En lång stund där nångång mellan 12 och 1 strider Micke med Sander. Micke går och vaggar och lägger ner sovande baby mellan oss, men sovande baby börjar genast yla då han blir nedlagd. Micke går igen och lägger ner igen. Yyyl. Händer säkert 5 gånger före han slutar yla och fortsätter sova när han blir nedlagd.
20 över 1 ropar Arthur mamma, mamma, mamma. Jag går till honom för att paja för om han nu kommer till vår säng (oftast tar jag bara dit honom) så vaknar Sander och så är helvete löst igen. Jag pajar och kliar mest. Hans benveck kliar så. Efter att ha suttit typ 20 minuter på det kalla golvet somnar han om och jag sätter på luftfuktaren så att hans hud inte ska klia så. Jag hinner inte somna om före han ropar igen. Allt kliar igen och vi båda skrafsar, jag utan naglar, han med. Sen söker jag upp kortisonsalvan och börjar smörja knäväcken så att han ska kunna lugna sig och somna om. Men sen ska han kisa och efter det ska han i vår säng. Och att börja strida om det då sku leda till såna tjut att alla säkert sku vakna. Nu är klockan typ 10 över 2.
Han lägger sin dyna på min och jag har typ 20 cm att ligga på före Sander kommer emot på andra sidan. Han drar mig i håret och försöker sova. Men sen börjar han fundera på var pappa är (oftast ligger Arthur i mitten och Sander mot kanten, men nu var Sander i mitten och han mot kanten). Och då vaknar ju tjutsirenen. Jag ryter åt Arthur att nu sova och han blir sårad och börjar yla. Sander ylar. Jag öppnar mjölken för det är nu halv 3 tiden han får sin enda flaska mjölk och han brukar dricka 2 dl då. Han dricker inte 2 dl och Micke får igen gå med honom men sen somnar alla på nåt under.
20 över 5 börjar sirenen igen och jag stiger snällt upp för att vandra med honom, nåt jag nu gjort i en veckas tid just där 6-tiden. Han sover i famnen men när man lägger ner honom tätt intill en så tjuter han. Idag fick han vatten och det hjälpte lite men sen börja tjutet bli så högt så jag gav efter och gav mera mjölk, han borde bara ha druckit allt då tidigare, men det var väl för tidigt när han blev väckt.
6 tiden somna vi om med Sander och 10 över 7 skrek Mickes alarm, jag trodde han försovit sig men han sku tydligen ti först 8 och inte 7. 20 före 8 ylar Sander igen och vi stiger upp.
Sanders tredje övre tand håller på att klämma igenom och Arthurs hud tycker inte alls om den finska vintern, hoppas det blir bättre i Egypten.
Det var vår natt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar