera utrymme iaf.
Nån som vet?
Men nu vet jag inte vilkendera. En bärpåse är ju snabb, men är den tillräckligt stabil när den inte kan justeras?
Och är det krångligt med ringsjal eller går den också bara att kasta över axeln och in med ungen? Den tar säkert lite mera utrymme iaf.
Nån som vet?
torsdag, februari 17
Min semester
Och då har jag gjort beslutet.
Jag far imorgon eftermiddag ensam hem till Pojo och mamma. Och jag överlåter allt ansvar åt Micke. Jag är en kontrollfreak och eftersom jag nu varit mest med Arthur så har jag haft all koll över honom, mattider, underhållning, skittider... Men nu, nu tar jag en dag semester och de får fast äta riks, raks, poks hela dagen. Det kommer att göra dem gott och jag kan bara vara och äta när jag vill och vad jag vill och inte behöva tänka på att Arthurs tänder får "happohyökkäys" när han ska ha min mat.
Och sen kan jag göra vad jag vill och sånt jag borde på datan. Men till natten kommer jag säkert att börja sakna så och då kommer det inte alls att kännas så positivt som nu.
Jag far imorgon eftermiddag ensam hem till Pojo och mamma. Och jag överlåter allt ansvar åt Micke. Jag är en kontrollfreak och eftersom jag nu varit mest med Arthur så har jag haft all koll över honom, mattider, underhållning, skittider... Men nu, nu tar jag en dag semester och de får fast äta riks, raks, poks hela dagen. Det kommer att göra dem gott och jag kan bara vara och äta när jag vill och vad jag vill och inte behöva tänka på att Arthurs tänder får "happohyökkäys" när han ska ha min mat.
Och sen kan jag göra vad jag vill och sånt jag borde på datan. Men till natten kommer jag säkert att börja sakna så och då kommer det inte alls att kännas så positivt som nu.
onsdag, februari 16
Kvällslugnet
Första gången på länge som jag drog ut på tiden att komma hem. Behövde bara lite lugn. Sku behöva en dag som jag bara är ensam hemma och inte gör nåt. Micke föreslog att jag sku fara till Pojo och han blir här med Arthur. Kanske jag borde, för jag är bara så trött på allt nu.
Nå jag gick till butiken på hemvägen, och förutom ett paket elovena och en sukulaku kom detta med. Och det är exakt vad jag ska ta och göra nu. Sen kommer allt att kännas bättre.
Nå jag gick till butiken på hemvägen, och förutom ett paket elovena och en sukulaku kom detta med. Och det är exakt vad jag ska ta och göra nu. Sen kommer allt att kännas bättre.
Min lugna mur
Jag har en såndär lugn mur runt mig just nu, en mur som gör att jag bara kan vara lugn och inte typ göra nåt annat, som tänka, för då kanske muren går sönder och jag blir otrevlig eller trött.
Som tur är jag i skolan och sku kunna söndra muren, men det är inte så lätt att slappna av, men hoppeligen har den smulat sönder tills jag är hemma igen.
Jag tyckte att en bra förmiddagssysselsättning för mig och Arthur var att gå till Sokos i Hagnäs och köpa kritor och mat. Ute ska han bara vara i famnen, så det är inte roligt att gå ut bara för han är lite tung.
Efter 5 minuter inne i Sokos klättra han ur vagnen. Sku plocka ut alla barnparaplyn, röra lite skor och allt annat smått. I S-market smula han sönder en massa lökskal, sku röra exakt alla frukter, blev och stå vid muminblöjorna i en evighet, sku plocka med sig allt möjligt, han placera en leverpastejtub bland med bröden (det var ju iaf rätt) och när den rulla i marken tyckte han det var så roligt att han börja slänga den i golvet, de frysta hallonen placera han i en annan frysdisk efter att ha burit omkring på dem en stund, och inte en enda gång att han sku följa mig dit vi sku gå. Det var nervprövande men vi klara det, eller jag klara det. Att samtidigt styra tom vagn, shoppa mat och ha ögon på 1 åring är inte så lätt. Då var jag stolt, och min mur hade börjat formas.
Nå, sen gick han med på att sitta i vagnen när vi sku hem, trodde jag. Det dög halva vägen. Sen sku han plocka isklumpar och springa under bilar (han var nära att göra det och då var jag kanske inte helt sådär jättelugn, blev ju så rädd). Men sen börja det. Skriket och tårarna. Han sku inte gå, inte åka vagn, inte vara famn utan bara skrek. Eller i famnen sku han väl vara men det är inte så lätt att bära honom, skuffa vagn och undvika att falla. Sluta med att jag bar skrikande unge under armen och skratta för det var ju så komiskt. Nå så länge skratta jag nu inte, men i början. Muren stärktes.
In sku han ju försås inte heller och när jag fått honom insläpad så satt jag honom skrikande och ligga på golvet och byggde lite på den egna muren. Här krävdes nåt nytt, nåt innovativt av mig. Jag börja sjunga (skrika?) arne alligator-sången och fick bort kläderna, satt på xboxen och arne cd i, gav riskaka och satt ungen på pottan. Lugn i huset en stund. Jag kände att dethär klarar jag.
Nå. Efter en halv timme ringde jag till Micke och bad att han sku komma hem. Då hade vi lagat middag tillsammans (färdigt liksom) och Arthur hade försökt "hjälpa" lite för mycket för mitt tålamod och sen sku han ha oliver till varje pris från kylskåpet och jag tänkte faktiskt inte öppna den oöppnade burken. Förklarde bara lugnt att jag ser att du vill ha oliver, nu tar vi inte dem. Och min lugna mur förstärktes. Han tjöt och drog mig i fingret mot kylskåpet och jag skratta. Lugn.
Slutligen kom Micke och jag var stolt över mig själv, för jag hade faktiskt hållits lugn under allt dethär, och det är vad jag kräver av mig själv.
Men vår snart 17 månaders pojke börjar få en starkare självständig vilja och har lite svårt att ta besvikelser, och så ska det ju vara, och då är det bra med en lugn mur.
Som tur är jag i skolan och sku kunna söndra muren, men det är inte så lätt att slappna av, men hoppeligen har den smulat sönder tills jag är hemma igen.
Jag tyckte att en bra förmiddagssysselsättning för mig och Arthur var att gå till Sokos i Hagnäs och köpa kritor och mat. Ute ska han bara vara i famnen, så det är inte roligt att gå ut bara för han är lite tung.
Efter 5 minuter inne i Sokos klättra han ur vagnen. Sku plocka ut alla barnparaplyn, röra lite skor och allt annat smått. I S-market smula han sönder en massa lökskal, sku röra exakt alla frukter, blev och stå vid muminblöjorna i en evighet, sku plocka med sig allt möjligt, han placera en leverpastejtub bland med bröden (det var ju iaf rätt) och när den rulla i marken tyckte han det var så roligt att han börja slänga den i golvet, de frysta hallonen placera han i en annan frysdisk efter att ha burit omkring på dem en stund, och inte en enda gång att han sku följa mig dit vi sku gå. Det var nervprövande men vi klara det, eller jag klara det. Att samtidigt styra tom vagn, shoppa mat och ha ögon på 1 åring är inte så lätt. Då var jag stolt, och min mur hade börjat formas.
Nå, sen gick han med på att sitta i vagnen när vi sku hem, trodde jag. Det dög halva vägen. Sen sku han plocka isklumpar och springa under bilar (han var nära att göra det och då var jag kanske inte helt sådär jättelugn, blev ju så rädd). Men sen börja det. Skriket och tårarna. Han sku inte gå, inte åka vagn, inte vara famn utan bara skrek. Eller i famnen sku han väl vara men det är inte så lätt att bära honom, skuffa vagn och undvika att falla. Sluta med att jag bar skrikande unge under armen och skratta för det var ju så komiskt. Nå så länge skratta jag nu inte, men i början. Muren stärktes.
In sku han ju försås inte heller och när jag fått honom insläpad så satt jag honom skrikande och ligga på golvet och byggde lite på den egna muren. Här krävdes nåt nytt, nåt innovativt av mig. Jag börja sjunga (skrika?) arne alligator-sången och fick bort kläderna, satt på xboxen och arne cd i, gav riskaka och satt ungen på pottan. Lugn i huset en stund. Jag kände att dethär klarar jag.
Nå. Efter en halv timme ringde jag till Micke och bad att han sku komma hem. Då hade vi lagat middag tillsammans (färdigt liksom) och Arthur hade försökt "hjälpa" lite för mycket för mitt tålamod och sen sku han ha oliver till varje pris från kylskåpet och jag tänkte faktiskt inte öppna den oöppnade burken. Förklarde bara lugnt att jag ser att du vill ha oliver, nu tar vi inte dem. Och min lugna mur förstärktes. Han tjöt och drog mig i fingret mot kylskåpet och jag skratta. Lugn.
Slutligen kom Micke och jag var stolt över mig själv, för jag hade faktiskt hållits lugn under allt dethär, och det är vad jag kräver av mig själv.
Men vår snart 17 månaders pojke börjar få en starkare självständig vilja och har lite svårt att ta besvikelser, och så ska det ju vara, och då är det bra med en lugn mur.
29
Jag fråga Micke om han vet i vilken graviditetsvecka jag är.
Hans första gissninga var 39:e.
Därefter måste jag bara fråga om han vet hur många veckor man vanligtvis är gravid.
Om jag sku var i 39:e veckan sku det nog märkas iaf på nåt sätt här hemma. Vi har ju inte ens en hylla/låda för babyns kläder än, eller nåt annat för den delen.
Rätt svar sku ju då ha varit 29.
Hans första gissninga var 39:e.
Därefter måste jag bara fråga om han vet hur många veckor man vanligtvis är gravid.
Om jag sku var i 39:e veckan sku det nog märkas iaf på nåt sätt här hemma. Vi har ju inte ens en hylla/låda för babyns kläder än, eller nåt annat för den delen.
Rätt svar sku ju då ha varit 29.
tisdag, februari 15
Bloggdesignen
Min blogdesign gjorde mig negativ och deppig såhär i kalla vintertider så jag bestämde att här krävs lite ljus och glädje.
För övrigt så har jag ingen aning hur jag nånsin ska kunna natta en Arthur och ha ett till pyttelitet barn att ta hand om. Micke kommer att börja jobba i juni och han kommer definitvit att ha kvällsturer vilket betyder att jag ska få miniman Arthur att somna. Suck, suck, suck. Sku så gärna utlokalisera just den delen av skötseln.
För övrigt så har jag ingen aning hur jag nånsin ska kunna natta en Arthur och ha ett till pyttelitet barn att ta hand om. Micke kommer att börja jobba i juni och han kommer definitvit att ha kvällsturer vilket betyder att jag ska få miniman Arthur att somna. Suck, suck, suck. Sku så gärna utlokalisera just den delen av skötseln.
Fula och dumma barn
Jag fick en jättebra fråga. Vad i hela fridens namn menar jag med: "Barnen tar säkert ingen skada av det, och om de gör det så är de säkert fula och dumma barn (så tänker jag när jag tycker synd om nåt barn, det hjälper lite, fast jag vet att det inte finns fula och dumma barn)" från mitt förra inlägg.
För lite korkat är låter det ju, och troligtvis är det det också, men jag ska försöka förklara.
I min ideala värld sku alla barn vara älskade och omtyckta och man sku alltid tro gott om dem, jo man kan bli irriterad och arg, men man ska ändå som vuxen kunna vara en saklig vuxen som förstå att det är fråga om ett barn. Jag vill så gärna att alla barn har det bra. Likaså hundar.
