Den 7 januari 2012 var första gången Arthur stod på skrinskor på en hal, oplogad, kant av en fotbollsplan. Sådär ifall han blir ishockeyproffs. Vilket ju nog är ytterst osannolikt...
Jag höll i honom och han gled, lite kunde han stå själv och gick lite fram när jag höll i handen. Sen ville han kramas och det var slut på det skrinnande.
Sen försökte jag locka med pulkabacke men han sku bara hem och "leka pussel". Men den leken är otroligt orolig. Den går ut på att jag pusslar och han säger nej när jag föreslår att han ska göra det. Sen när jag pusslat färdigt ska han ha nästa och det fortsätter på samma sätt. Ännu svårare är det då Sander är med för han ska också pussla, eller äta pusselbitarna då. Samma problem är det med modellerande, Sander ska å, och Arthur vill hela tiden modellera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar