Micke jobba morgon idag och var hemma ren halv 5. Så jag tog Arthur med på lite tumistid och vi for till simhallen. Arthur är så rolig att vara med på nya ställen, han är så lugn och försiktig och håller sig nära. Vi har inte varit i simhall på över halvt år så det var helt nytt.
Och han älska det. Och sen gjorde han nåt som störtöverraska mig. Han titta på när skolbarnen rutcha och sa att han också vill dit. Och jag vill inte hindra honom när det nu inte var helt livsfarligt. Så han gick ensam upp ur bassängen och klättra upp till den 3 meter höga rutchbanan. Eftersom han inte har simringar/inte flyter/inte kan simma/hatar att få ansiktet vått så stod jag i vattnet för att ta emot honom. Och det var ju lite problematiskt eftersom jag var lite orolig att han sku halka eller inte våga åka. För om jag gick upp från vattnet och han sen ändå sku rutcha så sku det gå dåligt. Fick honom sen lockad att rutcha och jessus sån fart det blev. Tog emot ett helt uppskrämt rakt sträck. Tror inte att han på länge går dit igen, men blev nog så överraskad över att han våga och ville dit. Han brukar tända långsamt.
Sen simma vi mera, basta och gick på cafe. Arthur fick sin livs första trip och sen lät jag honom välja nåt att äta (hur tänkte jag där?) och han tog förstås en sockermunk. Fint kvällsmål det med.
2 kommentarer:
Härligt då man får tid med de äldre så där på tumanhand ibland. Det är viktigt! Sockermunken klarar han nog - det är ju inte varje dag...
Det är härligt med tumistid, speciellt då allt löper som det ska. Tror också att det var bra för honom att få vara helt i fokus.
Och jag har nog nu börjat tänka som så att lite sött då och då inte skadar, speciellt då han älskar grönsakaer och frukt. Men om sötsakerna sku vara det enda han åt sku jag nog vara orolig, men om man annars äter bra kan en bulle här och en bulle där inte vara hela världen. KOmmer själv ihåg roliga bullastunder från barndomen.
Skicka en kommentar