Jag har svårt med barngråt och om jag ser eller tror att nån behandlar barn dåligt, på ett sånt sätt jag tycker på nåt vis kränker barnet, så får jag jättedåligt att vara. För jag kan ju inte ändra på det, jag måste bara leva med att veta att detdär barnet blir inte behandlat på det sättet man i min värld ska behandla ett barn. Och jag är helt säker på att jag alltsom oftast överreagerar för nu är ju de flesta föräldrar snälla och goda med sina barn.
Men sen när det blir jobbigt för mig så måste jag tänka att om jag ser barnet (om det är nåt jag bara hört) så sku jag tycka att det var fult och inte tycka så synd om det, eller sen att det är ett megajobbigt barn som ren är "förstört". Därifrån tanken att det är dumma och fula barn. För mig själv att klara det, att inte plågas så mycket av att jag tycker synd om barnet.
Har om hundar samma grej. Om nån hund mår dåligt önskar jag helst att det är av en mindre vacker hundras, eller en mindre trevlig, och då har jag lättare att hantera det.
För lite korkat är låter det ju, och troligtvis är det det också, men jag ska försöka förklara.
I min ideala värld sku alla barn vara älskade och omtyckta och man sku alltid tro gott om dem, jo man kan bli irriterad och arg, men man ska ändå som vuxen kunna vara en saklig vuxen som förstå att det är fråga om ett barn. Jag vill så gärna att alla barn har det bra. Likaså hundar.
Jag har svårt med barngråt och om jag ser eller tror att nån behandlar barn dåligt, på ett sånt sätt jag tycker på nåt vis kränker barnet, så får jag jättedåligt att vara. För jag kan ju inte ändra på det, jag måste bara leva med att veta att detdär barnet blir inte behandlat på det sättet man i min värld ska behandla ett barn. Och jag är helt säker på att jag alltsom oftast överreagerar för nu är ju de flesta föräldrar snälla och goda med sina barn.
Men sen när det blir jobbigt för mig så måste jag tänka att om jag ser barnet (om det är nåt jag bara hört) så sku jag tycka att det var fult och inte tycka så synd om det, eller sen att det är ett megajobbigt barn som ren är "förstört". Därifrån tanken att det är dumma och fula barn. För mig själv att klara det, att inte plågas så mycket av att jag tycker synd om barnet.
Har om hundar samma grej. Om nån hund mår dåligt önskar jag helst att det är av en mindre vacker hundras, eller en mindre trevlig, och då har jag lättare att hantera det.
måndag, februari 14
Inget dagis för äldre syskonet
Dethär kommer att bli ett svårt inlägg att skriva, för jag vill verkligen inte trampa någon på tårna, vill bara skriva fritt om MINA tankar för att senare veta var jag stod nu.
Arthur är hemma och kommer definitivt att vara det också när nummer 2 kommer. Det som jag nu har så otroligt svårt att förstå i vårt samhälle (ingen enskild, bara samhället överlag) är att så många har småbarn som blivit storasyskon på dagis medan man själv är hemma.
Jag har alltså bara jättesvårt med det, så otroligt svårt. Förklarade senast jag talade med min mamma att jag bara inte kan förstå det, varför vill man förvara sina små äldre barn på dagis när man själv är hemma, varför tycker man att det är så megaviktigt för ren småbarn att de har varierande spännande underhållning, varför räcker inte det bara med att hjälpa till och hänga byke, och varför skulle man inte orka ta med den nya babyn till olika aktiviteter som lämpar sig för äldre barnet, och varför överhuvudtaget "skaffa" flera barn om man inte själv orkar ta hand om dem fast man är hemma.
Nå min mamma försökte förklara att jag kommer att se själv när jag sitter med två barn, att människor saknar det nätvärket som förr fanns då mor och farföräldrar bodde i närheten och att man förr i världen inte satt och lekte med barnen utan de fick springa fritt.
Och egentligen så är det ju inget fel på dagis. Tycker att olika klubbar, också sådana där man lämnar 2-3 åringar ensamma i någon timme är helt ok, och då borde jag ju också tycka att det är helt ok att ha dem på dagis i nån timme. Men jag har ändå på nåt vis så svårt med just dagis, för åt mig är det en plats dit man för barnen när man själv inte har möjlighet att ta hand om dem på dagen.
Men sen måst jag tänka att det säkert för många barn är helt bra att fortsätta sin vanliga rutin och i och med det föras bort hemifrån på morgon fast mamma är hemma, eller att det för mamman och resten av familjen är bäst att mamman har lite mera lugn. Jag ställer säkert alltför höga krav på mammor, eller så är det bara så att mammor har alltför höga krav på sig själv och tror ren på förhand att de inte klarar det. Jag vet inte, blir bara inte klok på dethär över huvudtaget. Men jag märker tydligt att jag måste bli mera tolerant gällande dethär, för i dagens samhälle är det tydligen så man gör. Och det finns nog helt säkert saker som är mycket grymmare för barn än att vara på dagis några timmar när mamma är hemma med babyn.
Så nu har jag fått ut det ur mitt system och kan gå vidare. Barnen tar säkert ingen skada av det, och om de gör det så är de säkert fula och dumma barn (så tänker jag när jag tycker synd om nåt barn, det hjälper lite, fast jag vet att det inte finns fula och dumma barn).
Arthur är hemma och kommer definitivt att vara det också när nummer 2 kommer. Det som jag nu har så otroligt svårt att förstå i vårt samhälle (ingen enskild, bara samhället överlag) är att så många har småbarn som blivit storasyskon på dagis medan man själv är hemma.
Jag har alltså bara jättesvårt med det, så otroligt svårt. Förklarade senast jag talade med min mamma att jag bara inte kan förstå det, varför vill man förvara sina små äldre barn på dagis när man själv är hemma, varför tycker man att det är så megaviktigt för ren småbarn att de har varierande spännande underhållning, varför räcker inte det bara med att hjälpa till och hänga byke, och varför skulle man inte orka ta med den nya babyn till olika aktiviteter som lämpar sig för äldre barnet, och varför överhuvudtaget "skaffa" flera barn om man inte själv orkar ta hand om dem fast man är hemma.
Nå min mamma försökte förklara att jag kommer att se själv när jag sitter med två barn, att människor saknar det nätvärket som förr fanns då mor och farföräldrar bodde i närheten och att man förr i världen inte satt och lekte med barnen utan de fick springa fritt.
Och egentligen så är det ju inget fel på dagis. Tycker att olika klubbar, också sådana där man lämnar 2-3 åringar ensamma i någon timme är helt ok, och då borde jag ju också tycka att det är helt ok att ha dem på dagis i nån timme. Men jag har ändå på nåt vis så svårt med just dagis, för åt mig är det en plats dit man för barnen när man själv inte har möjlighet att ta hand om dem på dagen.
Men sen måst jag tänka att det säkert för många barn är helt bra att fortsätta sin vanliga rutin och i och med det föras bort hemifrån på morgon fast mamma är hemma, eller att det för mamman och resten av familjen är bäst att mamman har lite mera lugn. Jag ställer säkert alltför höga krav på mammor, eller så är det bara så att mammor har alltför höga krav på sig själv och tror ren på förhand att de inte klarar det. Jag vet inte, blir bara inte klok på dethär över huvudtaget. Men jag märker tydligt att jag måste bli mera tolerant gällande dethär, för i dagens samhälle är det tydligen så man gör. Och det finns nog helt säkert saker som är mycket grymmare för barn än att vara på dagis några timmar när mamma är hemma med babyn.
Så nu har jag fått ut det ur mitt system och kan gå vidare. Barnen tar säkert ingen skada av det, och om de gör det så är de säkert fula och dumma barn (så tänker jag när jag tycker synd om nåt barn, det hjälper lite, fast jag vet att det inte finns fula och dumma barn).
2 år sedan
Jag är glad att det är två år sen vi gifte oss, och inte idag. Tog då foton ute utan rocken, helt bararmad och skulle definitivt inte göra det idag då det är -20.
Jag är glad att vår bröllopsdag är idag, på det sättet blir det en sak mindre att fira. För mig är alla hjärtans dag min och Mickes dag. Och eftersom den nu är sååå speciell så koka jag till och med kaffe åt honom och blev inte störd när han inte steg upp genast när Arthur var klar med sitt morgonmål.
söndag, februari 13
Sköna kväll
Mina kvällar är så harmoniska för tillfället. När Micke nattar får jag en timme jag-tid (eller skoltid är det egentligen) och nu är det inte ens nåt skrik när de går in i sovrummet. Arthur springer sött efter Micke och vinkar smått godnatt åt mig för de har det så mysikt. Micke har en pannlampa på och så ligger de i vår säng och läser en massa böcker tills det i nåt skede blir dags att sova. Fint så.
Sen är det också skönt när Arthur störtälskar rice krispies. Behöver inte varje kväll förbereda gröt och få det och svalna utan kan bara hälla upp det och mjölk på och så äter han med mega aptit.
Och ikväll har jag ännutill shokmuffins att njuta av (med semlemjölk för tydligen var vetemjölet slut, men de är toppen även såhär).
Nu ska jag fundera en stund över brittisk kultur och sen kolla lite bloggar och till slut fixa foton om jag orkar.
Sen är det också skönt när Arthur störtälskar rice krispies. Behöver inte varje kväll förbereda gröt och få det och svalna utan kan bara hälla upp det och mjölk på och så äter han med mega aptit.
Och ikväll har jag ännutill shokmuffins att njuta av (med semlemjölk för tydligen var vetemjölet slut, men de är toppen även såhär).
Nu ska jag fundera en stund över brittisk kultur och sen kolla lite bloggar och till slut fixa foton om jag orkar.
Curry
Jag visste inte att curry inte är en krydda, utan en kryddblandning. Känner mig lite som dumma amerikaner som inte vet att tonfisk är en fisk.
lördag, februari 12
Vår eftermiddag
Vi har bakat semlor, Arthur demonstrerar hur man häller i jästen. Att baka semlor går snabbt, men att ta med en 1 åring drar ut på det hela och kräver stålnärver. När han häller i mjölet som jag satt i koppen far ibland hälften på golvet eller så släpper han hela koppen. Sen tror han man kan äta deg och vill vispa men får det inte och gå runt.
När jag laga sås till ugnspotatis underhöll han sig med potatispåsen. Han plocka ut, satt in, flytta, kasta och till slut fick han sätta in alla i påsen igen. 15 minuters underhållning.
Sen flytta han vatten från degskålen med en sked till den andra diskhon, och jag satt och vänta på att han blev klar så att vi kunde äta middag. Nu sku jag behöva lite vila. Så mycket "hålla sig lugn" för en eftermiddag.
Besvikelsen
I december köpte jag en GB-trädgårdbär glass och när jag öppna den var den helt isig och smaka is. Jag klaga. Jag fick en kupong på att få en daim-glass, texas pecan eller rocky road från r-kiosk. Jag sökte daim glassen idag, tänkte att vi kan ha glasskväll med Micke.
Sen blev jag snål och sku ta en liten smakbit. Men denhär glassen var också helt isig och smaka is och inte alls som god daimglass. Så nu har jag igen klagat och förklarat att de faktiskt måste få sin logistik att fungera. Men just nu känns det ändå som en liten tröst. Jag såg så fram emot god glass.
Och ja, dethär är varför logistik är så viktigt. Annars är kunderna missnöjda och sitter med isig glass och är sura.
Sen blev jag snål och sku ta en liten smakbit. Men denhär glassen var också helt isig och smaka is och inte alls som god daimglass. Så nu har jag igen klagat och förklarat att de faktiskt måste få sin logistik att fungera. Men just nu känns det ändå som en liten tröst. Jag såg så fram emot god glass.
Och ja, dethär är varför logistik är så viktigt. Annars är kunderna missnöjda och sitter med isig glass och är sura.
Tuttutvärdering
Dethär inlägget handlar igen om tuttar.
Igår när jag satt och vänta på läkaren så läste jag lite om barns tänder. Där stod att det är lättast att ta bort tutten vid 6-8 månaders ålder och att med tanke på tänderna borde det göras senast vid 2. Sen fanns där en lista med 10 punkter om vad man kan göra. Där var bland annat
Och det är väl det som är problemet när de tas bort, att vissa barn har svårt att hitta nåt annat som hjälper att ta steget in i drömmarnas värld. Vissa barn kommer snabbt på hur det ska göras, men för andra tar det tid, och då tror jag inte att det har nån skillnad fast man kommit överens att du får nu leksaken och jag tutten. Problemet är inte att den är borta utan att barnet inte vet hur det ska somna. Det är iaf min teori. För vissa barn då.
Nu har vi varit 1 vecka utan. Och det blir ju bättre. Det enda är att det tar ca 1 timme (halv timme förr) för honom att somna och han somnar först 9, och sen klockan 7 (förr typ 8) börjar han genast prata och ska upp. Och det känns så lite att en 1 åring bara sover omkring 12 timmar i dygnet. Men nätterna sover han helt igenom, iaf nu när han ligger i vår säng. Inga stoppa i tutten på natten. Och det är skönt. Men istället springer jag på wc så för mig har det inte så stor skillnad.
Igår när jag satt och vänta på läkaren så läste jag lite om barns tänder. Där stod att det är lättast att ta bort tutten vid 6-8 månaders ålder och att med tanke på tänderna borde det göras senast vid 2. Sen fanns där en lista med 10 punkter om vad man kan göra. Där var bland annat
- Ge dem åt nåt djur eller julgubben
- Ge nån upplevelse/leksak och i utbyte ska tutten bort
- Klipp hål på tuttarna
- Ta bara bort eller glöm nånstans
- Avvänj långsamt så att användade minskar hela tiden
Och det är väl det som är problemet när de tas bort, att vissa barn har svårt att hitta nåt annat som hjälper att ta steget in i drömmarnas värld. Vissa barn kommer snabbt på hur det ska göras, men för andra tar det tid, och då tror jag inte att det har nån skillnad fast man kommit överens att du får nu leksaken och jag tutten. Problemet är inte att den är borta utan att barnet inte vet hur det ska somna. Det är iaf min teori. För vissa barn då.
Nu har vi varit 1 vecka utan. Och det blir ju bättre. Det enda är att det tar ca 1 timme (halv timme förr) för honom att somna och han somnar först 9, och sen klockan 7 (förr typ 8) börjar han genast prata och ska upp. Och det känns så lite att en 1 åring bara sover omkring 12 timmar i dygnet. Men nätterna sover han helt igenom, iaf nu när han ligger i vår säng. Inga stoppa i tutten på natten. Och det är skönt. Men istället springer jag på wc så för mig har det inte så stor skillnad.
fredag, februari 11
Min önskelista
Alltid när jag har rätt att önska mig nåt så finns det inget jag vill ha eller behöver, men nu, nu har jag en lång önskelista och inget tillfälle att önska mig för. Men min mamma läser tydligen min blogg alltid nu och då, så kanske hon kommer på ett tillfälle att överösa mig med gåvor =)
Jag vill jättejättegärna ha:
En minibärbar dator. En med långt batteri och som snabbt kommer igång och som inte väger mycket och som kan ta med vart som helst. Jag har haft samma telefon i säkert 3 år och jag äger ingen i-manick eller nåt annat tekniskt heller, så jag är värd en minidator.
En vaxduk till vårt förstörda träbord sku pigga upp måltiderna och vardagsrummet
Kokboken Mat Rätt sku vara toppen.
Ett sånthär lakan åt Arthur till hans kommande täcke (okej det är inte åt mig, men jag ser det)
Sen när vi inte mera bor här och har ett fint stort kök vill jag ha dessa ljusröda kenwood hushållsmaksiner.
En golvmopp. För tillfället torkar vi golvet med Arthurs trasor för vi kommer aldrig ihåg att köpa en ny.
Jag vill jättejättegärna ha:
En minibärbar dator. En med långt batteri och som snabbt kommer igång och som inte väger mycket och som kan ta med vart som helst. Jag har haft samma telefon i säkert 3 år och jag äger ingen i-manick eller nåt annat tekniskt heller, så jag är värd en minidator.
En vaxduk till vårt förstörda träbord sku pigga upp måltiderna och vardagsrummet
Kokboken Mat Rätt sku vara toppen.
Ett sånthär lakan åt Arthur till hans kommande täcke (okej det är inte åt mig, men jag ser det)
Sen när vi inte mera bor här och har ett fint stort kök vill jag ha dessa ljusröda kenwood hushållsmaksiner.
En golvmopp. För tillfället torkar vi golvet med Arthurs trasor för vi kommer aldrig ihåg att köpa en ny.
Läkare v 28+3
Idag var dagen jag fasat för. Dags för första läkarbesöket. Mest har jag fasat för det med tanke på vikten. Och jag hade ju nog rätt. Har på 5 veckor och 3 dar lyckats gå upp 3 kg, och det är lite mer än 500 gram per vecka, alltså mer än det tillåtna. Men nu är det nu bara så att min matlust är större och det bor enligt läkaren och ultraljudet en 1146 grams klimp i mig just nu, så det att jag gått upp 3 kg kan nu inte vara alltför farligt. Nu sku det ju då bara vara att försöka hålla det nere.
Läkaren var en trevlig dam, alltid roligt det. Hon konstatera att jag nog inte kan ha haft många mensar (fast helt tillräckligt många enligt mig) och var överraskad när jag sa att det nog var helt planerat (ja inte planerat så att jag tänkte att det sku bli nåt som just nu sku vara 1 kg och ha ögon, näsa, mun, men chansen fanns ju alltid). Hon tyckte jag sku börja äta järn igen fast hemoglobinet är 125, nåt med att det tar 3 år för järnreserverna att återhämta sig från graviditet/förlossning. Sen fick jag igen en tredje gång förklara mitt val att inte göra sockerbelastningstestet. För mig är det slösande av tid och resurser. Endast min övervikt är inte för mig en giltig orsak att göra det, sen när urinen är konstig eller magen mega kan jag fundera på det.
Annars är det rätt tråkigt att gå på kollar när den andra graviditeten är typ identisk med den första, jag vet ju att allt är som det ska för allt är helt som sist. Enda som varit annarlunda är att jag nu inte ätit järntabletter och så var sf måttet större nu än sist, men det kan också vara fast i mätaren. Negativt med likadan graviditet är att jag förväntar mig en liknande förlossning och kommer att bli så besviken om det inte gå lika smidigt som sist.
Läkaren var en trevlig dam, alltid roligt det. Hon konstatera att jag nog inte kan ha haft många mensar (fast helt tillräckligt många enligt mig) och var överraskad när jag sa att det nog var helt planerat (ja inte planerat så att jag tänkte att det sku bli nåt som just nu sku vara 1 kg och ha ögon, näsa, mun, men chansen fanns ju alltid). Hon tyckte jag sku börja äta järn igen fast hemoglobinet är 125, nåt med att det tar 3 år för järnreserverna att återhämta sig från graviditet/förlossning. Sen fick jag igen en tredje gång förklara mitt val att inte göra sockerbelastningstestet. För mig är det slösande av tid och resurser. Endast min övervikt är inte för mig en giltig orsak att göra det, sen när urinen är konstig eller magen mega kan jag fundera på det.
Annars är det rätt tråkigt att gå på kollar när den andra graviditeten är typ identisk med den första, jag vet ju att allt är som det ska för allt är helt som sist. Enda som varit annarlunda är att jag nu inte ätit järntabletter och så var sf måttet större nu än sist, men det kan också vara fast i mätaren. Negativt med likadan graviditet är att jag förväntar mig en liknande förlossning och kommer att bli så besviken om det inte gå lika smidigt som sist.
Laxfärsbiffarna
Jag gillar inte färdig mat och försöker tillreda det mesta så långt från början som bara möjligt (med tanke på tid och pengar då), men med fisk är jag urusel. Tycker alltid att fisk är dyrt och sen så kan jag nu endast steka det eller laga ugnsfisk, och det enda jag köper är röd fisk, typ lax, och jaa, fisk och jag är inte ännu så bra vänner. Jag gillar nog fisk (förutom sej), problemet är bara tillagningen och priset.
Men därför är jag jätteglad över apetits laxfärsbiffar, de innehåller lite skit och är faktiskt goda. Till och med Micke gillar dem. Kokt potatis, morot, ärter och en gräddfilssås (gräddfil, citron, salt, santa maria lemon pepper dill krydda och dill) till är helt sjukt gott.
Men därför är jag jätteglad över apetits laxfärsbiffar, de innehåller lite skit och är faktiskt goda. Till och med Micke gillar dem. Kokt potatis, morot, ärter och en gräddfilssås (gräddfil, citron, salt, santa maria lemon pepper dill krydda och dill) till är helt sjukt gott.
torsdag, februari 10
Snart 2 år
Vi har två års bröllopsdag på måndag och jag sku villa komma ihåg det med en liten, liten gåva (och megabillig, ekonomin är urusel just nu). Några bra tips?
Ifjol på vår ett års bröllopsdag var vi på babysim, så jag tänkte att vi i år kunde fara till simhall och sen göra det till vår bröllopsdags rutin. Romantiskt eller hur? Nå, tala med min mamma om att hon sku ta Arthur en natt före nästa baby så att vi kan gå på bio med godis, en natt i säng i barn och sen lite brunch nästa dag. Men det blir lite senare.
Och tydligen slog jag fast ifjol att Arthur sku ha barnvakt, men så verkar det nu ändå inte bli.
Ifjol på vår ett års bröllopsdag var vi på babysim, så jag tänkte att vi i år kunde fara till simhall och sen göra det till vår bröllopsdags rutin. Romantiskt eller hur? Nå, tala med min mamma om att hon sku ta Arthur en natt före nästa baby så att vi kan gå på bio med godis, en natt i säng i barn och sen lite brunch nästa dag. Men det blir lite senare.
Och tydligen slog jag fast ifjol att Arthur sku ha barnvakt, men så verkar det nu ändå inte bli.
onsdag, februari 9
Urk och skötväskan
Mina goda matvanor fortsätter.
Tillredning av maten, glömde fota den färdiga.
Och så fick jag en väska av mamma från Kina, en som jag ska använda som skötväska för två barn, och jag gillar den så. Den är så fin och glad och lätt.
Idag var mamma och min bror på besök och jag bjöd på fylld tortellini (helt färdigt färsk från butiken) med zuchini, tomat, oliver och fetaost i olja. Jag åt som en dåre. Mycket alltså. Till det hade vi sånadär smörfyllda ugnsbaguetter och som efterrätt gjorde jag fastlagsbullar av sånadär frysta butiksbullar som jag fyllde med sylt och grädde. Smällde i mig 2,5. Jag känner att jag kolhydratrullar och mår rätt urk, urk. Ändå sku jag kunna gå och ta lite bulle till och doppa i grädden som blev kvar. Smart alltså.
Tillredning av maten, glömde fota den färdiga.
Och så fick jag en väska av mamma från Kina, en som jag ska använda som skötväska för två barn, och jag gillar den så. Den är så fin och glad och lätt.
Min fina nya stora väska som man lätt kan hänga över vagnkanten. Yei.
Fortsättning på tuttlösheten
Igår när vi förde ut rosken slängde vi alla tuttar. Så nu har vi dem inte mer.
Nattningen för natt 4 skötte Micke när jag transkribera en intervju. Megatjut när de gick in i sovrummet och vinka godnatt åt mig, men sen var det tyst i den halvtimme det tog för Arthur att somna och läsa kvällsböckerna. På natten har han inte vaknat en enda gång, men i nåt skede tog han tag i mitt hår och höll i det.
Enda negativa förutom svårare nattningar är att han vaknar efter sådär 10 timmar sömn och sen kan han inte somna om. Så fast han först somna halv 10 igår så vakna han halv 8. Men endå nog helt pigg och kry.
Nattningen för natt 4 skötte Micke när jag transkribera en intervju. Megatjut när de gick in i sovrummet och vinka godnatt åt mig, men sen var det tyst i den halvtimme det tog för Arthur att somna och läsa kvällsböckerna. På natten har han inte vaknat en enda gång, men i nåt skede tog han tag i mitt hår och höll i det.
Enda negativa förutom svårare nattningar är att han vaknar efter sådär 10 timmar sömn och sen kan han inte somna om. Så fast han först somna halv 10 igår så vakna han halv 8. Men endå nog helt pigg och kry.
tisdag, februari 8
Magen vecka 28+0
Lee ville se bilder på min mage, så jag bad Micke fota. Han "hann" ta exakt tre foton, tre foton som ser helt grymma ut. Tycker jag ser hemskt fet och lite gravid ut på bilderna. Men då har jag säkert också ökat i vikt som en galning, det hade jag iaf gjort sist. Och det att jag igår släva i mig 2 fastlagsbullar och varje dag under resan åt åtminstone en snickers glass/ kinder bueno stång / eller annat chokladigt hjälper definitivt inte. På fredag är det läkarcheck så då får jag veta, fast jag inte alls sku villa.
måndag, februari 7
Tuttlös kväll 3
Ett helvete igen. Intalar mig att det inte kan vara såhär efter 2 veckor mer. Och två veckor är ju kort tid. Iaf har jag nerver av stål. Har nu i 1 timme blivit klättrad över. För just när han ska somna så trycker han upp sig med händerna och ska klättra över mitt huvud. Det har han gjort nu säkert 50 gånger, helst sku han sova med mitt huvud mellan benen sina.
Nå, men såhär får det nu då vara i nån vecka till. För tutten tar jag inte tillbaka och inte tänker jag ha honom och skrikskrika sig till sömns.
Nå, men såhär får det nu då vara i nån vecka till. För tutten tar jag inte tillbaka och inte tänker jag ha honom och skrikskrika sig till sömns.
Första egna plagget
Arthur fick 2 par reabyxor och en reatröja från Gran Canaria. Och så fick också magbabyn den allra, allra första egna saken. En reasparkdräkt som han säkert kommer att få åka hem i. Allt blev genast mera verkligt när vi på riktigt har nåt litet, litet eget åt den lilla. Blir helt babysjuk när jag tittar på den. 3 månader kvar.
Tuttandet natt 2
Natt nummer 2 utan tutt gick suvärent. Jag vakna inte en enda gång av ungen. Insomnande var svårt och vi låg alla i sängen och Arthur bara böka och klättra och sku läsa böcker, men till sist somna han in, sådär 45 minuter senare. Efter 10 timmar sömn vakna han klockan 8 av plogbilen utanför och då måste vi stiga upp och titta.
På förmiddagen var vi på lekträff och han somna fint i vagnen i spåran när vi kom hem.
Nu har jag bestämt att det funkar, blir bara mera krävande för oss när man inte kan tysta ner med tutt.
På förmiddagen var vi på lekträff och han somna fint i vagnen i spåran när vi kom hem.
Nu har jag bestämt att det funkar, blir bara mera krävande för oss när man inte kan tysta ner med tutt.
söndag, februari 6
Tuttskrället
Jag har utstående tänder och jag tror att det har med min långa tuttanvänding att göra. Därför vill jag inte att mina barn ska ha tutt länge, hade en gräns på 1 år men den har nu överskridits med 4 månader.
Det var praktiskt att ha tutt på resan men nu, nu måste den bort. Främsta orsaken är att jag inte vill ta bort den närmare nya babyn och jag vill inte ta bort den när en annan får ha tutt och jag vill inte att Arthur har tutt tills han är 3 år. Sen hoppas jag ju också att han sku börja sova nätterna igenom och att man inte sku måsta sätta tutt i mun på honom sådär 3-4 gånger (ibland sätter han själv). Annars är det också bra tillfälle nu då han somnar med oss (mig) så kan man vara brevid och paja och han är lugnare. Det ska nog också bort snart igen, men nu är han så närhetssugen. Så perfect timning liksom.
Men fan det är svårt. Natten gick helt ok. Han somna över mitt huvud (bekvämt!) och på natten så böka han extra mycket och behövde pajande sådär 4-5 gånger. Att somna för dagssömn var helt omöjligt, fast det kan ha att göra med tidsskillnad också. Han försökte få ro men fick inte och sen sku han bara efter mera böcker att läsa och sen när jag sa stop så blev han helt hysterisk. Att titta på båtar lugna honom så att han sen somna i famnen.
Nu är det då bara jag som måste vara stark. Funderar på att bara kasta alla tuttar så att jag inte kan ge dem. Ska ge det 5 dagar och efter det måste det ha blivit lättare. Och jag skriver jag för Arthur är så mammig att pappa inte duger till nåt och det sku bara bli megaskrikkalas med honom.
Det var praktiskt att ha tutt på resan men nu, nu måste den bort. Främsta orsaken är att jag inte vill ta bort den närmare nya babyn och jag vill inte ta bort den när en annan får ha tutt och jag vill inte att Arthur har tutt tills han är 3 år. Sen hoppas jag ju också att han sku börja sova nätterna igenom och att man inte sku måsta sätta tutt i mun på honom sådär 3-4 gånger (ibland sätter han själv). Annars är det också bra tillfälle nu då han somnar med oss (mig) så kan man vara brevid och paja och han är lugnare. Det ska nog också bort snart igen, men nu är han så närhetssugen. Så perfect timning liksom.
Men fan det är svårt. Natten gick helt ok. Han somna över mitt huvud (bekvämt!) och på natten så böka han extra mycket och behövde pajande sådär 4-5 gånger. Att somna för dagssömn var helt omöjligt, fast det kan ha att göra med tidsskillnad också. Han försökte få ro men fick inte och sen sku han bara efter mera böcker att läsa och sen när jag sa stop så blev han helt hysterisk. Att titta på båtar lugna honom så att han sen somna i famnen.
Nu är det då bara jag som måste vara stark. Funderar på att bara kasta alla tuttar så att jag inte kan ge dem. Ska ge det 5 dagar och efter det måste det ha blivit lättare. Och jag skriver jag för Arthur är så mammig att pappa inte duger till nåt och det sku bara bli megaskrikkalas med honom.
Sammanfattning
Charter: Inte alls så hemskt som jag kom ihåg. På hemresan fick vi ha med vagnen till gaten och mina knän tog inte genast i stolen framför. Flygplansbrummet gjorde att man inte hörde en massa finska, utan typ bara det man själv sa. Försås var planen proppfulla så vi fick ingen extra plats, men annars bra. Att åka charterbussen till hotellet var också helt ok, då fick man lite nyttig info som var helt bra för oss som nu inte alls var insatta. Mat fick vi gratis en gång men man hamna betala för all dricka, till och med vattnet! Och för hemresan som var en timme försenad fick vi inte alls nån förklaring eller ursäkt. Stön. Och fulla människor och människor med stark parfym är så mycket mera störande flygpassagerare än småbarn!
Maspalomas, Gran Canaria: Det positiva var vädret. Sol hela tiden ju. Negativa var vinden och jag trodde att det alltid är så blåsigt men tydligen är det inte så. Stranden försod jag mig heller inte alls på, där var massa stora stenar vi vattenbrynet. Strandpromenaden med restauranger i maspalomas var mysig men sen tycker jag inte att där fanns så mycket mer. Billiga taxin var ett plus. Maten var sen igen rätt lika prismässigt som i Finland. Playa del ingles ser jag som världens turisthelvete på jorden. Uj. Men Puerto de Mogan var megamysigt.
Club maspalomas 1, bungalowen: Perfekt boende för oss. Arthur kunde tassa på ute och titta på katter och fåglar och vi hade vollyboll plan riktigt utanför oss där vi kasta boll. Negativt var att allt kosta. Att titta på tv var 1,5 för 1h och internet var 2 euro för halv timme, och allt satts in som mynt. Städigt, grönt och rätt lugnt (lite fulla svenskar bara).
Maten: Vi åt nog rätt mycket ute, men inte nu de 5 gånger per dag som Arthur äter. Han åt också konstigt hela resan så det var lite svårt att ha koll. Hitta som tur lite spanska ställen så att det nu inte bara blev pizza, pasta eller mc donalds. Nya bekantskaper för Arthur var croissanter, sockrad yoghurt, franskisar, olika juicar.
Resans floppar: Mitt hår och Arthurs kläder. Han matcha typ aldrig, speciellt på grund av den grymma solhatten, och att alla kläder genast blev smutsiga. Hoppas han inte får traumor av den när han ser foton från resan när han är äldre.
Maspalomas, Gran Canaria: Det positiva var vädret. Sol hela tiden ju. Negativa var vinden och jag trodde att det alltid är så blåsigt men tydligen är det inte så. Stranden försod jag mig heller inte alls på, där var massa stora stenar vi vattenbrynet. Strandpromenaden med restauranger i maspalomas var mysig men sen tycker jag inte att där fanns så mycket mer. Billiga taxin var ett plus. Maten var sen igen rätt lika prismässigt som i Finland. Playa del ingles ser jag som världens turisthelvete på jorden. Uj. Men Puerto de Mogan var megamysigt.
Playa de Mogán. Sku ha farit och simma om jag haft simkläder med. Arthur lekte nog i vattenbrynet och satt sig i misstag så byxorna blev våta.
Club maspalomas 1, bungalowen: Perfekt boende för oss. Arthur kunde tassa på ute och titta på katter och fåglar och vi hade vollyboll plan riktigt utanför oss där vi kasta boll. Negativt var att allt kosta. Att titta på tv var 1,5 för 1h och internet var 2 euro för halv timme, och allt satts in som mynt. Städigt, grönt och rätt lugnt (lite fulla svenskar bara).
Maten: Vi åt nog rätt mycket ute, men inte nu de 5 gånger per dag som Arthur äter. Han åt också konstigt hela resan så det var lite svårt att ha koll. Hitta som tur lite spanska ställen så att det nu inte bara blev pizza, pasta eller mc donalds. Nya bekantskaper för Arthur var croissanter, sockrad yoghurt, franskisar, olika juicar.
Sista dagen åt jag och Micke som kungar vid lunchtid (för då kunde vi äta ifred). Tapas att börja med, paella som huvudrätt och passligt tills Arthur vakna en bananasplit. Han satt handen i grädden och klaga åt Micke och ville inte ens ha banan. Gott var det.
Resans floppar: Mitt hår och Arthurs kläder. Han matcha typ aldrig, speciellt på grund av den grymma solhatten, och att alla kläder genast blev smutsiga. Hoppas han inte får traumor av den när han ser foton från resan när han är äldre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)