Här är pulkabacken sett från parken, den också typ 25 meter från oss.
Nu har vi bott här i Lojo i 2½ månader. Och jag är så jätteglad för att vi bestämde oss för att köpa just denhär lägenheten och att vi gjorde det då vi gjorde. September och oktober var helt jättetunga månader, har ingen aning hur vi klarade av dem. Jag fattar inte bara hur vi hann med allt och hur jag ändå klara av det någorlunda. Kanske Sander sov mera på dagen då. För det var ju min skola och så var det att flytta, och att riva plast från skåp och bygga upp skåp och måla och allt. Och jag och Micke mådde nog säkert inte så bra heller som ett par, det var helt jätte intensivt med allt annat.
Men nu har vi då bott här en tid och det är så värt allt besvär då. Jag älskar vår lägenhet (fast den nu inte är riktigt färdig ännu) och jag är så glad över platsen den är på. Vi har vår pulkabacke, skrinskobana som fixas varje dag (liksom 50 meter ifrån), stranden, biblioteket, naturstigen, parkerna, posten. Precis allt man kan behöva. Här sku jag kunna vara ute hela tiden (tyvärr är inte mina barn riktigt av samma åsikt) och Arthur kan gå och springa själv utan att man måste oroa sig för bilar.
Jag mår helt jättebra här och det gör vi nog också som par. Förstås är det ännu tungt med min skola, Mickes jobb och två små barn men det är ändå på ett helt annat sätt.
Skillnaden mellan här i Lojo var vi bor och Helsingfors är enorm. Här har jag inte sett en enda Phil and Teds syskonvagn, alla har dublavagnar eller ståbräda. Här är jättemånga storasyskon hemma fast det finns baby i huset, i stan var typ alla två åringar på dagis då de hade yngre syskon. Här pratar man med varandra i parkerna, i stan gjorde man det om man kommit dit med nån. Barnen har halaren av märken Lassie och alla kläder matchar inte perfekt.
Har ingen aning om hur jag nånsin ska kunna flytta härifrån, för inte kan jag nu bli Lojobo för resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar