-12, snö och lugnt. Helt perfekt vinterväder. Och det var faktiskt jätteskönt och mysigt. Sander somna, Arthur lekte och jag börja fota. Men det fina vara en ytterst kort stund, för sen fastna Arthur med läppen i rutchbanshandtaget (när han nu hela tiden skall slicka snön allestans ifrån). Och han skrek som en stucken gris när han försökte dra bort läppen. Och jag flög dit och fundera på alternativen för inte hade jag ju nåt vatten eller nåt varmt med. Så jag börja spotta på det och som tur lossa det sen. Men då hade ju förstås Sander vaknat av Arthurs vrål (han sov max 5 minuter) och Arthur bara grät och skrek hem. Så vi kom hem.
Kanske våra utevistelser är lite trevligare sen efter några år, nu känns det som att nåt alltid är fel när vi är ute. Och nu hoppas jag att Arthur tror mig när jag säger att han inte ska slicka snön för att han fastnar. Kanske han till och med slutar äta den... Knappast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar