Har svårt att tro att jag skrev dethär för två veckor sedan. Båda är nu jobbiga som bara den. Arthur har bara gnällt och gråtit hela dagen, och inte lyssnat för fem penni vad jag bett om. Han vägrar komma in när det är dags att gå in och för att Sander är hungrig/trött, han häller ut alla morötter på golvet, han blir arg när jag inte gör som han vill, han ska inte äta vid matbordet, buhuu, huu, och somna kvällstid är också helt omöjligt. Att vänta är störtomöjligt. Ska bara titta mumin, äta tandkräm, slå på tv:n. Listan kan göras lång.
Sander igen sover som en kratta. Ska ha lite mjölk hela tiden, eller bli buren, annars ylar han. Och från halv 7 (han vaknar alltid halv 7) ska han sova länge i famnen för att möjligtvis kunna sova längre. Och sen gnäller han på golvet, ska bara opp, opp. Inget är bra. Gnäll, kast, gnäll. Och inte ska han heller somna. Han sover, men gnäller och gråter och gnäller lite till.
Tror ni jag haft en lugn och harmonisk idag? Mitt tålamod är så slut och ännu har jag en kvar att natta.
Joo, joo. Vi ha flytta och allt är en stor omställning och jag fattar men jag är så jäkla trött och det finns så mycket att göra här hemma (och så omöjligt när man är ensam med en som drar ut allt och ska skruva och titta och en annan som ska sätta allt i munnen) och sen borde jag ännu hinna skriva skoluppgifter(har nu haft en veckas paus med det typ). Och mest synd är de ju om de små oskyldiga barnen, men jessus vad skönt det sku vara med två lediga dagar så att jag sku orka och få nåt gjort och slippa allt gnäll.
2 kommentarer:
Om det ens tröstar dig lite så är Celine sååå likadan. Jag satt och tänkte idag att när vi senast haft en hel och lugn harmonisk dag utan en massa bråk. Jag minns inte. Om man skulle kunna köpa mer tålamod - då skulle jag vara beredd att betala ett högt pris. Feel with you...
Och sen när man är trött och slut och sku behöva ens 5 minuter för sig själv/annat så då blir det som värst. Inget är bra. Och jag sku så villa vara lugn och harmonisk, men sen när ungen bara ylar och gnäller eller vägrar komma med in eller ens närmare hemmet(det är nåt helt nytt nu när vi bor på landet, eftersom han kan gå så mycket längre bort ifrån mig), så står jag där och ryter och gårmar och tappar humöret tills jag till slut blir så störd på allting. Inatt måste vi gå på pottan på wc:n och kunde inte göra det i sovrummet. Megaskrik det med. Suck. Så jo, det tröstar nog mycket din kommentar. Tycker bara att han varit rätt lugn och ognällig tidigare.
Skicka en kommentar