Idag när jag läste Linns inlägg om Peppes bok så slog nåt mig.
Jag hade en massa tankar om hur allt sku vara med barn. Jag vet att jag hade dem, men på nåt vis kan jag inte komma ihåg en enda annan tanke än den att jag nog sku fara med 1-2 månaders Arthur till Barcelona (vilket nog nu med Sander sku varit en vettig ide, men inte då med Arthur). Men det som slog mig alltså var att jag inte ens kan komma ihåg hur jag/saker sku vara. Det har ingen betydelse. Allt ändras. Och blir bra ändå.
Helt sjukt skönt att konstatera att jag på riktigt är nöjd med hur jag är nu.
Och sen kom jag äntligen också fram till vilkendera grej var jobbigare. Att få första barnet eller att gå från ett till två. Och för mig var det definitivt att få första barnet. Inget var nog riktigt som jag tänkt då. Och nu har det nog också varit tungt (men nog lättat massor efter 3-4 månader) men sist och slutligen har livet inte ändrats nästan nåt i och med en till, så som det gjorde med Arthur. Skönt att få det klart med.
För övrigt är det alltför mycket tankar i bloggvärlden för att jag sku hinna med.
7 kommentarer:
folk snackar om tvåbarnschock, men jag tycker nog inte heller att det andra barnet medför nån större förändring. däremot ju förändringen mellan 0 och 1 barn obeskrivligt radikal. (inte så att jag var oförberedd på förändringen, snarare tvärtom. kanske i överkant beredd.) men det beror ju förstås också på hur man lever innan man får barn. för min del var det ju mest rock ´n roll.
Andra barnet har inte ändrat mig vårat liv alls. Eller klart det ändrar alltid nånting men tungt har de inte varit på de sättet som det var med bara Erik, de var då allt var jobbigt för mig.
Sara: Har hört om såna som tyckte att 1 till två var jobbigare så har själv funderat hur det är och nu 5 månader senare kan jag ha en åsikt i det med.
Johanna: Man är väl mera lugn med andra och vet att allt blir bättre och går över.
För mig var första barnet en chock. Plötsligt var jag ensam. Speciellt eftersom vi precis flyttat till en ny stad och inte hade något socialt nätverk eller vänner och släkt nära. Så här efteråt inser jag att jag var ensam och osäker. Sprang till läkaren med Amanda så fort hon blev förkyld.
Andra barnet njöt jag verkligen av på ett helt annat sätt! Kommer inte ens ihåg att jag skulle ha tyckt att det var speciellt jobbigt. Istället gick första året till att jag ville ha barn nummer 3 :) Nu har jag definitivt lugnat ner mig på den fronten. Viktor har växt till sig och är ganska snabb i fötterna och hittar på en massa hyss. Jag säger att 2 är tom lättare än 1. De leker ju med varandra så jag behöver inte leka 24/7 :)
Mammaspring: När Arthur sover och bara Sander är vaken tycker jag att det är småjobbigt för då måste ju jag underhålla honom! Kom det nåt barn nummer tre då under första året eller ändra du dig sen?
Här funderar jag massor på ett tredje barn, men mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med alla babysaker.
hehe... fnissar åt din kommentar "Här funderar jag massor på ett tredje barn, men mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med alla babysaker."
Nej det kom inget barn nr 3. Men som sagt - jag ska aldrig säga aldrig för jag vet hur det brukar gå då :)
Kanske någon i framtiden...
Då jag var hemma med Amanda och Viktor sov så kom vi överens om att vi pysslade en stund, sedan fick jag läsa och hon lekte för sig själv en stund. Ibland lät jag henne se på tv (sällan - användes främst då det krisade och jag helt enkelt ville ha paus), ibland fick hon spela buu-klubbs spel, ibland fick hon lyssna på ljud-saga. Oftast gick ändå tiden til latt plocka upp, städa och förbereda nästa sats mat. Så hon hängde helt enkelt med där - plockade lite, skar lite gurka till sallad osv
Men visst fattar jag vad du menar...
På våren gick hon på klubb 3*3timmar i veckan och det var faktiskt ganska skönt för då hade hon "pysslat och lekt av sig" lite... Men oftast fick jag ändå höra - vad ska vi hitta på/pyssla/måla nu då Viktor sover
Vill ni ha barn nr 3?
Jag vill nog ha ett tredje barn, vill gå igenom en förlossning till och ha ett litet knytte i famnen. Och Micke är nog helt med på det. Men tredje är nog absolut sista. Men just nu sku jag nog inte orka. Jag vill först bli klar och börja jobba nånstans och se när pojkarna växer och utvecklas. Sen kanske när de börjar skolan eller iaf förskolan eller nåt. Men ja. Måste väl förvara sakerna tills dess.
Här hänger nog också Arthur med när Sander sover, det är lätt att underhålla honom. Men det är när det är tvärtom som det är krångligare. Då bara baby Saner är vaken (Arthur sover ännu 1½h på dagen och det gör inte alltid Sander).
Skicka en kommentar